Fan, jag skulle frågat om Kennedyfajten!
Tidig Oktober. Sponsorgrej för 2 bussar med, på något sätt utvalda, Bajenfans. Själv hade jag turen att ramla med eftersom jag skriver för Supportrarnas matchprogram. Vi blev hämtade på Gullmars. Där bortabussarna brukar avgå. Helt ärligt visste jag inte var vi skulle. St: Eriks var sponsorn. Det var ungefär precis så mycket jag hade koll på. Ja, och att Billborn och JJ skulle säga några ord till oss från scenen.
Bussarna tar oss till Märsta där St: Eriks bryggeri ligger. Vi får en guidning och undervisning om processerna vid öltillverkning. Sedan går vi till ett av bryggeriets lagerutrymmen, nej, det var ingen gbgvits, och möts upp av Billborn och sportchefen samt käk i Oktoberstajl. Korv, surkål och kartoffel. Och malt såklart. Hur mycket man ville. Tror jag i alla fall. Någon ny Oktobervariant man ville testa på oss. Det tackar man för. Grymt bra bira var det. Också kul att snudd på varenda feja i lokalen känns bekant. Även om man inte känner alla personligen så, ja, ni fattar…
Tre män i lustiga hattar och läderbrallor underhöll med bumpabumpahits och glatt humör. Vi i publiken var lättflörtade såhär dags och stämningen blev hög i lokalen tämligen omgående. Sedan presenteras kvällens huvudfigurer och de kliver fram och pratar lite om den pågående sässen och framtiden. Inget man inte hört förr kanske men det är ändå förbannat trevligt att sitta där och ta del av planerna man har för laget. Under de förutsättningarna. I den miljön. Man kände sig delaktig på något sätt.
Sedan är det fritt för frågor från publiken. Bajen mår bättre än på länge men med månaden Septembers skrala poängskörd i färskt minne blir några av frågorna ändå lite vassa. Billborn är cool och svarar alla och ber folk att ösa på med fler frågor. Efteråt står han för övrigt också och pratar med olika klumpar av fans. Jesper Jansson gör samma sak med andra sällskap i lokalen. Fint som snus. Själv sitter jag mest och myser men det är här jag borde frågat vad jag kom att tänka på sedan. I bussen hem. För jorå, vi fick skjuts tillbaka till Gullmars också.
Ponera att det inte dyker upp ett Kennedyläge i Häckenmatchen? Hans sista hemmamatch i karriären. Ja, inte ett frisparksdito alltså utan ett tillfälle för honom att bytas in. För jag förmodar att han inte kommer vara med i startelvan. Det har han inte varit på hela året vad jag minns.
Det är ett inhopp vi får rikta in oss på. Det finns liksom att läsa mellan raderna. Med fet stil dessutom. Speciellt efter hans inhopp mot Gbg. Då är det inte hans mål jag tänker på utan öset på läktarna innan han hoppade in. Det senare är en annan historia.
Men lika cool som Stefan Billborn är i frågedueller med fansen lika osentimental är han i sina laguttagningar. De 11 bästa på planen. Han skiter i vad de heter. Så har det låtit sedan dag ett. Underbart. Precis vad Bajen behövde!
Finns det en plan B?
Rymdskeppet kommer vara fullsmockat den 4 november. Det är inte en alltför vågad gissning att det blir lapp på luckan. Om inte resultaten rullar med både kantbollar och stolpe in för Bajen på vägen dit så är det av en enda anledning. Att det är fullsatt alltså.
Någonstans runt 30.000 fanatiska Kennedy Bakircioglufans som är där för att fira hans enastående Bajenhistoria och pröjsa respekt för allt han gett oss. Varenda jävla Kenkatischa man någonsin skådat kommer man att kunna bevittna på Nya Söderstadion den dagen. En match man kan skryta för barnbarnen att man varit på. Tårar kommer rinna. Löpsedlarna går redan att beställa. Stefan Billborn är osentimental. Det älskar vi. Men just denna dag?
Snacka om platt fall om, ja, om låt säga Bagge Sandberg linkat av med en baksida i paus. Någon annan har bytts in med halvtimmen kvar för att säkra upp en 1-0 ledning tillika en europaplats och i höjd med Tidaholmskvarten så nickar Fällman ihop med random Häckenjeppe så illa att han får bäras av? Ja, vafan, kalla mig gärna dramaqueen men värre saker har hänt. Betydligt värre.
Fällman behöver ni för övrigt inte bekymra er för. Han kvicknar till på båren ut och hålls i av 3 publikvärdar, Biten och en barndomsvän för att hindras ta sig tillbaka in på planen i väntan på ambulansen.
Nåväl, vad yrar jag om här egentligen?
Enkelt. Att Hammarby fotboll har en plan för detta avslut. Att det finns lösningar för olika scenarion som skulle kunna inträffa. Att det här blir Kennedys dag. Att allt som kan kramas ur den här eftermiddagen ska göra det. Kennedy Bakircioglu är en av de sista i sitt slag. Klubbikon, kulturbärare och inte minst ambassadör för det Hammarby vi är så engagerade i. Det här får inte slarvas bort. Det är nog bara det jag vill säga.
-Stefan, jag har en fråga. Hur mycket är du beredd att offra gällande din spelidé för att Kennedy ska få speltid och publikens jubel den 4 november? Och Jesper, ni har väl förberett det här med hans slutkläm så mycket det bara går?
Ungefär så…
