Den perfekta stormen!
När man pratar om en perfekt storm så brukar det innebära att ett antal osannolika händelser inträffar samtidigt, vilka på sitt sätt bidrar till den perfekta stormen. Som jag ser det är det en perfekt storm som gör att det ser ut som det gör för Hammarbys herrlag just nu.
Vi börjar från början. 2022 var ett mycket bra år för Hammarbys herrlag. Vi gick till final i svenska cupen och lyckades uppfylla klubbens mål att spela i Europa 2023 genom att sluta på en tredjeplats i allsvenskan. En ny tränare, Marti Cifuentes, hade gjort sitt första år som Hammarbytränare och varit klart bidragande till framgångarna genom att lyckas med konststycket att få Hammarby att släppa in mindre än ett mål per match, och det utan att minska på den offensiva kraften framåt.
Dock började det segla upp en del orosmoln i bakgrunden, som var för sig kanske inte är så stora och oroande, men tillsammans ger de en bra bild av varför Hammarby befinner sig där man gör nu, långt ifrån täten och med väldigt lite speltid på många av sina talanger.
Orosmoln 1 – Ivan lämnar Hammarby
Orosmolnen började, som sagt att torna upp sig och i min mening började allt redan i Juli 2022, när Hammarby meddelar att man per omgående avslutar samarbetet med den assisterande tränaren Ivan Pinõl Zoroa. Under våren 2022 var Hammarby överlägsna på fasta situationer i allsvenskan och vi visade en enorm fantasi genom att exekvera ett antal olika varianter.
Faktum är att 11/23 (48%) av de mål Hammarby gjorde totalt kom på just fasta situationer under den tid Ivan var kvar i klubben. Efter att han försvann gick antalet ned till 6/33 (18%), under resten av säsongen, för att helt försvinna till denna säsong. Faktum är också att våra mål på fasta situationer räddade många poäng under våren.
Ändå valde Hammarby att avsluta samarbetet. Det ryktades om att orsaken var att Ivan och Marti inte gick så bra ihop. Hur det än var med det så försvann de enkla målen på fasta situationer när Ivan försvann, det är helt solklart enligt statistiken som jag redovisar ovan
Orosmoln 2 – För många bärande spelare försvinner samtidigt
Nästa orosmoln, som ännu inte hade seglat upp under sommaren 2022, men var klart och tydligt i Jesper Janssons medvetande, var att flera av lagets bärande spelare riskerade att försvinna efter säsongen slut. Jesper visste att Bojanic ville pröva sina vingar utomlands och att Jeahze med 100% sannolikhet skulle försvinna efter säsongens slut. Han visste också att en koreansk klubb tidigare hade varit ute efter Ludwigson, men trodde nog egentligen inte att det skulle bli något, något han verifierat i olika intervjuer. Jesper visste också att kontrakten för gamla trotjänare som Jeppe Andersen och Simon Sandberg skulle gå ut efter säsongens slut.
Jesper såg nog inte, just då, detta som ett problem utan istället som en möjlighet att göra något som han länge hade velat, att föryngra truppen för att fylla den med mer potential och säljbara spelare. Allt efter samma modell som Bodö/Glimt och Red Bull Salzburg så framgångsrikt hade använt genom att köpa in unga spelare, utveckla dem och sedan sälja vidare för en större peng. För en del av denna peng köper man sedan en lite bättre ung spelare och så fortsätter det tills de spelare man får in går direkt in i A-laget och ännu snabbare kan säljas vidare.
I och med utvecklingen av HTFF och införskaffandet av ett antal stora talanger, både inhemska och från utlandet, kände nog Jesper att stjärnorna nu stod helt i linje för att sjösätta satsningen. Dock undrar jag om han hade haft så bråttom med att göra det om han hade tittat på en sammanställning av de mål som Hammarby gjorde framåt 2022. Om han hade gjort det så hade han märkt att det vid nästan varje mål var samma 4–5 spelare inblandade, nämligen Bojanic, Ludwigson, Jeahze, Besara samt Berisha efter att denne hade värvats.
Efter att transferfönstret hade stängt i mars 2023 så var fyra av dessa fem spelare borta. Kvar var endast Nahir Besara. Klubben väljer även att inte erbjuda Jeppe Andersen nytt kontrakt och även Simon Sandberg försvinner, efter att ha fått ett erbjudande han tackat nej till. I ett transferfönster försvinner således i stort sett lagets hela offensiva kraft, och det på samma gång, i ett svep.
Jag undrar vilket lag som egentligen hade klarat en sådan plötslig omställning för att istället satsa på unga spelare. Jag är ganska säker på att varken Bodö/Glimt eller Red Bull Salzburg hade gjort det, för en sådan omställning sker inte över en natt. Det är en längre process där man långsamt byter ut äldre spelare mot yngre.
