Gästkrönika: "Med försiktig studs i dojan inför 2019"
Det är inte lång tid kvar innan kulan ska i luften. Vi längtar. Vi tänker, känner och funderar. En gästkrönika från Felix Jörnén kom till redaktionen. Varsågoda!
Kommer ni ihåg januari 2018? Hammarbys besked om att Jakob Michelsen sparkades skapade stora rubriker och bara några dagar senare presenterades Stefan Billborn under kritiserade omständigheter på Kvarnen. Vi var många som var skeptiska till valet men efter den vår vi sedan fick uppleva släpptes all tvivel i takt med att poängen inkasserades. Hur historien om säsongen 2018 därefter slutade för Bajen vet ni som läser den här texten. Guldet uteblev precis som drömmarna om europaspel som snöpligt försvann en kall eftermiddag i Östersund. Årets cupresultatet gjorde därefter sitt och europadrömmarna förblir just drömmar.
Nu är väntans tider snart över och vi supportrar har redan fått ett smakprov på årets bajentrupp. Cupspelet var bättre än ifjol även om uttåget mot Djurgården givetvis var surt. Det fanns anledning att ha höga förväntningar inför cupen men ibland vill det sig inte helt enkelt. Nu vill jag istället blicka framåt inför seriespelet 2019.
Under den här delen av säsongen är vi alla vinnare, det finns inga förlorade poäng och alla lag kan i drömmarnas värld stå med Lennart Johanssons pokal i november. Det är givetvis väldigt osannolikt att Falkenberg vinner 30 av 30 matcher men även deras supportrar måste få hoppas. Tack vare svenska cupens inträde som en pigg förshow till den allsvenska säsongen formas förhoppningarna på ett annat sätt än tidigare. Nu har Sander Svendsen-älskarna redan fått mer vatten på sina kvarnar och skriker efter att han ska spela, de som pekade med ett finger på att Pa Dibba saknades i höstas pekar nu med hela handen. En hand som vår sportchef tog tag i och levererade Vidar Örn Kjartansson och Filston Mawana.
På tal om Hammarbys sportchef Jesper Jansson, så har han tidigare pratat om vikten av kontinuitet. Om hur ett lag mår bra av att inte byta ut för många spelare mellan säsongerna. Från ifjol har vi fått ta farväl av bland annat Kennedy, Jiloan Hamad, Björn Paulsen, Neto Borges, Smárason, Barny och Pa Dibba samtidigt som Junior och Johan Wiland är långtidsskadade. För att nämna spelare som faktiskt har haft speltid och varit viktiga för laget på ett eller annat sätt. För att täcka de förlusterna har runt 10 nya spelare kommit in. Inte alla tilltänkta startspelare givetvis men ni förstår kontentan. Kontinuitet är eftersträvansvärt men svårt att inbringa, framförallt när framgångar uppnås. Samtidigt är det svårt att hitta spelare som presterar på en allsvensk toppnivå och stannar kvar i ligan. Den sportchef som klarar av att hantera allsvenskans plats i näringskedjan bäst – vinner. Eller något sånt. Jesper Jansson har gjort det bra hittills, det visar resultaten, låt oss se om vi känner likadant när vi summerar den kommande säsongen.
2018 var en härlig säsong för Hammarby. Stefan Billborns manskap spelade en stundtals bländande fotboll som spred glädje på läktarna. Vad enkelt det är att nu bara räta in sig i leden av de uppskruvade förväntningarna och skrika efter den europaplats som uteblev senast. Att ryckas med i en hajp är inte svårt. Att stå stadigt och inte göra något förhastat eller dumt är svårare. Därför är jag glad över den ledning som nu finns i Hammarby. Jag är övertygad om att de inte kommer handla vårdslöst och jag hoppas nu att vi supportrar också kan ha rimliga krav och stötta vårt lag även om 2019 inte blir som vi vill. Det tycker jag Stefan Billborn och den sportsliga ledningen förtjänar. En fjärdeplats 2018 gör inte att Hammarby nu helt plötsligt är ett topplag men det var ett fantastiskt stort steg i rätt riktning.
Låt oss nu gå in till säsongen med höjda huvuden och göra allt vi kan för att lyfta fram vårt älskade grönvita lag till högre höjder.
