En bortkastad säsong
När spelschemat släpptes när någon gång då vi började tro att sommaren faktiskt var på väg, var den här matchen något man såg fram emot. En potentiell seriefinal, en kraftmätning mellan Superettans två bästa lag. Det var egentligen precis vad det också blev. Problemet är att Hammarby startade sin säsong 15 omgångar för sent.
Örebro SK är en anrik förening. Ett klassiskt allsvenskt lag som trodde att man hittat stabiliteten efter en ekonomisk härdsmälta men som fick se sig degraderade från finrummet förra året. Man gjorde allt rätt när man rasade ur, säkrade upp den allsvenska stommen och fyllde på med talang snarare än kända namn. Nu är man helt där man ska vara, i en toppstrid som består av tre lag. Hammarby är precis där man förtjänar att vara men inte alls där man hade tänkt sig att vara inför säsongen. Ikväll mötte man en klubb som gjort precis den resa som Hammarby försökt göra i fyra år och fick se att man inte är alltför långt därifrån, men ändå har ett berg att bestiga.
Det Hammarby lidit av mest under den här säsongen så är det den obentliga variationen. Amerikanen Berhalter gjorde mycket bra men han var alldeles för låst i det offensiva spelet. Det skulle trillas boll till förbannelse för att sedan avslutas med ett instick in i straffområdet, ett spel som är oerhört vackert när det funkar men fruktansvärt ineffektivt om spelarmaterialet saknas. Det spelarmaterialet har inte funnits i Bajen sedan 80-talet och det finns ingen anledning att försöka eftersträva det spelet med tanke på vilken serie man spelar i. Sedan Dennerby tillträde har vi hört "tidiga inlägg" som ett mantra som ekat genom huvudet från att man kliver upp på morgonen tills man går och lägger sig efter en blöt kväll på stan. Det är ingen slump att han tjatat om det, är det något som kan ta ett lag ur en målmässig kris så är det att börja spela enkel fotboll. Precis den enkla fotbollen som så ofta är effektiv.
Efter 1-1 borta i detta tilltänkta toppmöte har en viss ambivalens spridit sig i kroppen. Hade man blivit tillfrågad om resultatet innan säsongen hade man förmodligen tagit det alla dagar i veckan. Nu, sådär 30 minuter efter att matchen är avblåst, känner man sig alltså mer tveksam. För även om första 55 minuterna var Örebros så var dem det för att Bajen tillät det. Bajen var det där laget man själva hatar att möta, startade pressen väldigt sent och försökte sedan dra nytta av Erik Sundins löpvilja och rapphet. Det hade kunnat gå väldigt mycket bättre än det gjorde om inte just Sundin varit så oerhört sugen på att ta löpningen lite, lite för tidigt varje gång. Men faktum är ju att Örebro gjorde det väldigt bra dessutom. Man tryckte upp sina ytterbackar, klev utåt med sina innermittfältare och hade kvalitet i de långa bollarna när man vände spelet. Tranberg och Ledgewood slet för att hinna täcka upp centralt och det var just den pressen som inte hade hittat helt rätt när 1-0 väl kom. En boll på väg ut ur straffområdet, två innermittfältare som inte riktigt tagit jobbet till rätt position och en touch som ställer Hopf i mål. Rättvist? Absolut. Ridå? Inte alls.
Var det något man såg på Bajens spelare idag så var det viljan som fanns i blicken. Den viljan hade kunnat placerat oss på en helt annan position om den bara hade funnits där från början, ni vet när vi vandrade över Skanstullsbron i våras och trodde på en smärtfri säsong. Som alla andra år vill säga. Men det som imponerade mest var konsekvensen ikväll, det enkla faktumet att man höll fast i sin spelidé. När man väl vunnit boll så skulle omställningen ske på direkten och hittade man korta väggspel på vägen skulle dessa utnyttjas. Det var också en sådan omställning som ledde till utvisningen och det som tog Bajen in i matchen igen. Spontant såg utvisningen billig ut, visst är Viktorssons arm uppe på Sundins axel men det kändes som att Erik inte direkt lade all energi på att stå upp. Och andra sidan är det märkligt att Sundin skulle välja att falla, därför blir ändå domen att utvisningen var helt korrekt.
Scenförändringen som skedde efter utvisningen var bland det bästa jag sett Bajen göra i år. Kanske inte så mycket som kvalitén i det som kom, men att faktiskt kunna ta chansen att vända på hela steken. För är det något vi ska ta med oss så är det att Örebro kom undan med blotta förskräckelsen när domaren väl blåste av. Att Hammarby inte kan göra mål på hörnor är inget nytt, men att inte skapa mer farligheter på alla man hade är det enda negativa att ta med sig från sista 30 minuterna. I övrigt såg det bra ut och hade vi bara haft tillgång till en vettig forward att kasta in så hade det här slutat med tre poäng och inte den enda som Max kämpade in. Det var fascinerande att se Adelstam komma in, tappa en boll och sedan vara ljusår långsammare än den Örebrospelare som hade gjort 80 minuter vid det tillfället. Hammarbys trupp är bra, en riktig forward till (Haddad?) hade varit skillnaden idag.
Det vi tjatat om mest i år har varit viljan, kämparglöden som man tycker ska vara så självklar men som varit obefintlig i många stunder. Idag fanns den där. Ibland får man glädja sig åt det lilla i livet.
Väl mött!
/Gustaf Granqvist
Twitter: @ggranqvist
