En berättelse från lägret i Portugal
Julklapp till mina två grabbar, 8 och 21 år gamla. 5 dagar i Portugal med farsan för att hänga runt och kolla lite Bajen. Stort jubel. Stämningen på topp. Som skribent på Söderst@dion känner man sig lite skyldig att delge intryck från resan. Det sitter liksom en liten Svenska fanspippi på axeln hela tiden som visslar om grejer att skriva om. Så här kommer´t.
Starten på resan blev en smärre katastrof, till och med i klass med 0-2 i röven mot Jablonec efter 2 min. Äldste grabben hade förmodligen dragit en kass äggröra till frukost och började spy en dryg timme innan take off inne på Arlanda. Det är intervall till muggen var femte minut ungefär. När deadline för att kliva på planet infinner sig är han inte i form för att flyga 4, 5 timmar. Flygbesättningen säger dessutom nej till honom att kliva ombord då man inte vet vad det är för magsjuka han drabbats av. Han får bli hemma. Jävla piss!
Dag 2 tar illgrabben och jag en bulle till träningsanläggningen i Quinta do Lago. Planen ligger i Algarves jetsetområde och såväl Madonna som Cristiano Ronaldo har hus där berättar taxichaffisen.
Väl på plats har träningen börjat. Vi möter lite fans på plats. 10-12 stycken ungefär. Några har varit i Lissabon kvällen innan och kollat en Sportingmatch med deras Ultras. En bussresa på 3 timmar enkel. Lite slitna ser de ut men mycket impade av Sportingfansens tifoupplägg och tryck på läktaren. Ett gäng av deras fans skulle också infinna sig på Stadio Algarve under lördagens match mot Shamrock.
Det är 17 grader varmt men lite kallblåst där vi står. På planen spelas det på liten plan med småmål medan de 4 målvakterna kör med Mille. En röst som hörs över allt annat är kapten Kennedys. På svenska, engelska och spanska. Kennedy är alltid på tå när det tränas men jag vet inte om jag någonsin sett honom så peppad förut. Hela tiden hörs han. Både pepp och skäll.
Vi snackar lite efter passet och han är på strålande humör och hyllar planens kvalité och de förutsättningar de har.
Träningen domineras efter matchspel och omställningsövningar av mycket bryt och samlingar i mittcirkeln där man går i genom detaljer. En av de bästa sakerna med utlandsläger är just det berättas det på bänken. Hemma i Sverige hade man frusit arslet av sig och skaderisken med kalla muskler är såklart större. I 17 plus kan man surra en extra stund utan att tänka på det. Jocke Björklund känns redan som han inte gjort annat än tränat laget. Räknar jag rätt tror jag detta var hans tredje pass. Rutin sa Bill, full koll sa Bull.
Efter träningen käkar vi tillsammans med nyfunna bekantingar på en indisk krog i jetsetgallerian innan jag ska intervju Benny Lekström för Supportrarnas matchprogram (GAIS-numret) på spelarhotellet. Intervjun blir kaos. Kaos på det sättet att när vi måste gå 40 minuter senare för att laget ska ha teori så har jag över hälften av frågorna jag hade med mig kvar. Vi har fastnat i allt från torskfiske i Narvik till att vi delat samma skärgårdsö som landställe i över 15 bast utan ha mötts. Inte så intressanta detaljer att ha med i en programintervju kanske. Vi bestämmer att ses på en fika hemma i Sverige när de kommit hem för att avsluta intervjun. Skön lirare det där. Inte så svårsnackad, om man säger så.
Lördag i Faro. Matchdag. Shamrock rovers. Vi smsar med de andra fansen vi känner om var vi ska ses. Det är fanscup en bit utanför stan, i Quarteira, med fans från Bajen, Sporting Lissabon och Us Avellino från Italien(!). Det dök också upp 2 man från Shamrock och meddelade att de måste lämna WO då de haft en saftig internbox på en pub i Albufeira dagen innan. Interna stridigheter i laget får vi kalla det...
Jag och grabben åker inte till Quarteira, vi stannar i Faro för att kolla runt efter fans. Ett misstag visar det sig. Vid rådande årstid är denna stad en död stod. Vi hittar inte ens en pub att käka på. Det får bli Donken. Arenan matchen skulle spelas på ligger ett par km därifrån och runt omkring den ligger ingenting. Jätteskumt. Hela den arenan är förresten skum. Den byggdes för EM-slutspelet 2004 och står nu bara tom. Inget lag har den som hemmaarena. Det går inte ens en buss dit. Hyfsat kortsiktigt tänk. Det spelas någon träningslandskamp ibland och några andra event. That´s it.
Innan matchen träffar jag Jesper Jansson i spelartunneln. Vi pratar lite om lägret i allmänhet. Jag säger att jag imponerats av den 16-årige mittbacken Odilon. En spelare som är för ung för att värvas ännu. Jeppe svarar:
-Jag skulle fan adoptera grabben om det var det som krävdes för att få honom till Bajen nu.
Matchen liras, 0-0 och straffar. Bajen är kassa, både på lir och straffar. Irländarnas uppskattningsvis 150 pers festar och sjunger för allt vad tygen håller. Mest i pausen då det liras hög eurodisco i högtalarna och någon skickar in en boll som en lätt överförfriskad supporter i bar överkropp springer in och krutar upp i nättaket. Irländarna jublar. Poliserna jagar vederbörande som springer och måljublar ut mot Shamrocksektionen. Poliserna manar honom att gå upp på läktaren vilket han gör. Medan de pratar med honom skickas en ny boll ut och en annan kille springer ut för att näta. Det roligaste i detta är ändå att några av avbytarna i Shamrock står och kör kvadraten mitt i allt detta som om det vore det normalaste som kunde hända. De uppmärksammade det inte med så mycket som en blick ens.
Upp tidigt nästa morgon. Flyg mot Stockholm via Lissabon. Johan Wiland åker med samma plan. Vi dödar en latte på på flygplatsen och snackar läger, fotboll och livet. Johan ursäktar sitt bebiskaffe, han har en skvätt chokladsås i sin. En specialare han kör. Han har till och med en tub stå gömd nere på Årsta han smyger i sitt kaffe där också.
Kul att höra om anekdoter från ett fotbollsliv i CL, landslag och allsvenskan. Han liksom Lekström hyllar målvaktsteamet de har i Bajen. Hur de två klickat sedan första träningen. Det är verkligen skitkul att gå till jobbet under sådana förutsättningar säger han bland mycket mer.
Jag berättar om en låt jag gjort som kommer ut på spottan 23 feb. En hyllning till Bajen fans som jag tyckte blev så svängig att jag ville spela in den. Jag kände att jag kanske måste förklara titeln ”Ätaskitaspy” för honom för att han skulle förstå grejen. Om BF´s gamla slogan alltså. Han fick låten mailad, han har inte återkopplat än. Ha, ha, ha. Edere, purgare, vomere. Kom igen nu, Bajen!
