Förlust i säsongens första derby
Det blev mål-, chans- och kvalitetsfattigt när årets första Stockholmsderby spelades av på Tele2 Arena, där Bajen drog det kortare strået i en eventuell straffläggning.
Årets och säsongens första derby blev en tillställning att glömma för grönvit del. På ett Tele2 Arena med taket stängt och rök som lade sig dimmig över planen, där värmen sänkte sig över läktarna och där Djurgården tog taktpinnen. Där frågetecken hopade sig och att känna viss oro kändes helt befogat efter 120 mållösa minuter och ett förlorat straffavgörande.
Bajen ställde upp ungefär så som man väntat sig, med undantaget Tankovic som hade förpassats till bänken på grund av lättare känningar. Något som man hade förhoppningar, på förhand åtminstone, om att kunna hantera. Men som kändes bli direkt avgörande, ju längre matchen led.
Trots en pigg start, bland annat där Djurdjic matades inom första minuten och ställdes nästan ensam med PK Bråtveit, och ett par fina aktioner från avancerad position i banan från både Jeppe och Bojanic, så var Bajen uddlösa och verkade helt sakna den drivande spelmotorn som skulle behövas för att ta sig igenom Djurgårdens mittfält.
Bojanic, som är rörlig och har fina fötter, passade mest bort sig, och när väl Sandberg kunde avancera på sin kant och väggspela sig framåt med Jeppe så sjabblades de flesta instick bort av den offensiva trion i Bojanic, Kacaniklic och Djurdjic.
Det ska sägas att Djurgården inte imponerade märkvärt mer. Visst var Dif tyngre – bokstavligen – på mittfältet, och i Kevin Walker hittade man en spelare som kunde ta sig ut på sin kant och hota, men överlag skötte sig Bajen exemplariskt defensivt. Kvicke Buya Turay drog tidigt på sig ett gult för filmning i kamp med Odilon, och sedan hade 18-åringen bra pli på honom. Även Fenger och Fällman stod för en trygg insats, och Sandberg stod som alltid ut både defensivt och offensivt (i den mån man kan säga att någon i Bajen överhuvudtaget stod ut offensivt).
Att ta med sig härifrån är också att det är ojämnt och blir ibland feladdresserat, men vilket löfte Odilon är även offensivt. Viljan att vilja kontribuera till uppspelen kommer att vara guld värt så fort han växer in i det litet mer. I dag var det mycket som inte riktigt stämde, och en del av hans uppspel ledde till kontringschanser för Djurgården, men löftet finns sannerligen där.
Båda lagen gick till halvleksvila utan att ha mäktat med mer än ett halvdant läge vardera.
I andra halvlek fick Bajen in Rodic i stället för Söderström, som inlett sin Bajenkarriär sådär, och Leo i stället för Kacaniklic, som förhoppningsvis har ett par ytterligare nivåer i sig. Båda byten kändes som att det gav en dimension man saknat – löpstarka spelare som kunde bryta in i boxen. Djurdjic, som varit spetsen framåt har inte alls lyckats i dag, och har spenderat stora delar av matchen långt ned i banan och försökt vinna boll själv. Resultatet har genomgående blivit att en spelare som egentligen är en boxforward inte befinner sig i boxen något alls när ett inspel väl kommer. Hans hetaste läge i andra halvlek är i femtiofemte, från Sandberg och via Kacaniklic, men då är han inte helt med på insticket, och dessutom tätt uppvaktad av en Dif-back och av PK Bråtveit.
Inte heller Rodic eller Bengtsson skulle få utdelning, som resultatet bekant berättat, trots att bytena gav Bajens dittills limiterade anfall en dimension som fattats dem. När Tankovic också kom in för Bojanic i 76:e så syntes det att han varit bänkad av en anledning. Att man förlorade Bojanic i det skedet gjorde inget, men Mujo, som varit pivotal för Bajen i mångt och mycket, gav inte den injektionen man kanske hade önskat. Varken han eller övriga skapar något mer som egentligen känns farligt innan 90 + 2 är spelade, och vi gör oss klara för förlängning.
Förlängningen är chansfattig och safe-spelad av båda lagen, som ser tröttkörda ut. Gåfotboll har aldrig personifierats så mycket som i andra förlängningskvarten, tror jag. Det är Djurgården som står för det mesta framåt, men återigen utan att det resulterar i något. Fällman, Fenger och Jean Carlos är med på noterna, trots trötta ben. Det finaste Bajen mäktar med över 2 x 15 är en omställning i 112:e, där Mujo träffar rätt på Tankovic-eskt vis i djupled och hittar Rodic. Han täcks dock ut, så något avslut blir det inte ens. I 120:e har Dif möjlighet att avgöra, då Ulvestad kan bryta sig in i boxen näst intill fritt, men avslutet går snett och strax förbi Davors bortre stolpe.
Och straffläggningen då? Kevin Walker halkar i ett avgörande skede för andra gången i matchen. Jeppe bränner tätt över. Danielson och Fenger placerar en hård vardera i mål. Niko bränner sin. Dif vinner, och avancerar därmed till cupsemi.
Bajen får gå hem och komma igen. Allra helst inte med Bojanic på kanten, eller en iskall Djurdjic som droppar för långt med, eller utan Muamer Tankovic. Men gärna med en högpresterande Jeppe Andersen och ljusglimten Kossounou Odilon.
