Erik: Alla har en relation till Hammarby!
När Nanne Bergstrand blev officiellt klar som tränare för Hammarby var det många som undrade om Henrik Rydström skulle följa efter honom. Så blev det inte, men däremot plockades en annan innermittfältare in från Kalmar FF. Erik Israelsson är jättetalangen som nu får en nytändning i Stockholm och Hammarby.
Erik Israelsson fyller inom kort 25 år, är född och uppvuxen i Linsdal, en förort till Kalmar med mellan 6000 och 7000 invånare. Det var än där, i Linsdals IF som han inledde sin fotbollskarriär som sedan tog honom via Kalmar FF till Hammarby. Bortsett från att han har Nanne med sig som tränare så är inte heller platsen för försäsongslägret någon nyhet.
- Jag har varit här en gång tidigare, tror det var för två år sedan och då var Hammarby här samtidigt. Då var väl planerna lite bättre men vädret lite sämre, men det kan väl inte vara perfekt.
Nanne sa ”aldrig mer Cypern” i den senaste matchen. Är det något du skriver under på?
- Nja, jag gillar det annars men när man åker iväg vill man ha bra planer och kunna få kvalitet i det man gör. Men när vi var här med Kalmar hade spelade vi en match med samma domare och mötte ett ryskt lag och det var samma typ av match. Jag tror Nanne bara var trött på hur det utvecklade sig.
Erik har beskrivits av vissa som en svärmorsdröm och jämförts personlighetsmässigt med bröderna Elm, men det är ingenting han personligen håller med om.
- Nej det vet jag väl inte. Det är väl oftast en bild som Henrik Rydström brukar beskriva. Jag vet inte varför han gör det men han tycker väl det är kul att säga det, säger Erik med ett skratt.
Rydström gick ju ut och försvarade din övergång till Bajen.
- Ja, jag pratade faktiskt med Henke om min framtid. Jag kände att jag ville väga lite för och nackdelar med vad han hade upplevt, han har ju varit i Kalmar hela sitt liv. Jag ville fråga vad han tyckte om ett sådant här steg som hade öppnat sig. Så jag rådfrågade honom och han satt det inte fanns någonting att tveka på utan att det bara var att köra. ”Kalmar kommer alltid finnas kvar, du är ifrån Kalmar. Jag kommer gå ut i media och stötta dig för det kommer bli ett litet tumult i Kalmar-trakten för att man tar ett steg nedåt.”
Hur upplevde du faktumet att bli kallad svikare för att du lämnade Kalmar?
- Jag har varken Facebook, Twitter eller instagram så jag håller mig utanför den världen men jag har förstått att det varit lite snack. Men jag kan inte göra så mycket, jag har alltid gjort mitt bästa för Kalmar och jag har gått hela vägen från Tipselit upp genom spetsgrupp och A-laget. Det är inte jättemånga som har gjort det och det är något jag är stolt över. Jag gick gratis, vilket så klart kan diskuteras men samtidigt så kostade jag inget när jag kom dit. Det bästa hade väl varit om de hade fått några pengar men som det utvecklade sig så kunde det inte bli så.
Israelsson beskriver sig själv som en ”fotbollsnörd” som lever för fotbollen så väl på som utanför planen och känslan är att det inte verkar som att det någonsin kan bli för mycket fotboll. Under 2011 och 2012 drev han t o m en mycket uppskattad fotbollscamp hemma i Linsdal tillsammans med sin bror.
- Vi hade en fotbollsskola under en vecka i Linsdal. Jag har alltid haft starka rötter till uppväxten där och kände att Linsdals IF var något jag ville ge någonting tillbaka. Så det var väl inte mycket mer än att brorsan satte ihop ett upplägg som jag hjälpte till att utforma med träningar och lite av mina egna erfarenheter från spel i Kalmar FF och juniorlandslag. Så det var mest en kul grej som kändes bra att göra.
Däremot har han inget direkt favoritlag, något som han idag känner att han ångrar att han inte skaffade sig när han var yngre.
- Jag har väl inga direkt favoritlag, det skapas väl när man är liten och jag ångrar att jag inte skaffade mig det då. Men jag har alltid haft ett brinnande intresse över lag. Det har heller aldrig funnits någon speciell liga som jag drömt om att få spela i men jag följer alla de vanliga som England, Italien, Spanien och Tyskland.
