En grön kväll som gav mersmak
Stockholm mitt i sommaren betyder semester för många, det märks tydligt då trafiken nästan är löjligt gles när man vandrar fram längs gatorna. För flera av lagen i Allsvenskan har detta inneburit desperata åtgärder för att locka publik, medan över 20.000 hammarbyare slöt upp för 46:e matchen i rad när Bajen vann över Elfsborg på måndagen.
Hammarbys förlust i Borås kom i frustrationens tecken eftersom att varje skott satt uppe på läktaren medan Elfsborg gjorde mål på allt, så var åtminstone känslan. De gulsvarta inledde matchen i Stockholm på liknande sätt, med att försöka ta kontroll över bollinnehavet och Hammarby gjorde sitt bästa för att störa boråsarnas försök genom att pressa högt och isolera de offensiva spelarna.
Första halvleken var initialt chansfattig men kampfylld, och det blev tydligare ju längre matchen skred att Hammarby hade mer att hämta genom tålamod snarare än chansbollar på en djupledslöpande Pa Dibba som hade det tufft mot bortalagets mittlås när det skickades luftpastejer.
Jesper Andersens debut i startelvan kändes trubbig, kvarten in försvann den känslan för resten av matchen när han snyggt vände bort Elfsborgs högerback och bollen sedan gick som på ett snöre till Junior, via Smarason som skarvade till Birkir och slutligen Dibba som sånär kunde placera in det första målet. Hammarby har mycket att vinna om Hamad tillsammans med Andersen lyckas fördela ansvaret för spelfördelandet mellan varandra, med initiativrike Junior som driver upp tempot och Degerlund som vågar slå den typen av uppspel som behövs för att göra motståndarlagets defensiv osäker.
Hammarby bör röra sig mot mer innehav och mindre tjong
Tålamodet skulle visa sig bli det vinnande konceptet för Hammarby. Istället för att desperat leta efter snabba lösningar hade hemmalaget en längre period av passningar inom laget innan Junior drev upp bollen, gav den vidare till Paulsen som vek in och curlade upp den i krysset med vänsterfoten. Det hade känts mer sannolikt att den bollen hade landat på läktaren eftersom att det är framförallt danskens förmåga i huvudspelet som varit till användning. Det visar sig att den långe har fler verktyg i lådan än så.
Mot spelskickliga Elfsborg kändes det viktigt att Hammarby förvaltade de chanser som skapades när man väl valde att inte stressa i uppspelningsfasen. Även om det suckades från vissa håll och skreks från andra när Solheim stal avslutet från Jiloan Hamad från en sämre position, så satt färre försök utanför målramen idag i jämförelse med förlusten i Borås, och en bit in i andra halvlek sätter Paulsen sin andra boll för kvällen efter en snabb kontring av Dibba - och hade han haft marginalerna med sig kunde kvällen mycket väl ha slutat med ett hattrick.
Hopp om en stabil centrallinje
Före match pratades det mycket om den stundande försäljningen av Joseph Aidoo, för även om ingenting ännu var officiellt så var de flesta mer eller mindre överens om att ghananen redan var såld till Genk. Mycket riktigt kunde Hammarby bekräfta försäljningen under matchen, men efter slutsignalen var det framförallt lovord om 19-årige Marcus Degerlund som hördes.
Degerlunds distinkta spelstil i defensiven känns provocerande mogen för hans ålder, och i sällskap med Mads Fenger som ju inte är ung men ändå åtta år äldre än Degerlund, så finns hopp om ett framtida stabilt mittlås.
Positivt var också att Andersen kunde avlasta Hamad, och med en terrierliknande Junior som krigade matchen igenom verkar det som att Hammarby potentiellt har hittat en fungerande centrallinje. Än så länge är det potential, men hammarbyare har länge efterfrågat en mer förutsägbar startelva - och om Jakob Michelsen tillåter sig att vara konsekvent i uttagningen kanske det kan uppnås.
Bäst i Hammarby:
+++ Paulsen
++ Junior
+ Degerlund
