Inför kvällens match inkom en gästkrönika från en av våra läsare.
Sedan Hammarbyfotbolls Informationsmöte i torsdags så finns det saker som jag har funderat på innerligt, på frågor som jag och andra inte vågar ställa. En sådan är hur det kommer sig att Måns Söderqvist får spela från start gång efter annan men när jag väl har Nanne framför mig så vet jag redan att just den frågan kommer jag aldrig ställa. Det är inte frågan i sig som är så farlig, utan att jag vet att Nanne kommer att ställa motfrågor som jag inte kan svara på, vem ska spela istället? Har du varit på träningarna och sett hur han agerar där? Det finns säker fler men just det gör att frågan aldrig kommer att ställas vare sig det gäller Måns eller någon annan.
Man måste ställa frågor till motståndaren, som Nanne säker sagt 20 gånger vid det här laget och det har jag gjort och kommer fram till något som jag har saknat länge nu.
Glöd och stolthet!
Det fanns en tid i det gamla Hammarby som jag såg när jag började gå på matcher och kom att tänka på två stora profiler snarare än fantastiska spelare även om den ena av dom två faktiskt var just det.
Den ena är Christer Fürst
Jag kan nästan ta på den känslan som jag hade då, när han springer in på planen och mot klacken, med en bestämdhet som får vilken politiker som helt att bli grön av avund. Han höjer armen och låter oss känna att nu djäklar ska jag göra allt som står i min och andras makt att se till att det blir en vinst idag. Ibland när Hammarby låg under i halvtid så gjorde han det igen med emfas innan andra halvlek började. Jag saknar det i dagens trupp.
Den andra är Petur Marteinsson, det isländska yrvädret som inte kanske hade en bra dag på jobbet alla dagar i veckan men det syntes att han försökte. Alltid!!!
Jag håller på att läsa i Hammarbys 100-års bok nu och där försöker han sätta fingret på vad det betyder att spela i Hammarby. Det har gått så långt att han försöker implementera det i alla projekt han håller på med.
Ett ord med stor betydelse:
-Stolthet
Att vara stolt att spela i Hammarby och verkligen se till att just jag som spelare lever upp till dom förväntningarna.
När matchen mot Örebro var slut så undrade jag varför dom slutar springa när det är 20 min kvar, varför det ofta ser håglöst ut under perioder i matchen och varför dom inte verkar veta vad dom ska göra.
När jag skriver det här så är det lördag kväll och Bajen spelar mot Göteborg under Söndagen. Det vore fantastiskt om Bajen kunde ta hem den matchen men då måste det finnas glöd och stolthet från början till slut, det finns inga genvägar.
Tillsammans är vi Hammarby , glöd och stolthet mår vi alla bra av .
