Den grå vardagen är här
Efter en premiärseger, ett godkänt bortakryss och en derbyseger vände sig Bajen om för att se vad som väntade på andra sidan premiärhybrisen. Man hoppades på segerfiranden, klacksparkar och den svenska, framtida fotbollen. Istället fick man den grå vardagen.
Häromveckan låg jag på ett hotellrum i New York. Det var varmt ute, solen sken till och med och klockan var runt 13.00. Det spelade ingen större roll för samtidigt spelade Hammarby borta mot Örebro, en match som nu visade sig betyda så mycket mer än vad jag tyckte där och då. Det var lite knackigt och skakigt, någon spelare underpresterade lite för mycket utan att bli utbytt och de tre poängen mot seriens jumbo byttes ut mot en. Ikväll fick vi se att den insatsen inte var någon slump.
Ända sedan den där dagen i november för ett och ett halvt år sedan har Nanne Bergstrand pratat om processen och viljan att gå i bräschen för svensk fotboll. Det är en ambitiös tanke och beundransvärd på alla sätt och vis, men då får han också räkna med att frågorna kommer att komma. Är det värt det? Och framförallt; När slutar det att vara värt det? Nanne har ingen anledning att offra hela sitt rykte och sin karriär på att lova stort och hålla tunt, därför tar den här förlusten väldigt mycket mer än vad han ger sken av.
När Bajen tog hem Superettan förra året gjorde man det genom ett högt försvarsspel och ett snabbare tempo än något annat lag. Man var inte bäst bakåt men man var tillräckligt bra framåt för att täcka upp eventuella brister. Inför säsongen 2015 ställdes det frågor kring om anfallet var tillräckligt bra då egentligen bara Hallenius och Pablo fanns som rena anfallsvapen. Det ställdes även frågor kring hur backlinjen skulle klara sig tills Haglund var igång på allvar. Ikväll fanns Haglund med i truppen igen, utan att få komma in, vilket inte var ett dugg konstigt i sig. Det är nämligen inte i defensiven som problem finns.
Just defensiven må vara ett svårtolkat uttryck i sådana här lägen. Förr i tiden handlade det enbart om huruvida man lyckades hålla nollan eller inte. Lyckades man inte var det i regel backlinjens fel, det var sällan man tittade framåt i planen. Men Nanne och Bajen vill spela ett annat spel där den defensiva insatsen börjar betydligt högre upp med forwards och mittfältare som sätter tidig press. Det är inget konstigt med det, tvärtom är det snarare en trend inom fotbollen. Problemet är snarare att man allt som oftast blir överspelad. Och det alldeles för enkelt.
Ikväll sprang Linus sin vana trogen överallt. Måns löpte och löpte såväl framåt som bakåt och Nahir försökte förstå var det nu var han skulle befinna sig när han fick bollen. Men när han väl stod rätt kom inte bollen och när den väl kom så stod han inte där han skulle. Många av problemen börjar och slutar med att det tidiga återevröringsspelet inte fungerar som det ska, motståndarna har för lätt att ta sig förbi helt enkelt. Och när det väl lyckas är laget så utspritt och oorganiserat att den tänkta passningen sällan hamnar rätt.
Istället är det i det klassiska defensiva spelet som Hammarby fungerar bra eller åtminstone tillräckligt bra. Johan Persson utnämndes fullt rättvist till matchens spelare. Sætra, som blev liggandes redan efter ett par minuter, fortsätter att övertyga med isländska Sævarsson. Solheim är ett sent köp som visat sig vara lyckat medan vänsterkanten alltjämt krånglar. Batan hänger inte med, Silverholt är för ovårdad.
Men trots den vakanta, ordinarie vänsterbacksplatsen så är det i det offensiva försvarsspelet som ingenting funkar. Eller till och med i det offensiva spelet. Måns Söderqvist måste ha sprungit en mil åt fel håll sett över 90 minuter och trots det får han spela just 90 minuter. Visst, Kenedy går sönder, men det är bara en halv ursäkt. Bajen måste lyckas bättre mot den andra nykomlingen på hemmaplan inför drygt 20 000 än man gjorde ikväll. Det var chansartade uppspel där Linus försökte göra något alldeles för svårt. Vi fick se chansartade inlägg där varken spelare eller tur befann sig på rätt plats. Kort sagt fick vi se ett lag som verkar så osäkra på sin egen förmåga att man hellre gör rätt enligt manualen än rätt enligt matchbilden.
När Sundsvall, Örebro och AIK så enkelt lyckats få kontroll på Hammarby finns det ingen anledning att med en dåres envishet försöka bevisa någonting. Det är fint att vurma för den svenska fotbollen, men inte på bekostnad av onödigt usla resultat. Bajens trupp är inte bättre än AIK´s, definitivt bättre än Sundsvalls och åtminstone jämnbördig med Örebros. Då ska det inte behöva se ut som ett kollektiv som inte vågar göra fel och hela tiden söka den enklaste av lösningar.
Nanne ber om tid och tid har han. Frågan som han måste ställa sig själv är hur mycket tid han själv har. Ikväll råkade han kasta ur sig 6 år, vilket han slätade över så fort han kunde. Han, precis som vi, hade önskat sig mer vid den här tiden men då måste han också våga se samma sak som vi gör från läktarna. Bajen är inte där Nanne vill att vi ska vara och truppen behöver mer tid för att kunna prestera den fotbollen han drömmer om.
Fram till dess är det inte fel att ta en ”ful” poäng”. Det är inte ovärdigt att inte avgöra med en klackspark. Framförallt finns det ingenting värdigt med att stressa bort tre poäng.
Inte en heller för den delen.
