Hammarby - AIK0 - 3
Första derbyförlusten på Nya Söderstadion
Det är svårt att riktigt veta vart man ska börja efter en överkörning likt den som skedde på Nya Söderstadion idag. Ett chocktillstånd har infunnit sig hos de flesta, och för de som inte är drabbade av chocken så har ilskan och raseriet tagit överhanden. Det som skedde idag ska inte få hända. Det var ett Bajen med ett oerhört fint derbyfacit som entrade planen mot AIK idag. Ett derbyfacit som det, inför matchen, snackades mycket om.
Sex segrar, en oavgjord och en förlust. Det var Bajens statistik för de åtta senaste derbymatcherna, fram till idag. Inför matchen pratade Nanne om spelarnas förmåga att inte bli övertända inför stora matcher likt denna och att just detta hade varit den stora nyckeln till varför det gått så bra i tidigare derbymatcher. Problemet idag var inte att laget var för övertänt, tvärtom så såg det stundtals ut som att det inte fanns någon gnista överhuvudtaget.
De inledande minuterna av matchen såg bra ut. Bollen rullades fram och tillbaka på ett lugnt och stabilt sätt. Visserligen skapades inga målchanser, men det såg tryggt ut. Föga anade man att detta var en matchbild som motståndarlaget trivdes med. Elva minuter in i matchen skedde det första som absolut inte fick hända, speciellt inte i en sådan här match och speciellt inte eftersom det hänt så otroligt många gånger förr. Ett tidigt baklängesmål. Sättet det tillkom på var dessutom under all kritik. Haukur Hauksson nådde högst upp på en AIK-hörna och nickade helt ostört in bortalagets ledningsmål. En markering som inte ens håller på knattenivå. Att försöka zonmarkera på hörnor är svårt och motståndarna kan lätt överbemanna boxen och skapa farliga chanser. I det här fallet fann AIK-spelaren en zon som av någon oförklarlig anledning inte markerades av en enda Hammarbyare. Ett totalt onödigt och billigt mål. Uppförsbacke direkt.
Det märktes tidigt i matchen att försvarsspelet - återigen - inte höll allsvensk standard. Gång efter annan blev det misskommunikation mellan Lars Sætra och Richard Magyar. Just samarbetet de två emellan låg dessutom bakom AIK:s andra mål för dagen. En till synes ofarlig boll rensades upp på Bajens planhalva. Såväl Sætra som Magyar var på plats och torde med lätthet kunna ha avvärjt situationen. En AIK-spelare stack dock emellan vilket genast skapade oro mellan mittbackarna som förlorade bollen till motståndaren. AIK kunde sedan spela ut bollen på kanten där Kpozo stod för ett inlägg som varken Sætra eller Magyar såg särskilt intresserade ut av att ta hand om. Istället kunde Eero Markkanen sticka igenom och nicka in 2-0 bakom Kristinsson i målet. Återigen ett totalt onödigt och billigt mål. Uppförsbacken blev plötsligt ännu brantare.
Osäkerheten i försvarsspelet såg ut att påverka hela laget. Istället för att våga gå på framåt och göra något kreativt så verkade laget hämmat av den skakiga defensiven. Att inte vara helt säker på att försvaret skulle ta hand om de chanser som uppstod för motståndarlaget ledde till att spelarna hellre slog en trygg passning i sidled istället för en offensiv, kanske chansartad men ibland nödvändig, pass framåt. Kreativiteten var usel. AIK fullföljde sin matchplan till punkt och pricka. Backade hem med tio spelare och täppte till de få luckor som uppkom på deras defensiva planhalva.
En händelse som i sig definierade matchen skedde med cirka tio minuter kvar av den första halvleken. Smárason hade bollen ute på vänsterkanten, fick en motståndarförsvarare på sig men lyckades ändå få ut bollen till Philip Haglund lite längre ner i banan. Haglund piskade in ett inlägg som en centralt placerad Erik Israelsson, som så många gånger förr, lyckades få huvudet på och skarvade bollen i ribban. Ett mål i Hammarbys favör där och matchbilden hade förmodligen utvecklats på ett annat sätt. Istället kunde AIK kontra, vilket de under flera tilfällen gjorde med farligt utfall. Denna gång hamnade bollen till sist hos Ebenezer Ofori som relativt ostört fick vandra förbi fyra Hammarbyförsvarare och smälla in AIK:s tredje mål för dagen. Uppförsbacken hade blivit en vägg.
Efter det tredje målet hände egentligen inte någonting nämnvärt i chansväg. AIK fortsatte backa hem med hela laget och Bajens alibipassar fortsatte på samma tama sätt. Visserligen hade Bajen mycket boll, men det var ett bollinnehav som snarare kontrollerades av motståndarlaget än av Hammarby. Inhopparna Torsteinbö, Khalili och Boo-Wiklander var mer eller mindre osynliga. Det mest anmärkningsvärda var att Nanne bytte ut Sætra efter 56 spelade minuter. Ett rakt mittbacksbyte hör inte till vanligheterna men vittnar i alla fall om att även Nanne märkte av det svaga försvarsspelet och inte bara satt och solade i sommarvärmen nere på bänken. Några fler baklängesmål blev det i alla fall inte efter bytet.
Sammanfattningsvis var den här matchen ett bevis på att framgångsrika lag måste byggas från grunden, bakifrån och fram. Motståndarlaget för dagen visade upp en ramstark defensiv och sårade Bajen med snabba omställningar som allt som oftast berodde på misstag från hemmaspelarna. Jag hoppas innerligt att Nanne, Jingblad och de övriga i ledarstaben inser allvaret i situationen, såväl spelmässigt som tabellmässigt, och tar till handling därefter. Något måste göras. Halva säsongen är kvar att spela och det finns fortfarande goda möjligheter att få rätsida på laget igen. Framåt har vi ett välfungerande lag, vilket målskörden visar (topp 6 i allsvenskan), men bakåt har det läckt som ett såll och särskilt många alternativ på mittbackspositionerna har vi inte för tillfället varför en förstärkning där skulle vara på sin plats. En sak är i alla fall säker och det är att allt bara kan bli bättre efter dagens match.
