Gästkrönika: "Vi är Hammarby"
Signaturen MangeBe inkom med några reflektioner inför den flytt vi står inför. Och en lista över fem viktiga minnen.
Fortfarande lite vimmelkantig efter sista matchen på Söderstadion. En dag att vara nostalgisk, men även en dag då något nytt börjar. Flytten till Nya Söderstadion innebär många förändringar och en av de viktigaste uppgifterna nu för dig, mig och alla andra är att forma något nytt. Vi ska inte vara kvar i 1967 och vi ska heller inte ta klivet fullt ut in i Den Moderna Fotbollen. Vad vi däremot ska göra, är skapa en helt ny mix där tradition, hjärta och genuin fotbollskultur möter plastgräs och VIP-loger. ”Omöjligt”, kanske någon säger. ”Icke”, säger jag. ”Ingen annan har lyckats”, kanske någon säger. ”Vi är inte någon annan”, säger jag – Vi är Hammarby!
Man kan ta Bajaren från Söderstadion, men man kan aldrig ta Söderstadion ur Bajaren…
DET är orsaken till min övertygelse om att vi kommer att lyckas. Vi kommer att skapa en ny atmosfär, byggd på det bästa från då- och nutid och även fortsättningsvis kommer Hammarbys hemmamatcher att vara outstanding vad gäller inramning och publiktryck.
Avslutningsvis så vill även jag lista mina starkaste minnen från Söderstadion:
5. Hammarby-AIK, 2006. Seger med 2-0 i ett riktigt hemmaderby. Det var en mäktig känsla att få spela och vinna mot en lokalkonkurrent på sin egen arena. Ser fram emot fler upplevelser av samma typ.
4. Hammarby-Malmö FF, 2009. Seger med 1-0 och en enorm kämpainsats av laget denna i övrigt miserabla säsong.
3. Hammarby-Helsingborg, 2005. Seger med 6-2 och första gången jag tog med grabben (då fyra år gammal) på Bajenmatch. Även den enda match jag lämnat innan den var färdigspelad, pga att nämnde son var genomblöt efter ösregnet. ”Jaja, de leder med 2-0 (eller var det 3-0?), så nu händer det nog inte så mycket mer tänkte jag…”.
2. Hammarby-Helsingborg, Cupfinal 2010. Trots förlust ett av mina allra bästa minnen pga av en stämning och energi som fick den mest rutinerade Söderstadionbesökaren att hämta andan.
1. Hammarby-ÖIS, 2001. Seger med 3-2 och det omöjliga blev möjligt.
Vi ses på läktaren!