När man tittar på dina tidiga år så var du ju ordinarie i p89-landslaget och sen har det blivit 2 U-21-matcher. Hur upplevde du den tiden i landslaget?
- Vi hade ett bra landslag där. Ekdal, Joel Ekstrand, Andreas Landgren, det var många bra spelare. Samtidigt så var det en tid som... Det var lite tufft att komma till landslagslägren också för att det fanns en lite annan mentalitet och attityd än vad jag var van vid. Som en lite tillbakadragen smålänning som träffar stora, tuffa Stockholmarna och så. Men jag spelade väl en hel del och Jörgen Lennartsson var tränare och han var bra, drivande och bra med unga spelare.
Jag läste någonstans att du hade dåligt tålamod som ung.
- Inte dåligt tålamod kanske men jag var lite stressad över karriären. Det är lätt att sätta upp ett mål att innan man har fyllt si och så mycket så ska man ha hunnit med att göra det och det. Sen när man kommer närmare den åldern och inte har uppnått de saker man har tänkt så får man omvärdera och det kan bli en stressad situation. Så det var väl främst åren 06, 07 och 08 som jag kände att jag ville spela då mina landslagskompisar spelade regelbundet i Superettan och allsvenskan medan jag som bäst satt på bänken. Då var jag stressad och jag ville bli utlånad för att matcherfarenhet men samtidigt så kanske jag var lite för trångsynt och inte såg det faktumet att jag fick oerhört bra träning i Kalmar. Det är ju den mest framgångsrika tiden i Kalmars historia med alla fantastiska spelare som fanns just de tre åren. Med Santin, Ari, bröderna Elm, Ingelsten, många spelare som var fantastiskt duktiga. Det var väl det att man såg på sina jämngamla och man ville också spela. Och sen ville jag som sagt bli utlånad och det fanns alternativ men Kalmar ville att jag skulle vara kvar och träna vecka in och vecka ut. Det var deras syn på det men jag vet inte om det är rätt eller fel men man fick djäkligt bra träning i alla fall.
Hur var din och Nannes kommunikation undder den tiden?
- Nja den var väl inte så bra. På den tiden gick kommunikationen mer genom sportchefen, Svante Samuelsson. Nanne har väl blivit lite mer öppen med åren så nej det var väl inte så mycket kommunikation då.
Genombrottet kom 2010 och då var t o m snack om att du skulle bli lagkapten.
- När man slår igenom eller vad man ska säga så läser man mycket om sig själv, så var det i alla fall för mig. Den tycker det och den tycker så och den tror det här om dig. Då läste jag också någonstans att när Rydström lägger av så ska tyckte någon att jag skulle bli lagkapten och det var väldigt smickrande i sig och jag var stolt över den resan som jag hade gjort i Kalmar FF. Men sen så ja, det var kul att omnämnas i de sammanhangen men jag var ju fortfarande 21 så jag hade väl inte egenskaperna som eftersöktes, det var ju något som skulle vara aktuellt längre fram.
Hur kändes det när du väl fick slå igenom?
- Det var nog revanschlustan som drev mig det året. Jag kommer ihåg 2009 under vintern då jag ville lämna för att få speltid, antingen via övergång eller lån så kände jag att det var dags. Men det var dött på marknaden, det var ingen som ville ha mig och då kände jag att det var dags att knyta näven och ”visa alla jävlar" som sagt att jag inte håller. Så jag knöt näven och gav allt. Tränade järnet när jag var på semester och fick min revansch till slut. Jag spelade väl 24 eller 26 matcher det året och kände att det gick bra och kände mig som en etablerad allsvensk spelare.
Men du var alltså så pass att du ville gå?
- Ja jag hade ett år kvar på kontraktet och hade väl spelat 6eller 9 matcher i allsvenskan och var väl trött på att inte få spela. Då tänkte att jag "får väl gå någon annanstans för att få en nytändning men nu blev jag kvar. Sedan dess har jag bara alltid gjort mitt bästa.
Hösten 2010 så hände det som blev ganska omskrivet efter matchen mot Bajen?
- Hela den historien började egentligen med att vi mötte Dacia i Moldavien i kvalet till Europa League. Tidigare hade vi gått vidare i Svenska cupen och när vi kom in i omklädningsrummet efter vinsten i Moldavien så är det någon som säger att "lottningen har varit, vi kommer att möta Hammarby borta i semifinalen". Och jag ställer mig upp och skriker yes för det var den lottningen jag hade önskat. Jag ville spela på Söderstadion igen för jag tyckte det hade varit fantastiskt när jag hade gjort det innan. De andra bara kollade på mig och sa att det var en dålig lottning men jag kände bara att det skulle bli så jävla roligt.
