Fem reflektioner efter Malmö
Malmö avfärdade ganska lätt Hammarby med 4-2. Här kommer lite reflektioner från matchen och säsongen så här långt.
Brister i det taktiska på bortaplan
Det är nu tredje bortamatchen i rad som vi inte pressar högt på våra motståndare. Istället flyttar vi hem och ger dem tid att kontrollera matcherna precis på det sätt som de vill, samtidigt som vi står passiva och ser på och försöker stänga de ytor de vill åt. Mot Häcken stängde vi mitten och Häckens vänsterkant genom att spela med Strand och Nilsson där samtidigt som Pinas, i stort sett fick ta hela vänsterkanten. Ett stort misstag i min bok då Häckens spel utgår ifrån mitten och från högerkanten, som i sånt fall borde vara den kant man ville stänga. Resultat, två av tre Häckenmål kom från att de blev rena på högerkanten.
Mot AIK var det solklart vilken taktik som var effektiv mot dem. Det hade Norrköping visat matchen innan när de pressade högt och käkade upp Gnaget. Istället stod vi lågt och väntade och det var vi som blev uppkäkade istället.
Mot Malmö då slutligen så låter vi Malmö föra spelet och ligger och hugger på kontringar. Dessutom spelar vi den defensivt svaga August Mikkelsen på vår högerkant och ger då Busanello och co. en motorväg att sätta in stöten och överbelasta där. Vi såg ju alla hur det gick. Återigen blir vi utspelade och uppkäkade av ett Malmö som får tid och utrymme att spela exakt som de vill och utnyttjar det hänsynslöst.
Vårt försvarsspel rämnar
Vad är det som händer med våra rutinerade försvarare? De står på hälarna och gör juniormisstag gång på gång. Att Adjei och Dovin dabbar sig kan jag förstå men vad har egentligen hänt med Fenger och Pinas, som är direkt svaga och står på hälarna gång på gång, och det mot Kiese-Thelin, som är allsvenskans hetaste anfallare just nu.
Det borde vara få missförstånd i backlinjen då den varit relativt intakt men vi brister i kommunikation och understöd gång på gång. Mot Malmö kan detta kännetecknas av missförståndet mellan Kurtulus och Dovin vid 0–1 och Fenger oerhört svaga prestation när Vecchia får ta sig förbi honom vid 0-3.
Det finns ett talesätt som säger ”If you pay peanuts, you get monkeys” och riktigt så illa är det väl inte med värvningarna av Simon Strand och Anton Kralj. Dock är det väl också så att dessa värvningar inte direkt skriker allsvensk toppklass. Strand var petad i Elfsborg, i stort sett hela 2022 och Kralj fick inte nytt kontrakt med Degerfors och kom till Hammarby som ”free agent”.
Simon Strand började på ett bra sätt och visade, i cupderbyt, att han är en spelare som gillar att smälla på och ligga på gränsen, vilket inte var någon alls nyhet för oss som sett honom i Elfsborg. Efter det har han egentligen, i mitt tycke, bara blivit sämre och sämre och det är för mig skrämmande tydligt att han är åtminstone två klasser sämre än Simon Sandberg när det gäller spelet över hela banan.
När sedan också Shaquile Pinas, mycket förvånande, också börjat väldigt tveksamt så blir vi alldeles för svaga på ytterbacksplatserna. Dessutom gör Marti det inte enklare för dem när de ofta blir ensamma mot två motståndare då vi har valt att spela med en central spelare på kanten framför dem.
Jag tycker att lösningen finns i truppen, men återigen väljer Marti att bortse från Joel Nilssons kvaliteter (även om han inte var tillgänglig mot Malmö). En sak är säker. Skall Mikkelsen spela på högerkanten så väljer jag Joel framför Simon varje dag i veckan och det av den enkla anledningen att Joel spelade ”wingback” i Mjällby och därmed har en vana att ta hela korridoren, en vana som Strand helt saknar.
Det märks kanske allra tydligast i vårt offensiva spel, men också defensivt. Om Strand sedan skall spela så får han göra det som vänsterback så kan vi flytta in Pinas i mitten istället.
Ifjol släppte vi in mindre än ett mål per match, nu är vi uppe i tio stycken efter endast fem spelade matcher. Här måste det tätas.
Var är forceringen?
När jag såg matchen mot Malmö i söndags kände jag mig lite som matadoren i ”Tjuren Ferdinand” när vi lyckas reducera till 2-4 med 17 minuter, plus tillägg, kvar att spela. Nu tänkte jag, kommer forceringen. Kan vi få till ett snabbt mål så kan vi faktiskt komma ifrån Eleda Stadion med en poäng, för vi vet ju alla hur darrig lag kan bli när man har haft matchen i sin hand och motståndarna bara kommer närmare och närmare. Man blir passiv och överlåter initiativet till motståndarna som kan komma i väg efter våg.
”Kom igen, gör nånting”, som matadoren utbrast när Ferdinand vägrade stånga honom, blev mitt mantra under resten av matchen. Testa att slänga upp Adjei på topp och släng in Erabi för att plocka upp bollar runt honom, spela med två forwards, spela man-man över hela banan var några saker Marti kunde ha testat.
Istället hände absolut ingenting. Det var som att Marti redan hade accepterat förlusten och att det var en enklare lösning än att rucka på sina principer och göra allt han kunde för att laget skull komma tillbaks.
Djukanovic visar klass
Det har varit lite delade åsikter bland oss supportrar när det gäller om Victor Djukanovic är tillräckligt bra för att göra startplatsen i vänsteranfallet till sin på permanent basis. Mot Malmö är Djukanovic kanske bästa Hammarbyspelare och gör också sitt tredje mål när han trycker in 1-3 med fel fot.
Fler och fler börjar inse att vi behöver Victor på plan då han är en poängspelare. För mig är det ingen överraskning då han redan under försäsongen visade dessa kvalitéer, vilket också gjorde att jag tippade honom som Hammarbys bäste målskytt denna säsong.
Givetvis kommer hans prestationer att gå upp och ned men jag har svårt att se att vi får behålla honom säsongen ut om han fortsätter i samma stil.
Positiva inhopp från Nalic och Hammar
Marti gör fyra byten inför starten av andra halvlek i ett desperat försök att komma tillbaks i matchen. Av dessa är det Fredrik Hammar och Adi Nalic som gör störst intryck. Hammar kommer in och vill som vanligt väldigt mycket. I den 58:e minuten tar han hjälp av Mikkelsen och dubblar på Malmös högerkant. De och vinner bollen, som sedan går vidare till Nalic, som i sin tur sätter upp Djukanovic till 1-3.
Det räcker dock inte riktigt till då vi släpper in oerhört billiga 1-4 i anfallet efter.
Fredrik fortsätter att jobba stenhårt resten av matchen och gör allt för att klubben i hans hjärta skall göra en comeback och ta en pinne.
Adi Nalic sätter också dit 2-4 efter ett fint förspel av Boudah, med 17 minuter kvar på matchklockan. Två poäng efter 45 minuters spel är riktigt bra och Nalic har definitivt spelat sig närmare en startplats inom kort. Hammar får nog fortsätta att komma in som inhoppare, men vi får väl alla hoppas att hans nästa inhopp kommer i ett bättre läge än med 0-3 i baken borta mot Malmö.