Film: Vi är bäst ändå
Snart är det dags för smygpremiären av den för mig efterlängtade filmen "Vi är bäst ändå" av Andreas Bjunér. Med anledning av detta tog jag mig ett snack med filmskaparen själv.
Andreas, jag vet att du har jobbat med din film under många år och tänker nu vara sportjournalist och ställa den klassiska frågan först. Hur känns det nu, ett par veckor innan premiären?
- Nervöst och förväntansfullt. Det är först nu jag börjat tänka på att andra faktiskt ska se det som jag suttit och skapat i min ensamhet. Det går nog aldrig att förbereda sig inför en filmpremiär, jag kan ju inte påverka något längre. Mitt arbete med filmen är i hamn och jag har gjort den film jag ville göra. Självfallet hoppas jag att ni kommer tycka om den, men det viktigaste för mig har varit att göra filmen på mitt sätt, utifrån den idé jag hade. Med det sagt tycker jag inte att andras ord är oviktiga. Det är genom att ta in andras tankar och infallsvinklar som vi människor utvecklas.
Berätta lite för de som inte känner till filmen, vad är det du har gjort?
- Det tog faktiskt ett par års filmande innan pusselbitarna föll på plats, innan jag kände vad jag egentligen ville göra för en film. När jag väl hade bestämt mig för att filmen skulle handla om uppbrottet från Söderstadion fick jag ganska snart klart för mig också hur jag ville att historien skulle berättas. Jag ville inte göra en film som berättar om Söderstadions historia. Jag var mer nyfiken på människorna som skulle tvingas bort därifrån. Jag ville veta mer om deras oro och känslor inför den ovissa framtiden. Hur hanterar vi situationen när en grupp som vi starkt identifierar oss med drabbas av en kollektiv sorg? Jag valde att skildra det genom två personer, eller fyra ögon. Vad skulle Magnus och Kajsa ta för roller i den här processen?
-Dessutom ville jag ge en bild av allt det positiva som kommer ur den här fanatiska dårskapen. Den allmänna bilden av en fotbollssupporter är inte alltid så trevlig och jag ville visa den andra sidan. Hur tusentals själar som egentligen inte känner varandra kan känna kärlek, gemenskap och samhörighet. Hat och våld går dessvärre inte att komma undan någonstans i samhället, men precis som i de flesta andra sammanhang är det kärleken som tar störst plats. Till sist ville jag bygga min film genom att sätta en känsla hos tittarna hellre än att följa en klassisk dramaturgi. Jag är själv väldigt förtjust i den typen av filmer.
Vem riktar sig filmen till, tycker du?
- Jag tycker inte om att stämpla på folk att den här filmen riktar sig till dig och den här till dig. Jag vill inte utesluta någon. Däremot är det väl ingen vågad gissning att tro att det i första hand är Hammarbyfans och andra fotbollssupportrar som lockas av att se den och kommer att ha enklast att ta den till sig, men jag hoppas att även folk utanför den sfären kan göra det.
Kommer filmen att visas på bio?
- Ja, den första december håller biograf Reflexen i Kärrtorp en smygvisning. Det är egentligen tänkt som en visning för de som har stöttat projektet ekonomiskt eller hjälpt till på annat sätt, men eftersom biografen rymmer cirka 200 personer är resterande platser öppna för allmänheten. Om det blir fler biovisningar och på vilket sätt återstår att se. Filmen kommer att skickas till ett antal dokumentärfilmsfestivaler och för att en film ska kunna bli uttagen för visning finns det på de flesta festivaler regler kring hur många tidigare visningar av filmen som har gjorts.
Om man inte har möjlighet att ta sig till Kärrtorp den 1:a december, hur gör man då om man ändå vill se eller köpa filmen?
- Filmen kommer att komma ut på dvd. Det är ännu inte klart med något utgivningsdatum, men före Hammarbys allsvenska premiär kommer den att finnas till försäljning. Vill du vara säker på att få en film vid första utgivningen går det att förhandsboka filmen på www.viarbastanda.se.
Vilka har varit dina största utmaningar längs resan?
- Det har varit mängder med utmaningar, men den största utmaningen har ändå varit att göra en långfilm med en så extremt liten budget som jag hade. Den största delen har jag plockat från egen plånbok, men jag fick också in cirka 25 000 kronor från givmilda stödjare. Pengar som gjort att jag kunnat ljussätta och ljudmixa produktionen. I övrigt har det varit en utmaning att göra en långfilm. Jag har gjort en halvtimmesdokumentär tidigare (En man på resa, som prisades med juryns hedersomnämnande vid Sveriges Kortfilmsfestival 2013), men att göra en långfilm var en helt annan sak. Framförallt då jag under större delen av tiden som projektet pågick kombinerade filmandet med att nästan jobba heltid.
Och den största behållningen då? Vad har filmprojektet givit dig?
- Ett hundratal timmar med Söderstadionminnen, haha. Men det har så klart gett mig mycket mer än så. Inte minst nya vänner och massor av ny erfarenhet. Det har också varit ett rent nöje att få spendera så mycket tid med två så fantastiska människor som Magnus och Kajsa.
Då ser jag fram emot att infinna mig i Kärrtorp den första december. Längtar efter att få se din film med fina Kajsa och bästa Magnus i blickfånget. Några sista ord till alla bajenvänner där ute?
- Du är varmt välkommen, Pernilla! Till alla Bajenvänner hälsar jag: Vi är tillbaka!
Vi är bäst ändå Trailer from Andreas Bjunér on Vimeo.
Mer info om premiärvisningen finns här
