Fem reflektioner efter Hammarbys sena seger mot Brommapojkarna
Hammarby vann efter tre stolpträffar och ett väldigt sent segermål mot Brommapojkarna. En rättvis seger som ger vind i seglen när Hammarby nu tar uppehåll tillsammans med resten av Allsvenskan i några veckor,. Matchen mot BP gav svar på en del frågor medan vissa frågetecken återstår. Vem ska slå de avgörande passningarna och hur mycket kommer bytet av underlag påverka Hammarby? Nedan följer fem reflektioner från grådagens match och vårsäsongen i stort.
Strands tajming
I inledningen av årets säsong startade Strand som högerback, sin vana trogen. En position där han inte gjorde någon särskilt glad. Efter att Martí valt att flytta över Strand till vänster, samtidigt som Markus Karlsson gjort högerbacksplatsen till sin, har det sett bättre ut. Mot BP visar Simon Strand hur bra han verkligen kan vara. Sätter knappt en fot fel och är ett praktexempel på vad rätt tajming kan göra. Bryter bortalagets uppspel gång på gång och är dessutom ett hot i offensiven hela tiden. Bara för Strand att ta med sig formen och känslan in till andra halvlek av Allsvenskan.
Mål föder självförtroende
Första kvarten såg alla som kollade på matchen samma sak. Ett räddhågset Hammarby som inte förmådde vinna en enda boll centralt. Det var BP som kontrollerade matchbilden hela vägen fram till 1-0. Efter Nalic stolpträff växte tuppkammen (som Jonas Dahlquist uttryckte det) på Hammarby. Minuter senare fumlar Sidklev in Besaras distansskott. Tuppkammen växer ytterligare. Resten av matchen är det ett helt annat Hammarby som tar kommandot i matchen. Man vinner andrabollar och närkamper man inte varit nära att vinna precis innan målet. fotboll är 90 procent mentalt och 10 procent fysiskt i runda slängar. Att mål föder självförtroende är normalt. För Hammarbys del gäller det att kunna rida vidare på det självförtroendet även när stolpen är ens värsta fiende.
Domarinsatsen
Fanns det en person som gjorde en bättre match än Strand igår? Tveksamt. Dock var gårdagens huvuddomare Adam Ladebäck i toppform. Jag tycker att jag väger situationerna näst intill perfekt matchen igenom. Blåser inte för minsta lilla samtidigt som han markerar vid regelövertramp. Har en stor spelförståelse och känsla vilket får matchen att flyta. En bra domarinsats är en insats där domaren knappt syns. Jag tänkte inte på Adam Ladebäck många sekunder under matchen mot Brommapojkarna.
Vilket bajen kommer vi få se med ny matta?
En sak som inte fungerat för något av hemmalagen på Tele2 i år är underlaget. En mycket besynnerlig gräsmatta bestående av mer sand än gräs har varit spelarnas hemmaplan under våren. Alla som spelat där har lämnat med köttsår på både armar och ben. För Hammarbys del har bytet från den extremt korta plastgräsmatten man hade förra säsongen inte gynnat spelet. Bollen går trögare vilket inte gynnat det snabba passningsspel de grönvita vill spela. Efter många höjda röster och klagomål står det klart att mattan kommer bytas ut under uppehållet. Ut med det nya och in med det gamla. Tillbaka kommer den typ av plastgräs man spelat på sedan invigningen för tio år sedan. Återstår att se hur mycket effekt det kan ha på Hammarbys, Martís och spelarnas höstsäsong. Tror det kan bli ett kärt återseende med det nygamla underlaget.
Ingen vågar (eller kan?) slå de svåra passningarna i offensiv tredjedel
Mål bygger självförtroende som jag redan skrivit. Men i Hammarby 2023 krävs det mer än mål för att ta sig till nivån klubben själva vill. Det kräver att någon vågar och kan slå hotande passningar i sista tredjedelen.
Genomgående under våren har passningsspelet varit under all kritik. Spelarna har slagit bort alldeles för enkla passningar och tajming är ett ord som inte existerat i spelarnas vokabulär(undantag Strand igår). Det hade varit en sak om vi hade en Bojanic som alltid testar de svåra, hotande alternativet. Så har inte varit fallet. Istället är det enkla sidledspassningar som hamnat bakom eller för långt framför den tilltänkta mottagaren. Här är det upp till Martí att gjuta mod och uppmuntra Tekie, Besara, Mikkelsen och Madjed att VÅGA MISSLYCKAS. Det går inte att spela den enkla passningen om vi vill vinna matcher, det krävs av spelarna att våga ta risker. Ibland kommer man missa och då är det bara att återerövra bollen för att försöka igen. För ingen minns väl en fegis?
Är det så att ingen av de offensiva spelarna kan slå denna öppnande, hotande Bojanic-passen? Då har Hjelmberg att göra i sommar.
Vad är dina analyser efter Hammarbys vårsäsong?