- Inför den matchen var jag sjuk i en vecka innan matchen, missade hemmamatchen mot Mjällby. Dagarna gick och jag blir inte frisk utan sjukdomen sitter kvar men sen så var det väl dagen innan då Nanne frågade om jag kunde träna. Jag kände då att jag var sjuk men jag ville så gärna spela matchen så jag säger att jag är frisk. Sen spelade jag matchen, tyckte det gick riktigt bra, vi hämtade upp 0-2-underläge och jag gjorde 2-2-målet och känner ingenting av sjukdomen. Men sen var det så regnigt och kallt och när jag då blev utbytt i förlängningen och stod vid sidan och frös. Blött och jävligt var det!
- Men så känner jag på bussresan hem att det blir något slag tryck över bröstet och det var ju hjärtmuskelinflammation just för att jag hade spelat sjuk. Det är väl många som använde sensationsrubriker som "hjärtfel" och hit och dit. Men det var bara att jag spelade trots att jag var sjuk och det hade jag gjort innan också, flera matcher under årens gång. Men just den här gången fungerade det inte.
Barometern hade en rubrik som löd "Erik hjärtsjuk!".
- Hjärtsjuk och hjärtfel var det överallt och jag bara kände att jag inte orkade med det. Men jag vilade en månad och sen körde jag på igen. Personligen var jag aldrig orolig utan det var mer media som sin vana trogen körde med sensationsrubrikerna.
2011 invigdes nya arenan, du hade en mer eller mindre ordinarie plats och Kalmar slutade på en 8e plats. Berätta om det året.
- Det var jättestora förväntningar i hela Kalmar-regionen på nya arenan, inte minst från laget. Det hade pratats jättelänge om en ny arena och till slut blev det av. Man åkte förbi och såg att det närmade sig en invigning och det blev ett rejält uppsving jämfört med Fredriksskans. Det levde upp till förväntningarna, en riktigt bra arena och dessutom en av Sveriges bästa mattor.
- Personligen så var det nog mitt bästa år hittills i karriären. Gjorde 7 mål i Allsvenskan, 3 i svenska cupen. Så där kände jag att det bara flöt på och jag kände mig stark och bra på alla sätt. Sen var det bara synd att vi inte kunde sluta högre upp för jag kände att vi hade ett bättre lag än vad tabellen visade.
Under 2012 gick det tyngre och ni slutade på en 10e plats. Hur var det i laget det året?
- Det fanns en frustration i gruppen som gjorde att laget inte fungerade riktigt. Det var många olika viljor som drog åt olika håll och vi fick väl inte riktigt ihop det. Personligen fick jag spela på kanten väldigt mycket vilket inte är det bästa för mig. Men jag har alltid accepterat var Nanne vill. Jag vet inte hur många matcher det blev på kanten men jag drog alltid mitt strå till stacken.
2013 blev ett märkligt år för Erik då han skadade sig redan på försäsongen, en skada som höll honom borta från spel ända in på hösten. Något som han beskriver som bittert eftersom han lyckats ta tillbaka en ordinarie plats trots att han varit skadad.
- I sista hemmamatchen 2012 så fick jag en stressfraktur i foten och kände hur det knäppte till så sen vilade jag hela vintern och kom tillbaka när vi började träna i slutet av januari. Från början kunde man väl att operera eller inte och då valde man att inte operera. Jag tränade på hela tiden, spelade matcher och sen kom genrepet på Stadshagen. Då kände jag hur benet gick av helt i foten och först då valde man att operera. Man kan vara efterklok och allting sådant, säga att man skulle ha opererat första gången. Men Kalmar hade inte opererat sådana skador tidigare så man valde den konservativa vägen först. Men andra gången fanns det ny teknik som sa att det var bättre att operera så då blev det så.
