Erabi glider inte på någon mackräka
Hammarby vann mot Kalmar FF under söndagen efter en svängig andra halvlek där hemmalaget kom undan med hjärtat i halsgropen efter Skrabbs ribbträff. Trots det är de positiva tendenserna många och Hammarbys ser ut som ett lag som tagit sig igenom en tuff period (våren) för att komma ut som ett starkare på andra sidan (hösten). Nedan följer fem reflektioner från gårdagens match.
Ungtupparna Hammarby
Att Hammarby i år har satsat på unga spelare är inget som undgått folk. Etablerade stjärnor som Ludwigsson och Bojanic har lämnat och istället står vi med Alper Demirol, 20 och Jusef Erabi, 20 i startelvan. Just de elva som startade mot Kalmar FF i söndags hade en snittålder på 24 år. Jämför man det med Elfsborg som är kända för att satsa på unga spelare hade deras lag mot IFK Göteborg en snittålder på 26,5 år. Det säger en hel del om tron och kvaliteten på de egna spelarna. Att det dessutom är just de egna produkterna som levererar innebär bara att Hammarby gör mycket rätt när det kommer till talangutveckling. Ju längre säsongen lider kanske supportrarna inser att detta får bli en mellansäsong. Så länge Martí och ledningen vågar fortsätta ge de unga spelarna chansen. Den erfarenheten det kommer ge dem kommer vara värdefull inför kommande säsong.
Kurtulus + Djukanovic = sant?
Vi såg det mot Sirius flera gånger om. Mot Kalmar fortsatte det på samma spår. Kurtulus som skickar en svepande crossboll till en framstormande Djukanovic på vänsterkanten. Vi i supporterled har blivit vana vid ett kortpassningsspel som innebär att vi ska spela oss ur varje situation. Hur pressad bollhållaren än är. Nu verkar Martí ha hittat ett nytt verktyg i lådan. Kan vi blanda TikiTakan men dessa exakta långbollar fortsättningsvis kommer vi bli svårare att läsa av och därmed kunna såra motståndare på flera fronter.
Förra säsongen var det Bojanic/Jeahze som hade ett magiskt partnerskap och den ena visste när den andra kom i en löpning. Kan årets upplaga av denna symbios finnas i Kurtulus/Djukanovic? Förutsatt att Kurtulus stannar säsongen ut har vi ett nytt anfallsvapen i duon under hösten som kan bli väldigt användbart.
Nygamla underlaget
Sandlådan som orsakade köttsår är ett minne blott och den plastiga konstgräsmattan Hammarby spelat på tidigare är tillbaka. Nästan i alla fall. Under sommaruppehållet bytte man från det haveri till konstgräs som lagts inför säsongen, istället bytte man tillbaka till den gamla modellen, om än inte lika nednött som den anno 2022.
Tydligt har det varit att Hammarby inte har stått att känna igen i år. Spelet på hemmaplan har inte blomstrat och det finns det många orsaker till. Om mattan är en av dessa låter jag vara osagt men håll med om att det såg bättre ut på länge hemma på Tele2 Arena? Om inte annat kan den psykologiska vetskapen att vi spelar på välkänt underlag hjälpa laget i takt med att de börjar hitta en formtopp.
Onödigt spännande
Nu slutade allting gott trots allt och Hammarby vann med 3-1. Men Alpers svaga hemåtpassning skapade nerv som gav magsår till mer än en person på läktaren. Hade Skrabb bara träffat aningen annorlunda eller Wolf sett fel på skottet hade matchen kunnat sluta väldigt annorlunda. Detta i ett läge där vi ridit ur anstormningen från Kalmar i andra halvlek och bara skulle spela av sista kvarten. Nu löste det sig som sagt då vi hade marginalerna på vår sida och kanske var det ett vägskäl hur hösten kommer gå. Över Demirols insats ska heller inget mörker kastas. Han sköter den utsatta ”nummer sex”-rollen exemplariskt och hotar redan nu Sadiku om positionen. Misstag kommer göras när spelarna tvingas spela sig ur varje situation med bollen längs marken, men svaga hemmåtpassningar kan vi väl fan låta bli att slå?
Erabi glider inte på en mackräka
Fan vad fin han är Jusef Erabi. Efter succén i Svenska Cupen har vi många undrat varför speltiden i Allsvenskan uteblivit. Klokare har man heller inte blivit sedan han börjar få starta. Med speltiden har målen även börjat trilla in, och utöver dem så finns det andra skäl till att Erabi är en favorit för mig. Han springer så kopiöst mycket, match efter match. Presspelet i sista tredjedelen sköter han oftast på egen hand och är ständigt där och oroar försvarare. Inte konstigt kanske med tanke på den fysik han sitter inne på, men det är ett psykiskt övertag att vara den som aldrig slutar springa. Fråga bara Gurra Ludde, han vet.
Jusef Erabi håller på att växa ut till den anfallare som Hammarby har saknat sedan Djurdic hade sina bästa dagar hos oss. Att ta vårens bänkningar på bästa sätt och gnugga på under träning visar på en mentalitet som man önskar varje spelare hade. Nu hoppas jag det fortsätter blomma i form av poäng för det förtjänar han, den fina Jusef.
Apropå mackräckan:
Erabi vet att man inte kan glida runt i en mackräka i Bajen och levererar därefter. pic.twitter.com/LR7uV8vEvA
— Bobigol (@Bobigol) July 16, 2023