Det kanske, till och med, kunnat fungera om vi valt att inte sälja Veton Berisha till Molde. Visst, vi fick bra med pengar för en spelare på 28 år, men vi glömde en viktig regel och det är att se till att göra klart med en ersättare innan du säljer en sådan kvalitetsspelare, och då speciellt om det är på en position där du inte har någon vidare bra uppbackning. Jesper förklarar att man sålde Veton för att man var övertygad om att man kunde använda pengarna för att göra Hammarby ännu bättre.
Då hade Jesper nog inte räknat med att han skulle få nej efter nej av de kandidater som han kunde tänka sig ta in som ersättare. Till slut fanns inga alternativ och vi fick nöja oss med Josef Erabi och en skadad ”Steve” Trawally på positionen som central forward, och det trots att ingen av dessa har speciellt mycket allsvensk erfarenhet i positionen och därmed kan betraktas som väldigt osäkra kort.
Orosmoln 3 – Har vi värvat rätt ersättare?
Visst, vi får in ersättare. Först kommer August Mikkelsen in, tätt följd av Adi Nalic, Tesfaldet Tekie och Pavle Vagic. Samtliga av dessa spelare är spelare som vill spela centralt i banan, där vi har tre positioner att besätta, samtidigt som vi har Sadiku, Demirol och Besara som också vill spela där. Unga yttrar flyttas upp från HTFF (Mahjed och Allioum) och Djukanovic värvas.
Ytterbackssituationen förtjänar nästan ett helt eget kapitel. Ett tag ser det ut som att vi kommer att få klart med Noah Persson från Mjällby, en 19-årig ytterback som har en ljus framtid för sig. Värvningen passar helt rätt in i Hammarbys nya strategi med satsning på unga spelare och man skulle också få en spelare som vid ung ålder redan har erfarenhet av allsvenskan. Det ryktas även om andra alternativ på hög nivå, spelare som hade kunnat ersätta två riktigt duktiga ytterbackar som Jeahze och Sandberg.
Av någon anledning faller affären igenom och när vi inte hittar några andra alternativ så ser det ut som att Jesper får panik och värvar både Simon Strand och Anton Kralj, spelare som knappast går under epitetet allsvensk toppklass. Simon Strand är dessutom 29 år och passar inte alls in i Hammarbys nya strategi. Det är, som jag ser det, två mycket konstiga värvningar.
Efter att truppen var satt kommer jag ihåg att jag satte mig ned och tittade på helheten och den första frågan som kom till mig var vem som skulle göra de mål som Ludwigson, Berisha, Jeahze och Bojanic gjorde 2022.
Jag fann ett visst lugn i att Besara, som ju varit en poänggarant, var kvar, men visst såg truppen felbyggd ut, det gjorde den. Den innehöll en massa rutinerade spelare som alla vill spela centralt men inga yttrar som faktiskt presterat i allsvenskan och framförallt ingen central forward som skulle ge respekt hos de andra lagen och göra de där ”skyttekungsmålen” som varje topplag behöver.
Orosmoln 4 – Svår start i allsvenskan
När spelprogrammet för allsvenskan 2023 presenteras står det klart för alla att Hammarby har fått det överlägset svåraste inledningsprogrammet av samtliga lag. I de åtta första omgångarna har vi fyra svåra bortamatcher samt ett hemmaderby mot Djurgården. Det kommer således inte att finnas någon chans att smygstarta och spela ihop ett lag av alla nya spelare. Istället måste vi leverera direkt för att inte hamna långt efter från start.
Orosmoln 5 – Hammarby skall spela i Europa
Det låter helt sjukt att det faktum att Hammarby skall spela i Europa skall vara ett orosmoln, men i mina ögon är det på det viset och det grundar sig i att vi, återigen, har en för felbalanserad trupp för att lyckas, i alla fall som det ser ut idag. Det finns dock fortfarande tid kvar innan kvalet till ECL och det är fullt möjligt att vi får fart på offensiven innan dess, men det kan också vara så att vi fortfarande famlar i mörkret och därmed skänker bort chansen till ett lyckat spel i ECL, och det helt i onödan.
Orosmoln 6 – Ett förskjutet transferfönster
Det är nästan ironiskt att en sak som Jesper Jansson jobbat så hårt för nu kan vara det som sätter stopp för Hammarby att förstärka inför Europaspelet. Han har länge velat flytta det svenska sommarfönstret till augusti för att det skall korrelera med övriga Europas fönster, vilket förstås är en jättebra sak för svensk fotboll då lagen som blir av med spelare har en chans att ersätta dem innan fönstret stänger.
