Derbyrapport
Gula kort, straffsituationer, ribbträffar, vinst och förlust. Ja gårdagens derby innehöll sannerligen det mesta. Störst var Kennedy men inte långt efter följde Johan Persson. Derbyt blev, trots stor skepsis innan matchen, just den succé vi förtjänar.
Första halvlek inleds som man kunnat vänta sig. AIK står för en väldig aggressivitet och press från start och tidigt in i matchen känns dem som ett nummer för stora för oss. När 1-0 sedan kommer efter blott 8 minuter så var det nog inte bara jag som tyst sparkade i gruset och mumlade något om att undvika tvåsiffrigt. Tätt där inpå får Hammarby dock en straff som kommer att ändra matchbilden radikalt. Efter en patenterad Kennedyhörna som skruvas i ribban sticker bollen längre bort i straffområdet där en framrusande Hallenius berövas möjligheten att få nicka bollen på mål då landslagsman Bahoui väljer att lyfta upp en hand och ändra riktning på bollen. Straff Hammarby blir resultatet och nämnde Kennedy smäller enkelt in den bakom en uppriktigt sagt darrig Carlgren.
Efter målet så börjar vi växa in i matchen, Nannes experiment med en fembackslinje tycks ge resultat och vi får chans på flertalet snabba omställningar som ett resultat av den. Att vi nu har stört AIK med besked är tydligt. Inom loppet av 25 minuter tar de fyra gula kort och personligen tycker jag nog att Etuhu borde fått ett rött redan i den första halvlek, ett domslut käre Alm och Novakovic inte valde att ta med i helhetsbilden av domarinsatsen.
I halvtid är känslan ganska bra. Visst AIK har haft ett par riktigt fina lägen och vårt anfallsspel har inte varit 100 procent. Kennedy sa själv i halvtid att det tog lite för lång tid att komma till anfall och de syntes. De få gånger vi fick lite vind under fötterna var dock någon i AIK där och slog undan benen för oss. I övrigt så upplevde jag det som att matchen hade mognat och att den värsta derbynerven var borta, för vår del i alla fall. Flertalet spelare gjorde riktigt fina halvlekar. Solli var stabil på sin ytterback, något vi troligen får tacka hans fina erfarenheter från europaspel för, Johannes stod genomgående för bra spel och ett par riktiga fantomräddningar, som den med bakhuvudet, och Kennedy lekte stundtals med AIKarna på mittfältet.
I andra halvlek fortsätter matchen på samma sätt som i första. AIK har mer boll och fler chanser. Johannes får tidigt i andra stå för en av de där fantomräddningarna jag talade om och faktiskt inte bara en utan två gånger efter att en nick tagit i ribban och studsat ut i straffområdet igen. Precis innan detta så inträffade också matchens stora snackis, i alla fall för AIKs del. På en hörna från höger så hoppar Johan Persson upp och tar bollen med handen vilket skall vara solklar straff. Framför allt med tanke på att Bahoui gjort samma sak med det resultatet i första halvlek. Johan hävdar att han blir knuffad och för upp armen för balans, något som mycket väl kan stämma men situationen med Bahoui och Hallenius i första går till på samma sätt. Tråkigt för AIK, desto mer skoj för oss.
Efter detta debacle kommer en femminutersperiod där vi skapar mer än under hela matchen i övrigt. Först friställer Kennedy, genom en utsökt yttersida, Söderqvist som störtar mot AIKs mål, tyvärr får han inte till knorren på skottet utan bollen hamnar en bit utanför. I anfallet efter etablerar vi lite spel på AIKs planhalva och från ingenstans petar Hallenius bollen mellan benen på en AIKare, rundar honom, och drar på ett ruskigt skott som Carlgren räddar snyggt.
I nästkommande anfall så är de då dags för matchavgörandet. Johan Persson har bollen centralt i banan och till synes utan någon riktigt bra anledning tar han skott långt utanför straffområdet. Den här gången bröt det patenterade långskottet mot normen och letade sig in. Han väljer sina tillfällen den gode Persson.
Här någonstans upplever jag det som att luften går ur AIK, de irriterar sig lite på varandra, de är hämmade av sina gula kort och får inte riktigt spelet att stämma. Många långbollar utan tydlig mottagare slås. Samtidigt tar vi över på läktaren, vilket ytterligare cementerar känslan i matchen. Visserligen var AIKs forcering på övertid ryslig att vara en del av men vi kunde hålla ut även då. Huruvida vi är det bästa laget eller inte låter jag vara osagt. Resultat är resultat har jag kraxat till diverse AIK kamrater idag och denna gång tog vi med oss poängen. Där med väntar kvartsfinal i Svenska cupen och nu är det bara tre vinster kvar till europaspel.
Något jag skulle vilja uppmärksamma lite extra mycket efter denna match är det faktum att vi har "derbyspelare" i laget. Den typen av spelare som höjer sig under maximal press, som visar med sitt agerande att det har lika mycket passion för klubben som vi på läktaren. Israelesson var en av dessa, Solli en annan, självklart Kennedy. Ja så gott som alla gjorde någon galen slängning eller uppoffring för att stärka våra positioner med endast en liten hårsmån i denna match. Den insikten är för mig kanske mer värd än vinsten. Det är vi som är HAMMARBY.
Följ mig på twitter, @Issaak, för fler av mina tankar kring Bajen. Forza!