- Jag tror jag opererades 23e mars och sen var jag tillbaka i Juli. Jag kunde nog ha kommit tillbaka tidigare, det var Nanne som ville att jag skulle vänta. Vi hade ett väl fungerande lag och de som spelade hade gjort det skitbra. Så det fanns ingen idé att stressa, de stod mycket längre fram än mig sett till matchsituationer så jag accepterade väl det. Jag tränade fullt hela juni-augusti och sen var det väl inte förrän i augusti jag spelade i A-laget igen. Det var Nannes medvetna val helt enkelt, jag hade inte kunnat konkurrera på samma nivå på ett tag.
Hur upplevde du den tiden? Med tanke på att det var första gången som det verkligen gick tungt?
- Personligen gick det ju tungt med tanke på skadan och man känner att man bara vill tillbaka. Jag har ju alltid levt för fotbollen både på och utanför planen. När man då tvingas till ett sådant avbrott så måste man lära sig att det finns andra grejer man kan fokusera på. Men laget gick skitbra så det var kul på det viset att få vara en del av det om än bara på träning. Det fanns mycket positiv energi och jag tror det hade varit jobbigare om laget gått riktigt dåligt och man känner en stress för att ta sig tillbaka och kunna hjälpa till. Men de klarade sig lika bra, om inte bättre utan mig, säger Erik med ett skratt.
I Hammarby har Erik nummer 4, något som han hade även tidigare i Kalmar. Jag hade fått förhandsinformation om att Pavel Nedved var en av orsakerna till att Israelsson vill ha det numret.
- Jag valde det, jag hade nummer 4 i Kalmar också. Först hade jag nummer 20 när jag kom upp i A-laget men sen ville jag ha ett lägre nummer när jag blev ordinarie. Så då bytte jag till fyran, det var väl 2011. Det var många mittfältare som började ha lite lägre nummer som Fabregas och Vieira hade det väl innan honom och jag kände att det var någonting som passade mig.
- Nu när jag kom till Hammarby så frågade jag Mats Jingblad vilka nummer som fanns lediga. Då sa han att jag skulle säga tre alternativ och jag svarade med 4, 8 och 6. Timisela hade ju 4an så då tog jag 8an. Så det var egentligen klappat och klart fram tills vi började träna och då ville Timisela byta. Så då kände jag att jag tar 4an och Johan fick ta 8an.
Jag har hört från ganska säkra källor att Pavel Nedved var någon typ av idol när du var yngre?
- Säkra källor alltså, säger Erik med ett skratt. Ja jag gillade honom mycket när han var i Juventus och det var någon gång som jag till och med hade med en bild på honom till frisören. Så jag satte upp den och sa att jag ville se ut som han på bilden men jag vet inte om det blev så likt.
Berätta om övergången till Hammarby.
- Första kontakten var väl dagen efter Nanne tagit över. Han ringde och frågade hur jag skulle ställa mig till Hammarby och jag fick direkt en positiv känsla. Jag hade någonstans i bakhuvudet haft på känn att Nanne skulle plocka med sig några från Kalmar. Han förklarade läget och ambitionen som fanns och jag sa väl att jag var intresserad. Så de kontaktade väl agent och så vidare, samtidigt som det fanns andra alternativ att välja på. Men jag fick en bra känsla direkt och den körde jag på hela vägen.
Hur kom det sig att ditt kontrakt aldrig förlängdes i Kalmar?
- Nej, dels så kom de väldigt sent med ett förslag, det var nog efter Göteborgsmatchen hemma i slutet av september. Då hade jag ändå fått prata med andra klubbar i 2-3 månader och jag kände väl någonstans att jag undrade när Kalmar skulle fråga om avtalet. Månaderna gick och jag visste inte vad som skulle hända. Så fick jag ett förslag från Kalmar som jag inte kände var helt rätt, det var som att jag togs lite för givet bara för att jag hade varit i Kalmar i 8-9 år. Jag behövde ju fortfarande en bekräftelse att jag var viktig och jag användes dessutom som ett exempel för unga spelare att se upp till inom Kalmar FF. När erbjudandet kom så sent så kändes det inte bra. Samtidigt är jag inte arg på Kalmar på något sätt utan det var bara så att jag behövde någonting nytt såväl fotbollsmässigt som socialt.
Du och Johan Persson har ju ganska olika förutsättningar med tanke på att han flyttat så många gånger. Hur kände för den här flytten och omställningen?