Det som är surt för Hammarby och Jesper är att förändringen sker just detta år, ett år då Hammarby verkligen är i behov av en förstärkning av en ny central anfallare och kanske även någon ny ytterback, denna gång av allsvensk toppklass. Hur som helst så öppnar detta fönster 3/8, vilket både betyder att det endast är 12 omgångar av allsvenskan kvar och att vi inte hinner få in någon spelare innan vi startar vårt kvalspel i ECL. Kvalomgång 2, där Hammarby går in, startar med dubbelmöten 27/7 och 3/8 och följs sedan av nästa kvalomgång, 3, den 10/8 och 17/8.
Det finns säkert ännu fler orosmoln om man gräver tillräckligt djupt, men det är dessa som jag hittat som primärt påverkat den situation som Hammarby befinner sig i nu.
Sammanfattningsvis är vi där vi är idag för att:
- Vi tappade Ivan, vår specialist på fasta situationer, och därmed ett antal enkla mål
- Vi tappade för många rutinerade kvalitetsspelare samtidigt
- Vi har inte ersatt dem med spelare av samma kvalitet och missat att ersätta på viktiga positioner
- Vi har ett år där vi både skall spela i Europa och där vi har fått det svåraste inledningsprogrammet av alla allsvenska lag
- Vi kan inte införskaffa förstärkningar förrän den 3/8, vilket är oroande då det endast är 12 matcher kvar av allsvenskan då och kvalet till ECL har startat
Detta, mina damer och herrar är vad jag kallar en perfekt storm, det vill säga ett flertal omständigheter som inträffar samtidigt och ger en större påverkan än om de skulle skett var för sig.
Vad har nu detta lett till då? Jag har valt att lista några av de konsekvenser som jag tycker är enormt tydliga.
Konsekvens 1 – En offensiv tombola
Som en direkt konsekvens av den, i mitt tycke, felbyggda truppen och det svåra motståndet inledningsvis har det varit alldeles för många kombinationer av spelare som har kombinerats på de tre offensiva positionerna. Det går ju också emot Martis synsätt om att hitta relationer mellan spelare, för hur kan du hitta de relationerna om du aldrig får spela ihop tillräckligt mycket under matcherna.
Det är, i skrivande stund, sju spelare som har varierat på dessa tre positioner och jag har svårt att se att något annat allsvenskt lag har stått för så många rotationer i sin startelva när det gäller de offensiva krafterna.
För mig är det självklart att ett ständigt roterande skapar mer oro än trygghet och då speciellt om man, som i ett flertal fall, väljer att rotera någon som har gjort en bra match senast, för att inte få spela alls eller endast ett få minuter nästa match. Sådant bygger inte förtroende för en tränare hos spelarna.
Konsekvens 2 – Spelare spelar på ovana positioner
Nästa konsekvens av den felbyggda truppen och att vi har alldeles för många rutinerade spelare som egentligen vill spela på samma position, det vill säga centralt, har blivit att Marti då valt att spela dessa i positioner där de inte alls får ut det som de skulle få ut i sin ordinarie position. Det tydligaste exemplet är August Mikkelsen, en spelare som varit väldigt bra i Norge i positionerna som offensiv mittfältare eller släpande anfallare, positioner där han får nytta av sina snabba vändningar, kombinationsspel och skott.
Marti har istället valt att spela August på båda kanterna, vilket det redan har visat sig att Mikkelsen inte klarar av då han är alldeles för svag defensivt och inte tillräckligt rapp för att ta sig förbi sina motspelare på kanten. Vi har alltså lagt 16+ miljoner på en spelare för att sedan spela honom i på en position som han i stort sett aldrig har spelat på. Och Mikkelsen är inte det enda exemplet, mot Norrköping exempelvis spelade vi med fyra av fem spelare offensivt som alla har sin bästa position centralt i banan.
Konsekvens 3 – Vi får inga enkla mål på fasta situationer
Detta ser jag som en ren konsekvens av att Hammarby valde att avbryta samarbetet med Ivan. Jag vet inte vad det var som gjorde att samarbetet bröts men min tanke är att det måste ha varit något betydligt allvarligare som var orsaken än det ryktet säger. För är man en elitklubb så gör man sig inte av med en resurs som så tydligt gör förbättringar inom det denna är ansvarig för.
När vi inte heller får de där enkla målen så blir det också tuffare för försvaret då de vet att det blir svårt att komma tillbaks om man hamnar i underläge.
Konsekvens 4 – Våra talanger får alldeles för lite speltid
Det här är kanske den allvarligaste konsekvensen av hur det har sett ut när det gäller spelade minuter för våra spelare. Under försäsongen talas det mycket om nya unga Hammarby och det stämmer bra överens om man ser till åldersstrukturen i truppen. Det ser dock inte lika bra ut om man, efter sex omgångar, tittar på vilka som faktiskt har fått spela matcherna. Då visar det sig att det inte alls handlar om nya unga Hammarby.
