Effektivt Bajen vände mot Gnaget borta.
Hammarby parkerade den berömda bussen utnyttjade två av sina få målchanser. Det räckte för 3 poäng på Friends. Var detta det första schackdraget från Jakob Michelsen som den Mini-Mourinho han presenterades som när han kom till klubben? Inte speciellt kul men fan så skönt.
Startelvan:
Ömmi
Birkir-Aidoo-Magyar-Solheim.
JP
Smarason-Kennedy-Paulsen-Hamad.
Dibba.
Första halvlek:
Matchen började på typiskt derbyvis. Lagen kände lite på varandra och spelarna smällde på när det fanns tillfälle. Hammarby lämnade över initiativet till hemmalaget tämligen omgående och 1-0 kom som ett brev på posten efter någon kvart. Nickmål av Nisse Johansson som överaskade Birkir på bortre stolpen. Ömmi i målet chanslös.
Det suckades tungt på Bajenläktaren.
Men bara ett par bredsidor senare kvitterar Bajen efter ett snyggt klapp-klapp-lir signerat JP-Birkir-Smarason. Arnor skarvar in bollen med stor ackuratess på Sævarssons precisa inspel. Ett skitsnyggt mål. Tillbaka på ruta ett.
Hammarby lämnar sedan över grejerna till gnaget igen. Tänk alla de gånger man stått och svurit över motståndare på Söderstadion som gjort precis så. Parkerat bussen alltså. Sedan satsar man på ömställningar med någon snabb liten jävel längst fram. Nu står man plötsligt på andra sidan. Det vrider sig lite i magen. Mer än till några halvchanser kommer inte AIK och 1-1 står sig halvleken ut.
Andra halvlek:
Andra halvlek fortsätter precis på samma sätt. AIK kommer närmare och närmare en ledningskasse men ett heroiskt kämpande Bajenförsvar och en Ömmi i målet som svarade för ett par riktigt svettiga räddningar. Bland annat när Goitom armågar(!) bollen mot mål efter en hörna. Att hemmalaget är känt för sin hybris är ju sedan gammalt. Denna gång så pass att man byter ut en av sina tre mittbackar till förmån för en offensiv mittfältare. Detta vid ställningen 1-1 alltså. Nu jävlar skulle det vinnas i AIK-land. 2 minuter senare gör Pa Dibba 2-1 till Bajen. Episkt..
Ledningsmålet kommer till efter ett skottförsök av Samarson som fastnar i blocket och dimper ner precis framför tårna på Dibba som rullar in 2-1 på reflex.
Var kvällens första Bajenbalja en läckerhet så var det här ett riktigt skitmål. Någon som brydde sig om det? Nej, inte många. Bajenklacken goes mental såklart.
Nu väntar en slutforcering under matchens sista kvart tänkte man. Nja, riktigt så blev det inte. AIK-spelarna vek ner sig en smula efter Hammarbys ledningsmål och det där riktiga trycket kom aldrig.
Närmast är i stället Jiloan Hamad som drar bollen i ribban. När domare Jonas Eriksson blåser av efter 90+3 min exploderar ståplatsläktaren bakom AIK-målet i eufori och ett kämpaslitet gäng tackar sina fans för stödet med både sång och indianmoves. Fotbollen var ful men segern var vacker. Magiskt!
Summering:
Man kan tycka vad man vill om det här sättet att spela fotboll. Men är man i Solna och åker hem med tre poäng får det se ut hur fan som helst. Då handlar det om något annat.
Bäst i Bajen:
Joseph Aidoo
Giffarna hemma på söndag. Kom igen nu, Bajen!!!