- Tidigare var jag nog blyg men nu är jag säker i mig själv så det var väl inga problem. Men jag kommer ihåg att jag pratade med min familj och tjejens familj om att nu blir det nog till att vässa armbågarna i för att anpassa sig till miljön i Stockholm (skratt) Men gruppen har varit kanon och jag har kommit in bra och det har gått lättare än jag trodde. Sen vet jag att trycket från media och supportrar kommer att vara något helt annat än vad jag är van vid. Men det gäller bara att fokusera på rätt saker och göra sitt jobb på träningen.
I Bajen har du använts både som sittande och offensiv mittfältare. Vad föredrar du?
- Jag tycker att en av mina styrkor är att jag lätt kan anpassa mig till nya positioner. Jag spelade en del matcher som offensiv mittfältare i Kalmar och jag känner att jag passar i båda egentligen. Det blir lite olika mönster i spelet som man måste anpassa sig till men jag tycker det funkar bra. Man har lite närmare till mål när man spelar längre fram och det är alltid positivt!
Ni är ju fyra stycken som konkurrerar om de här platserna, hur ser du på den konkurrensen?
- Man måste gå till träningen och göra sitt bästa och konkurrensen är väldigt hård. Förhoppningsvis är det något som driver oss allihop och som i sin tur leder till att så väl vi som laget blir bättre av det. Det finns en vilja att pusha varandra även om man själv står utanför laget just för stunden. Känslan är att alla är motiverade och bara vill det bästa för laget.
Jag har fått känslan av att det är extremt god stämning i laget vilket är fascinerande med tanke på att det är så mycket nytt. Hur upplever du stämningen?
- Jo alltså så känner jag också, det är det nog många som gör. Samtidigt så är det ju inte så många kvar från förra året, det är väl hälften gammalt och hälften nytt. Det är ju en helt ny grupp som har satts ihop och jag tror alla känner att man tjänar bäst på att driva gruppen samman. Det finns inga glapp mellan yngre och äldre utan gruppen är väldigt tajt vilket säkert beror på att vi är ganska få också.
Din relation till Bajen då. Du har ju mött Hammarby ett par gånger, vad hade du för tankar om klubben och fansen?
- Alla har någon slags relation till Hammarby, oavsett om den är positiv eller negativ. Men jag har väl spelat på Söderstadion tre gånger tror jag och det har alltid varit en av dem matcherna som man har velat spela just med tanke på trycket och publiken som finns. Annars har jag väl följt Hammarby lite på avstånd de senaste åren och sett de matcher som sänts på TV och hängt med i det som skrivits.
Nu följde du med Nanne från Kalmar. Hur är er relation fotbollsmässigt och privat?
- Som jag sa innan så var han ännu mer inåtvänd när jag kom till Kalmar så då hade man inte så mycket direkt kontakt utan då hade vi en annan som hade koll på oss yngre spelare. Men det är väl inte alltid man tyckt och tänkt samma sak som Nanne och vi har väl varit förbannade på varandra några gånger. Men han är en väldigt skicklig tränare och väldigt taktisk kunnig. Han har en stor förmåga att kunna trycka på rätt saker i både tränings- och matchsituationer. Det kan finnas tusen saker som behöver förbättras men han lyckas välja ut de två, tre saker som gör att slutresultatet blir mycket bättre.
När ni har tyckt olika, vad har det kunnat handla om då?
- Framförallt var det väl under 2012 då det fanns en stor frustration kring hur vi skulle spela och det var många som hade svårt att köpa det upplägget som fanns. Vi kände väl att vi inte fick ut det vi hade. Sen om det berodde på hur vi skulle spela eller hur det nu var så vet jag väl inte men då fanns det en stor frustration. Sen har det väl handlat om min position på planen och då har jag väl varit sur men ändå alltid gjort mitt bästa. Det vet Nanne, att om han väljer att spela mig planen så kommer jag alltid göra mitt bästa.
Det har ju sett ganska bra ut under försäsongen?
- Det känns som att vi är längre fram i processen kring spelet än vad jag trodde att vi skulle vara. Det är som sagt en ny grupp och ett nytt tänk med Nanne och jag tycker många har tagit till sig sättet som han vill spela. Det går framåt för varje vecka och allt är med på den satsningen som genomförs nu och hänger man inte med så blir man lämnad vid sidan av.
Det har tjatats en del om Nannes manual, berätta om den.