Istället är det tydligt att Marti, som jag varit inne på tidigare, många gånger har valt en rutinerad spelare i en ovan position istället för att satsa på en ung spelare som har positionen som sin bästa. Jesper Jansson slog sig för bröstet när vi värvade spelare som Djukanovic, Mahjed och Allioum, då dessa är spelare med egenskaper som saknats tidigare i Hammarby, spelare som älskar att utmana och kan slå ut sin spelare en mot en. Han kanske inte är lika nöjd nu när Djukanovic är den enda som fått spela kontinuerlig och det dyra förvärvet Mikkelsen ser helt vilsen ute på en kant.
Detta kan ju också vara dödsstöten för den potential som finns i truppen då det finns en klar korrelation mellan speltiden de unga får och deras utveckling och värde. Du kan ha hur många unga spelare som helst men om de inte får spela kontinuerligt så kommer de inte att öka i värde utan snarare tappa.
För vi kan ju alla hålla med om att det är hål i huvudet att ändra strategi till att satsa på yngre spelare med potential och så får dessa spelare inte det förtroende de behöver för att utvecklas genom kontinuerlig speltid, och det för att en äldre spelare som spelar på fel position går före. Det är ju nästan barockt att det är så.
Konsekvens 5 – Marti har börjat tvivla på vårt eget spel
Det var väldigt uppfriskande, under hela förra säsongen, att höra Marti prata om att det skulle vara lätt att känna igen Hammarby, då det egna spelet skulle vara så tydligt. Vi skulle inte behöva anpassa oss efter motståndarna utan istället skulle vi alltid spela vårt egna spel, och det gjorde vi. Det såg stundtals lysande ut och stundtals krampaktigt, men det var tydligt att vi följde vår egen väg.
Denna säsong är jag säker på att Marti skulle säga samma sak. Problemet är bara att han inte har vågat tro på styrkan i det egna spelet. Istället har han, i nästan varje bortamatch, försökt att anpassa sig efter motståndarna och göra diverse taktiska drag. Med facit i handen kan vi väl alla vara överens om att det har gått sådär även om matchen mot Norrköping var ett litet fall framåt.
Fyra raka bortaförluster, med målskillnaden 3–11, har med all tydlighet visat att det var fel och att vi istället skulle ha spelat vårt eget spel och gett våra unga spelare förtroende på sina ordinarie positioner. Det kunde omöjligt ha gått sämre och våra unga offensiva spelare, som Mahjed och Allioum, hade fått värdefull allsvensk rutin.
Slutsats och möjlig lösning
Självklart kommer det att finnas de av er som tycker att jag har helt fel i det jag just har presenterat och vissa kommer till och med att säga att det är små marginaler och en hel del otur inblandat.
Faktum kvarstår dock och det är att vi har spelat sex allsvenska matcher och lyckats ta sex poäng på dessa och detta helt utan att följa det spel och strategi som tränaren och klubben vill att Hammarby skall stå för.
Min förhoppning är, liksom många av er som läser denna text, att det kommer att ske en sportlig uppryckning och att vi kan närma oss täten när spelprogrammet blir lite lättare. Så kommer det säkert också att bli, för så mycket sämre än vad det är nu är svårt att tänka sig, med undantag av hemmaspelet.
Det jag dock är mest orolig för är det rykte som jag hör att Hammarby skall spänna musklerna rejält i det sommarfönster som öppnar den 3/8 och satsa på ett par rutinerade kvalitetsspelare till. Varför är jag orolig för det då kan man fråga sig. Det har självklart med den nya strategin, med satsning på yngre spelare att göra.
För hur skall dessa unga spelare få den speltid och kontinuitet som de behöver, när vi har värvat in ytterligare ett par rutinerade stjärnor, om de inte får spela nu?
Jag är dock övertygad om att Hammarby är på rätt väg med den strategin man nu har ändrat till, men det skulle kunna bli så att man ger sig själv dödsstöten i sommar genom att helt frångå den och göra fler värvningar som exempelvis Simon Strand.
För mig finns det endast en lösning, som blir långt billigare att implementera än dyra nyförvärv, och som kommer att ge mer inför framtiden och det är att Marti bestämmer sig för ett par av Mahjed, Demirol, Allioum, Collander och Adjei och väljer att satsa 100% på dessa två spelare. För den lilla del de får bidra med nu gör ingen människa glad.
Slutligen så är jag övertygad om att om håller vi oss vid den lagda strategin så kommer Hammarby att reda ut denna perfekta storm och på lång sikt syns fint väder och lugnt vatten på Hammarby sjö.
Så snälla snälla Hammarbys ledning, förstör nu inte detta genom att ta förhastade beslut som gör att vi på nytt måste ändra vägval. Det vore inte första gången.
