Gästkrönika: Johan "Jävla" Persson!
Det där med smeknamn på spelare varierar. Både över tid och internt inom gänget man går med. På det ämnet inkom Tommy Fagerberg med en gästkrönika.
Johan ”Jävla” Persson!
Kärt barn har många namn lyder ju det gamla talesättet. Vi satt några stycken, som vanligt, på Greken innan någon av de senaste matcherna och laddade med gyros och pilsner. Vi kom in på smeknamn och försökte komma på de skönaste diton vi kunde komma ihåg på Bajenlirare genom tiderna. Då syftade vi inte så mycket på de självklara som ”Nacka”, ”Kocken”, ”Danken”, ”Pinnen” etc utan mer på de interna nics vi gett våra hjältar genom åren.
Det är ju rätt kul detta, att vid ett bord kan man prata om dagens drömkombinatinon på det sittande mittfältet som Israel och JP samtidigt som gästerna på bordet bredvid pratar om Juden och Sheriffen. Samma personer men helt olika namn men ingen har det minsta tvivel vilka man pratar om. Det är gemenskap som i en liten snusdosa.
En gammal favorit i ämnet, mer som smeknamn än lirare tyvärr, var den spelare som var den sista att bära Bajentröja nr 12. Minkfarmarens grabb Jonas Andersson. Han sprang runt och var pigg och glad med sin blonda kalufs var i runda slängar någon centimeter ifrån succé i stort sett under hela sin tid i Bajen. Han skulle vara den kreativa mittfältaren hette det. En sådan alla lag drömmer om. Liten och kvick i fötterna. Han fick ganska snabbt namnet ”Lill-killen”. Man slutade aldrig hoppas på honom. Han skulle dessutom ha haft en riktigt bra frisparksfot men den såg man inte heller mycket av. Inte i Bajen i alla fall. Men han var en favorit bland oss i vårat gäng ändå. -In med Lill-killen nu så det händer nåt! Eller: -Hoppas Lill-killen startar bredvid Bild idag! Detta var några typiska kommentarer under och omkring matcherna på vår sektion vid den perioden.
Andra varianter är Erland Hellström som gick under namnet ”Lill-Ronnie” av naturliga orsaker. Kennedy kallade vi ”Kenka” under hans förra sejour. Det verkar ha vuxit bort nu. Andra lirare fick aldrig några. Pablo har alltid varit Pablo, Max har alltid varit Max. Varför? Ingen aning. Vi försökte att kalla Max för ”Bryggan” ett tag men det fastnade aldrig.
I motsats till det finns det spelare som har ett gäng olika namn. Ta Thomas Guldborg Christensen till exempel. TC, Tuborg, Dansken mfl. Svårt att sätta ett specifikt namn där. Dansken känns mest rätt just nu av någon anledning. Kanske för att det smeknamnet kommer direkt från höften utan för mycket tanke? Ibland är det så.
Mitt absoluta favoritnic i dagens trupp föddes just i en sådan situation. Närmare bestämt på Stadshagens IP den 8 februari ca kl 14.05. Då hade Johan Persson presenterat sig för hemmapubliken med en halv liter vax i håret och svart beslutsamhet i blicken. Efter ca 5 min i träningsmatchen mot Gefle hade han återerövrat bolltapp på det centrala mittfältet och levererat bollen vidare till en medspelare oftare än Bajen gjort på typ ett halvt sekel kändes det som. Tankarna for till gamla fotbollssoldater som Roy Keane och Dennis Wise eller varför inte Javier Mascherano när vi ändå håller på. Namnet kom från ingenstans: ”Johan Jävla Persson!!!”
Varje gång han nu vinner en närkamp på sitt karaktäristiska sätt med sin kraft och pondus kommer det som på en given signal från den av oss i gänget som hinner först: ”Johan Jävla Persson!!!”. Det är viktigt att man säger det på rätt sätt också. Distinkt med eftertryck på de första konsonaterna och med tre sjungande uttropstecken som rappt avslut. Kanske det mest passande smeknamnet sedan ”Lill-killen”? Apropå lill-killar, min 4-åring tror att nr 8 i Bajen verkligen heter ”Johan Jävla Persson!!!”. Det kanske inte är så lyckat men det är av naturliga skäl den spelare han lärde sig först…
