Media träffar ribban från straffpunkten
Allt som oftast när journalister och krönikörer skriver om fotbollssupportrar så skriver de om “män i grupp”. Dessa journalister och krönikörer verkar helt och hållet sakna en målgörare, det blir inte ens en ribbträff från straffpunkten. För sanningen är den att, 2017, finns kvinnor representerade i såväl elitlag som sportstyrelser som i supporterfalanger och på läktare.
Supporterskap handlar inte om manligt eller kvinnligt. Könstillhörigheten är underordnat supporterskapet. Att vara supporter innefattar engagemang, lojalitet, kunskap om sport, ett genuint idrottsintresse, lagtillhörighet, vänskap och en aldrig sinande passion. Supportrar består av män, kvinnor, unga, gamla, religiösa, ickereligiösa – det har vare sig etnisk, ekonomisk, religiös eller könsbunden tillhörighet. För oss handlar det om laget och om att supporta sitt lag. År 2017 är läktarna till för alla. ”Män i grupp” som pissar mot husfasader är en del av sanningen men det är också en väldigt liten del av den stora sanningen, den nyanserade sanningen. Den större kontexten. ”Män i grupp” är inte representativa för denna större kontext.
Det är dock inte männen på läktarna som exkluderar oss kvinnor. Det är journalister och krönikörer som ständigt och helt ogenerat befäster och stigmatiserar supportermyten om den manliga grisen medan de helt och hållet exkluderar de icke-pissande supportrarna som innefattar t ex läraren, journalisten, brandmannen, mormorn, sjuksköterskan, politikern, socionomen, prästen, PR-konsulten, fastighetsskötaren och restaurangbiträdet.
De få gånger som den icke-pissande supportern får utrymme i media så är hon kvinna, offer och rädd. Helst har hon två barn som också är rädda. På så vis används hon istället som ett slagträ för att svinga mot supporterkulturen. Så sent som i morse, 27 maj, kunde vi se denna kvinnas rädsla i morgonsoffan i TV4. Ingående fick hon utrymme att beskriva sina rädslor för den pissande supportern, dvs ”män i grupp”. Utan att förminska denna persons upplevelse hade vi önskat att media tog sitt ansvar och presenterade en mer nyanserad och uppdaterad panel. Denna uppmaning till nyansering gäller all media. När erbjuds alternativ till den pissande eller rädda supportern in?
För oss blir den här onyanserade rapporteringen en motvind där vårt engagemang och vårt arbete oförtjänt förminskas. En motvind som media krampaktigt vägrar släppa taget om och som därmed vidmakthåller normen om den pissande supporterns mandat på läktaren. Och medan allt fokus är på den pissande supportern så finns vi där; på bortabussar, i marscherna som benämns som mansfester, på läktarna där hatet påstås styra, i styrelserummen. Vi hörs, vi tar plats, vi syns och vi påverkar. Vi lever för våra lag.
När ska ni ge upp, media? När ska ni sluta leverera snedvridna normer åt svenska folket? När ska ni sluta förminska oss kvinnor ur ett supporterperspektiv? Framförallt, när ska ni sluta berätta om vad vi bör tycka och tänka?
Gör er research och återkom när ni har annat än alternativa fakta att komma med – så fortsätter vi att ta plats i styrelserum, på läktare och runtom i supportervärlden.
Sandra Gaye, ordförande i Bajen Fans
Maria Lemberg, styrelseledamot i Svenska Fotbollssupporterunionen och suppleant i Bajen Fans
Anna Wester, tidigare styrelseledamot i Bajen Fans
Elvira Eriksson, vice ordförande i Allmänna Supporterklubben
Mia Lindberg, tidigare ordförande i Bajen Fans
Melinda Oscarsson, assisterande sportchef i Hammarby Boule samt tidigare styrelseledamot i Bajen Fans
Pernilla Olsson, skribent på Svenska Fans samt ordförande och skribent för Supportrarnas Matchprogram
Sandra Arvidsson, ordförande i Balders hage
Sofia Bohlin, ordförande i Svenska Fotbollssupporterunionen samt tidigare ledamot i Änglarna
Sofia Sinnerstedt, vice ordförande i Balders hage
Thelma Ernst, ordförande MFF Support
Redaktionen2017-05-27 19:15:00