En söndagseftermiddag med Bajens damlag på gamla fina Hammarby IP
I söndags var jag och såg Hammarbys damer spela för första gången. Jag har tänkt göra det många gånger tidigare men det har aldrig blivit av. Men nu är jag tacksam för att jag äntligen gjorde slag i sak och såg matchen mot Assi som Bajen vann med 2-1 för det kommer definitivt inte dröja lång tid innan nästa besök.
Till att börja med så spelar Hammarbys damer på Södermalm. Tänk att det faktiskt spelas elitfotboll i vår stadsdel, på anrika Hammarby IP eller Kanalplan om du så vill. Det är en otrolig lyx för oss Hammarbyare.
Vi hade köpt platser på den östra läktaren som är den mindre läktaren mitt emot huvudläktaren och hade valt aktiv sittplats och till min stora förtjusning var det onumrerade platser som gällde. Många satt men de som tillhörde klacken som återfinns på samma läktare stod upp. Andra valde även att stå precis bakom läktaren för ja, på Hammarby IP finns den möjligheten, att välja den plats som du känner för och det behöver nödvändigtvis inte vara på en läktare. Det kan också vara på en filt på den gräsbeklädda sluttningen nära ena hörnflaggan.
Sedvanligt inför bajenmatcher spelades Kentas ”Just idag är jag stark” fem minuter innan avspark och ”Södermalms nationalsång” ekade härligt ner mot Tullgårdsgatan.
Bajendamerna som krigar i toppen av elitettan för att omedelbart ta sig tillbaka till landets högsta division behöver allt stöd de kan få och dagen till ära sattes nytt publikrekord för divisionen då 2294 personer var på plats. Stämningen var fantastisk och matchen underhållande.
Den som menar att det satsas för lite på unga talanger i herrarnas A-lag kan glädja sig åt damernas. Felicia Saving vände och vred på mittfältet, blott 16 år gammal. Där fanns Hanna Lundkvist även hon född 2002 som briljerade och stod för flera aktioner där motståndarna var och ”köpte korv”. Båda är uttagna i F18 landslaget och det är bara två av flera spelare som tillhör eller har tillhört något landslag. Tänk bara en sån sak. Att det finns en handfull spelare i Bajens startelva som faktiskt är aktiva i något ungdomslandslag. Från sin vänsterbacksposition styrde Lotta Ökvist vänsterkanten och lagkapten Emma Jansson tillhör precis som Lotta Sveriges U-23 landslag. För att nämna två till när jag ändå är igång.
Att det finns flera ungdomslandslagsspelare i damlaget skvallrar en del om klassen på laget och förhoppningsvis kommer flera spelare ta vägen via Hammarby för att sedan ta sig in i A-landslaget. Se bara på Julia Zigiotti Olme som var i Bajen mellan 2016-2018 och var med och vann VM-brons i Frankrike nu i somras.
Det här var alltså första gången jag såg damlaget spela men det blir inte sista gången. För mig handlar fotboll mycket om tillhörighet. Att skapa en relation till ett lag gör att jag bryr mig mer. Att känna igen spelare och kunna deras namn är ett första steg i att bygga en starkare relation till laget.
Under söndagens match satt jag med det matchprogram som väldigt tacksamt delades ut gratis där det gick att läsa namn och nummer på spelarna i båda lagen samt se tabellen för serien. Det hjälpte till för att börja skapa ett band till laget. Se nummer åtta i grönvitt slå en bra pass och snabbt bli varse om att det är Ellen Gibson.
Ett annat sätt att väcka ett intresse för laget på är att vara där, där det händer, där matchen spelas. Jag har liksom aldrig förstått dem som har ”You’ll never walk alone” intatuerat på armen men aldrig sett Liverpool spela på plats.
För mig var det roligare att se Hammarbys damer mot Assi på Hammarby IP en söndag i augusti där regnet växelvis faller än det var att se grabbarna i Liverpool spela Champions Leaguefinal mot Tottenham på teve hos min kompis i Vasastan. Det handlar inte om att se den absoluta bästa fotbollen utan jag ser hellre på ett lag jag hejar på, på plats. Den bästa fotbollen återfinns ändå inte i Sverige, varken för damer eller herrar. Även om Damallsvenskan är rankad topp fem bland ligor i Europa medan herrarnas motsvarighet återfinns på plats 22. Nej vi ser vår svenska fotboll av andra anledningar. Stämningen, närheten, underhållningen ja fotbollen i Sverige har så många andra fantastiska sidor, det är framförallt vår fotboll.
Argumentet att ”Det är för dålig kvalité på svensk fotboll” har jag faktiskt bara hört från de som inte är särskilt intresserade av fotboll. De som inte har varit på särskilt många matcher i Sverige och de som inte heller följer något särskilt lag.
Matchupplevensen jag fick i söndags var värd pengarna. Det var roligt att gå och se Hammarbys damer spela fotboll och nu när jag känner laget bättre blir det ännu roligare nästa gång och hela känslan runt Hammarby IP var gemytlig och familjär. Där vill jag vara igen.
Många Hammarbyare går redan och stöttar damerna och det finns flera eldsjälar i och runt föreningen som betyder massor för Hammarbys damer. Men det finns också många som inte redan upptäckt charmen med att gå till Hammarby IP och få sig en dos av Bajen. Det framkommer tydligt i skillnaden mellan publiksiffrorna för damerna och herrarna som i söndags skiljde med 19 843 personer. Så mycket tycker jag inte det är rimligt att den siffran skiljer sig. Så om du är en av dem som inte testat att se Hammarbys damlag än, gör det, så lovar jag att du inte kommer bli besviken.
Väl mött på Hammarby IP!
