5 sköna, en plump och en bubblare! (Tommy Fagerberg)
Ett fan, känd antingen internt, externt eller inte alls kommer under denna rubrik med ojämna mellanrum att lista 5 sköna minnen kopplat till Bajen. Om händelserna inträffat på planen, läktaren eller någon annanstans saknar betydelse. Man får också ta med en händelse man kunde varit utan, här kallad plump, samt en bubblare, alltså en som nästan platsar på någon av listorna.
Personerna vars minnen publiceras här hämtas från alla möjliga hörn. Såväl hardcore fans med säsongskort sedan Dackefejden som strösupportrar, söderkisar, dialektbajare, motgångssupportrar och allt möjligt löst folk.
Ödmjuk som jag är börjar jag med mig själv, inte så mycket för att ni ska läsa det utan mest för att jag ska synas…Nej då, så illa är det inte men detta är en pilot och den kommer att presenteras för de tilltänkta fans som kommer tillfrågas så att de vet hur det kommer att se ut. Håll till godo. Utan inbördes ordning. Jag har valt att inte ta med SM-guldet då det är så givet.
| Namn: Tommy Fagerberg Född: 1970 Gör: Jobbar inom LSS Första Bajenmatch: Vet faktiskt inte men mina tidigaste minnen är från Kalmar FF 1979 (2-2). Sitter/står: Familjeläktaren med min fru och yngste grabben. Äldste sonen har avancerat till klacken sedan ett par år. Favoritbajare genom tiderna: Max von Schlebrügge |
5 sköna:
När Alexander Östlund satte Krister Nordin i planket efter bara några sekunder i sitt första byte för Bajen i Nackas minne mot Gnaget. Ett statement som täppte till många trutar, både här och där. Idrottshistoria!
Morgonfiske med Kenta Ohlsson. För ungefär 15 år sedan var Kenta med fam gäster hos grannar till oss på mina föräldrars landställe i Stockholms skärgård under några somrar. Han liksom jag tycker om att fiska. Detta resulterade sedermera i att vi tillbringade ett antal stilla sommargryningar i en gammal roddbåt där vi fiskade, käkade medhavd frukost, snusade Ettan och snackade fotboll i allmänhet och Bajen i synnerhet. Vi brukade mötas vid 4-tiden och fiskade fram till att morgonen blivit dag. Det var fantastiskt att få höra alla historier. Detta hade ju varit grymt med vilken gammal lirare som helst, fatta då när det är Kenta Ohlsson! Sanslöst vilken mylla!
Örgryte hemma 1990. Detta är verkligen inte Bajens säsong. Sportsligt sett för att man åker ur Allsvenskan och publikmässigt är man snudd nere på Ängelholmsnivå med dagens mått mätt. Endast 1700 var på denna höstmatch. Humöret är inte på topp bland fansen och detta kulminerar då linjemannen nedanför klacken gör några mindre lyckade ingripanden i deras ögon. Det kastas saker på denna och det är allmänt stökigt och otrevligt på E1. Domaren bryter matchen och spelarna ber fansen om bättring men det tar inte riktigt skruv ändå. Då reser sig den assisterande tränaren och före detta vänsterbacken Klasse Johansson från bänken och springer rakt över planen, klättrar upp på läktaren, tar sig mitt in i den värsta smeten i den bråkiga delen av klacken, knyter bägge nävarna i skyn och drar i gång en ramsa. Fansens humör vänder på en femöring och resten av matchen är en stor fest. Bajen vinner till slut med 4-2. Denna incident profilerar lite av det som är Bajen för mig på något sätt.
J-Södra hemma 2014. Det var så välregisserat att det nästan var löjligt. Lapp på luckan. Inte en plåt i sikte en hel vecka innan avspark. Missad bult av Kennedy och en inkastad motståndarkeeper som till en början är rena väggen. Resten vet ni…
Enda smolket är väl att jag fortfarande inte hört någon enda person säga att deras målis var berättigad ett rött kort. Det måste vara en av de största domarbjudningar Bajen någonsin fått?
SM-finalen 1982. 11 år gammal, åkte själv på matchen med en lika ung polare vid namn Starbring på tricken Sätra-Gullmars. Jag fattar idag inte hur våra päron kunde släppa iväg oss men det var andra tider då tydligen. Hans morsa hade till och med köat örat varmt i luren för att fixa plåtarna åt oss. Jag hade varit på många fighter där med syrran innan men detta var första gången solo. Vi hade ståplats Nynäsvägen. Som på en given signal drar uppskattningsvis ett hundratal fans därifrån över planen för att tillsluta klacken på Norra med den eminenta orkestern Hägersten hot heaven som komp. Jag och Starbring hänger på. Vakter är snabbt på plats för att stoppa rusningen. En kommer rakt emot mig och jag fintar vänster och ska precis gå höger (kan mycket väl ha varit tvärtom) när jag halkar och brakar rätt in i honom. Helvete! Tänker jag, nu är det kört. Men vakten hjälper mig upp, tittar på mig och nickar åt mig att springa vidare, ett sånt där ögonblick jag aldrig kommer glömma.
Plump:
Undret i Karlstad. Besviken stänger jag av sportradion då det fortfarande bara står 3-0 till Bajen och Vasalunds match är slut. Visst var chansen liten redan innan matchen men jag hade någonstans trott på det i alla fall men hade nu tappat hoppet. Fan, nästa år då jävlar, hinner jag väl tänka antar jag..…innan telefonen börjar ringa.
Bubblare:
Sören Cratz ärevarv på Söderstadion 2002. Jag är inte skadeglad, verkligen inte, han hade gärna fått fortsätta träna Helsingborg i hundra år. Men att se honom tappa det så fullständigt var underbart. 10 000 pers vägrade gå hem. Man gav sig inte förrän han kom ut från omklädningsrummet efter matchen för ett ärevarv med Bajenhalsduk på. Helsingborg hade precis torskat matchen. Jag minns att vi pratade om det på vägen hem. Man hade ju blivit galen om det varit tvärtom. Dagen efter fick han kicken.
Tommy Fagerbergtompafager@hotmail.com2014-12-21 12:30:00
