”Den som aldrig blundar och alltid lyssnar”

I denna porträttserien träffar vi människorna som dagligen arbetar med Hammarby. De kanske inte är de som syns mest eller skriker högst. De är snarare de som arbetar hårt för någonting som de alla har gemensamt. Hammarby. Lär känna sportcheferna, SLO, akademichefer med flera som jobbar inom den grönvita föreningen. Näst på tur är Jonas Myrstedt, Supporter Liaison Officer (SLO) i Hammarby fotboll.

När jag kommer ned till Årsta IP är jag tidig. Det har under de senaste dygnen snöat tillräckligt för att räcka vintern ut. Man vet aldrig hur bussarna går. Så jag tog det säkra före det osäkra när jag planerade min resa på morgonen. Jag blir ståendes utanför i tio minuter innan Jonas kommer. Han har gått, bor bara några minuter från träningsanläggningen.
- Det var snorhalt ute så jag fick skynda långsamt, säger Jonas medan han pekar på sina vita sneakers.

I november blev Jonas Myrstedt, SLO Hammarby Fotboll, prisad som årets “Bajenvrak” på en intern gala. Motiveringen till priset beskriver Jonas som person ganska bra.

“I en klubb där vi supportrar både hörs och syns, behövs den som aldrig blundar och alltid lyssnar. Den som skissar en enhörning och skrubbar ett golv. Länken mellan läktaren och den klubb vi älskar. Den som bär ett ansvar tio gånger sin egen vikt. En Myran är fler än fyra elefanter!”

Arbetet med SLO startade i Sverige för cirka 15 år sedan av SEF. I Hammarby fotboll innebär rollen att Jonas tillsammans med kollegorna (Oskar Hultberg och Sofia Malm) ska vårda och värna om svensk och framförallt Hammarbys supporterkultur. Möten med ansvariga kring matcherna, assistans kring förrådsytor för tifogrupperna och mingel med supportrar är uppgifter som innefattas av en SLO. Allt för att jobba för en positiv supporterkultur.

Jonas Myrstedt kommer från läktaren för att citera hans egna ord.
- Jag har en ganska stökig bakgrund. Det kanske du har hört om, säger Jonas och skrattar till.

Sedan de tidiga tonåren har han stått på läktaren. Uppvuxen i Bromma hade det mycket väl kunnat bli en stadsrival till de grönvita. Efter att en vän till Jonas tagit med honom för att köpa sina första derbybiljetter hamnade de av en slump på Hammarbys cupmatch mot Östers IF.
- På den tiden behövde man stå i kö vid globen och köpa biljetter. När vi såg massa bajare gå förbi blev vi nyfikna o via ett erbjudande de hade med expressen fick man plåt för 40 spänn. Vi kom in på arenan där vi skulle stå på östra läktaren. Men på grund av bortasupportrarna blev vi hänvisade till klacken istället, berättar Jonas och fortsätter;
- Det var min första upplevelse av Hammarby, och jag var fast.

Senare under veckan var det dags för derbyt mot AIK 1998. Derbyt som Hammarby vann med 1-0 efter att Kaj Eskelinen dundrat upp matchens enda mål i krysset. Derbyt som vid slutsignal innebar att hemmalagets supportrar stormade planen för att ta sig över till Hammarbys sektion. Där sattes ribban menar Jonas för stöket och en miljö som han gärna drog sig till.

Vi sitter i ena hörnan av matsalen på Årsta som sakta fylls av personal. Efter ett tag smyger Pablo (Pinones Arce) fram till oss för att fråga om snus.
- Självklart är det tobaksfritt och nikotinfritt, säger den gamle spelaren, numera tränare för damlaget, och flinar när han förstår att vi sitter i intervju och spelar in.

Fotbollen har alltid varit central i Jonas liv. Som fyraåring kunde han sitta och kolla italienska Seria A när det väl sändes på TV. Förtjusningen av fotboll tog honom till arenan. Supporterskap och läktarkultur fick honom att stanna. Dessvärre innebar umgänget och kulturen att alkohol och droger kom in i bilden. Därför var det ingen större överraskning att när Jonas skulle bryta med droger och alkoholen, behövde han dessutom bryta med Hammarby och supporterkulturen.
- När jag var 26 så klippte jag banden helt för en period. Miljön var inte så bra för mig där och då, så jag försvann ett tag men sen kom jag tillbaka bara något år senare.

Sagt och gjort samlade Jonas ihop ett gäng kompisar som alla valt samma väg. De tog kontakten med dåvarande SLO, Jakob Uddeholt, och frågade om de fanns något de kunde hjälpa till med. Det fanns det. Tillsammans kom de att bilda en grupp som kallades klackservice. Namnet avslöjar allt egentligen, man fanns till för att göra livet enklare för supportrarna på plats i just klacken.

Efter att ha klippt banden ett par år tidigare var Jonas nu tillbaka och var inställd på att göra gott. För klubben och supporterkulturen.
- Jag älskar ju fotboll i sig, det är en stor anledning till att jag vill jobba med det här. Men i jobbet som SLO får jag hjälpa till att froda det svensk fotboll har fått till skänks (supporterkulturen), berättar Jonas.