- Första manualen kom väl 07 eller 08. Sedan försvann den några år och sedan kom den tillbaka förra året i Kalmar. Det är lite mer ett ”grundtänk” kring hur man ska agera i vissa situationer och det ska finnas samma tanke oavsett vilken position man spelar. Sedan är det inte styrt på något vis utan man har en gemensam tanke i vissa utvalda situationer. Det är någonting som jag tror har hjälpt till både i Kalmar förra året och nu i Hammarby. När spelet blir väldigt osammanhängande finns den där som något att luta sig mot. Men själva manualen har blivit lite tjockare i år än tidigare, jag tror den är på 16-17 sidor.
I senaste matchen mot FC Mika, hur kände du efter den?
- Jag vet inte vad jag kände, vi undrade väl mest vad som hade hänt egentligen. När man åker iväg på träningsläger gör man det för att få kvalitet på sakerna och det blir väldigt frustrerande då med en plan som ser ut som den gör och sen dessutom en domare som aldrig verkar ha dömt tidigare. Sen när man har ett motståndarlag som har en helt annan kultur kring tacklingar så blir det bara skit av det. Jag tror många var glada över att man kommit undan utan att bli skadad. Själva matchen är ju en match vi ska vinna lätt egentligen och det var lite slarvigt.
Jag upplevde det som att ni slog mycket långbollar i början när ni pressades högt och du försvann ur matchen i inledningen.
- Det blir lätt så när ett lag väljer att pressa lite hårdare på en sådan matta, det enklaste alternativet är att slå en lång boll för att inte riskera att tappa bollen. Då blir ju spelet därefter men jag tycker ändå vi försöker efter första 10-15 minuterna att hitta tillbaka till vårt spel och det funkar ändå hyfsat framåt. Vi gör trots allt fyra mål även om något kanske var offside. Men det är en match som vi ska vinna och mycket kan vi väl egentligen glömma även om det fanns vissa saker vi kan ta med oss.
När man tittar på era träningar så ser man flera övningar som återkommer i olika varianter. Och ofta ser man resultatet av de övningarna i matcherna sedan, är det något som Nanne jobbat efter tidigare också?
- Ja så har han alltid agerat. Jag tycker första målet mot Åtvidaberg är ett väldigt bra exempel på det. Hur vi kommer ner djupt på kanten och Rennie slår en passning snett bakåt till Fredrik som har tagit en löpning upp mot straffpunkten. Det mönstret har vi tränat på jättemycket nu i första 6-7 veckorna. Vi nöter på och sedan till slut syns det även i matcherna och så har det varit i Kalmar också.
Vad tror du om Bajen i Superettan den här säsongen?
- Jag tror det blir kul och jag tror att det kommer bli ett bra år. Vi har börjat bra och det gäller att vi hittar ett fungerande spel. Nu har ju inte jag någon erfarenhet av spel i Superettan men jag pratade lite med Johan och han sa att man får ställa in sig på krig i bottenmatcherna. Men det är väl någonting vi måste jobba på, att vi inser att vi inte kommer kunna rulla ut alla motståndare utan vi måste gå in och visa hjärta.
Personligen har Erik tonat ner det där med att sätta upp specifika målsättningar kopplat till årtal. Istället ligger fokus helt på att bidra med sina kunskaper och hjälpa Hammarby tillbaka till Allsvenskan.
- I år handlar det om att hjälpa laget så mycket som möjligt genom att bidra med de saker jag kan göra.
- Jag har släppt de där åldersplanerna nu! Det kanske kan låta lite konstigt men nu känner jag ingen stress längre. Nu har jag skrivit ett avtal på tre år men samtidigt är väl mitt mål att någon gång ta steget utomlands. Sedan om det kommer hända vet man ju aldrig men jag kommer att göra mitt bästa för att hjälpa Hammarby och hjälpa mig själv också.
Hur känns det att bo i Stockholm?
Det är häftigt, en riktig omställning och jag har åkt vilse några gånger redan. Man lär sig mycket varje dag och nu har tjejen kommit upp också. Hon kommer också från Linsdal och jag tror det var nyttigt för båda två att komma iväg från Kalmar. Det spelade också in i valet av klubb.
En viss Klinsmann-pyjamas har varit uppe i tidigare intervjuer med Erik och jag kände att jag var tvungen att få en uppdatering kring om den fanns kvar.
Ja det har jag, skrattar Erik. Men jag tog inte med den hit som jag brukar göra utan den är kvar hemma.
Tack så jättemycket för att du ställde upp.
Tack, tack.