Efter ett par år med “klackservice” fick Jonas chansen att ta över som huvudansvarig SLO när Jacob blev Event Service Manager. Sedan dess har han arbetat med kontakten och dialogen med supportrarna. Dels handlar det om arbetet på matchdag, men enligt Jonas så är den dagliga dialogen med supportrarna något som ringar in hans dagliga arbete.

Efter några tuffa år där pandemin satte stopp för publik på fotbollsläktaren har 2022 varit den första säsongen tillbaka till det normala. Det har varit välfyllda arenor, stora bortaföljen och ett nytt publikrekord i Allsvenskan, tillskrivet Hammarby. Men med supportrar tillbaka till läktaren har det även stökats mer än vi vant oss vid de senaste åren. Det har varit bengaler som har kastats och våld som utbrutit inne på arenorna. Bortamötet mot Malmö FF på Eleda Stadion innebar sådanna oroligheter på läktaren. Rivaliteten har växt under åren och Jonas beskriver stämningen inför som mer upptrissad än vanligt.
- Dels beror det på att klubbarna börjar slåss mot varann väldigt mycket, sportsligt men i viss mån ekonomiskt. Sen finns Zlatan grejen såklart säger Jonas och fortsätter;
Det var mycket fylla på stan, lång resa till Malmö, det är många små komponenter som kan göras bättre till nästa år där tror jag.

Han säger att det inte finns så mycket att göra när väl tumultet har utbrutit. Allt handlar istället om att försöka förebygga. I dialogen Jonas har med de aktiva ultrasgrupperna pratas det även där om incidenter som denna. De vet lika väl som klubbarna att det inte är bra för svensk fotboll med stöket. Därför sker det en hel del självsaneringen inom grupperingarna
- Samtidigt som man måste inse att det är tillfälligheter som skapar situationerna är det klart att det blir vatten på kvarnen när polisen väl sätter sig ned och ska diskutera Vilkorstrappan.

Vilkorstrappan är en strategi från polisens sida för att bestraffa brott kring fotbollsmatcher. Fokus på kollektiv bestraffning framför den på individuell nivå. Strategin var ett återkommande ämne på läktaren och i fotbollsvärlden innan pandemin men har de senaste åren fått mindre speltid medialt. I ett uttalande från SEF från i våras sa dåvarande generalsekreterare Mats Enquist;

“Villkorstrappan, som den tillämpades, kommer nog inte att finnas kvar”

Att rädslan för tomma läktare lever kvar vittnar Jonas om. Även om Vilkorstrappan är lagd på is så finns det alltid en oro. Jonas menar att man inom klubben, med supportar jobbar stenhårt för att tomma läktare inte ska bli verklighet.
- I slutet av dagen är det supporterkulturen som löser sina problem. Bangers och rasism och annan skit, de måste komma inifrån och en känsla av att man har fått nog. Det är bara den kraften som kan lösa det tror jag, säger Jonas och fortsätter;
- Det är också sällan de personer som folk har som fördom stökar på matcher, som verkligen gör det. VIP:en är ju värst på Tele2, by far! Senast var det någon som skruvade bort en glasdörr och bar runt på där uppe.

Trots enstaka negativa inslag har Allsvenskan 2022 varit en publikfest. Hammarby slog sitt eget rekord i snittpublik på hemmamatcher. Siffran landade på drygt 26 000 personer. Intresset som alltid varit stort i Hammarby har sedan återkomsten i högsta serien skjutit i taket. Jonas är likt Johan Lager (Sportchef för damerna, intervju HÄR) övertygad om att det beror till stor del på Hammarbys sätt att spela fotboll. Man vill stå för en offensiv, underhållande men samtidigt vägvinnande fotboll. Det lockar folk att komma och se Hammarbys matcher menar Jonas.

Sedan ett år tillbaka är man även närvarande med SLO på damernas hemmamatcher på Kanalplan. Där finns det en tydlig vision. Hammarbys damer har även de gått starka sportsligt sedan återkomsten till Allsvenskan. 2021 hamnade man på 8:e plats och i år slutade man 5:a. Publikrekordet genom alla tider tillhör de grönvita och snittpubliken på hemmamatcherna höjs hela tiden.
- På den resan vill vi vara med redan från början, när det byggs upp och etableras en kultur där också, säger Jonas som menar att Sofia är den som kommer jobba närmst där framöver.

Även om Kanalplan växer så det knakar så finns det mycket hårt jobb kvar att göra i att värva publik. Det handlar dock inte om att locka herrarnas publik till damerna menar Jonas.
- Nej, det där är en svår fråga såklart. Men jag tror att det behöver ske organiskt. Ska du gå på Kanalplan så ska det vara för att se våra damer, punkt! Allt handlar om att skapa en relation till laget. Testa själv att gå ned dit så får du en till bra sak att ha i livet så kan du gå på fotboll hela tiden.

För att konkretisera så handlar Jonas jobb om att vårda relationer mellan Hammarby och dess supportrar. Med en bakgrund från läktaren är banden starka och förutsättningarna bra. Klubben har stort förtroende i Jonas, på samma sätt som supportergrupperna vet att han vill även deras bästa. Den som aldrig blundar och alltid lyssnar.