Häcken - Hammarby1 - 1
Gnälliga jävla Häcken - Fem reflektioner efter 1-1
Även om spelet i den första halvleken gödde ångesten så såg det fram till minut 89 ut som att Hammarby faktiskt skulle lyckas knappa in på toppen av Allsvenskan. Slutet av matchen blev tyvärr avgörande för att det istället blev oavgjort och vi tvingas se avståndet till Häcken efter omgång 23 vara exakt lika stort.
En nick ifrån tre poäng och toppkänning
Hade 0-1 till Hammarby varit ett "rättvist" resultat sett över 90 minuter?
Nja.
Borde vi lyckats åka hem med tre poäng?
Ja.
I den första halvleken var det tre ramträffar från Häckens håll som med mindre tur för vår del kunnat innebära en tung uppförsbacke i den andra halvleken. Nu var däremot marginalerna på vår sida och Jeremejeff var ovanligt osynlig. När matchuret därför tickade upp mot full tid och vi kontrollerat större delen av tillställningen under andra halvlek så var det nog många som sneglade på en livetabell och tänkte att det faktiskt såg helt ok ut.
Givetvis så måste vi ju där och då ha den ofattbara oturen att genom ett självmål se resultatet bli 1-1. Än värre var nog Besaras miss i matchens sista minuter där det så klart skulle varit mål och seger. Det blev ingen full pott utan vi tappade två poäng, lät Häcken behålla avståndet nedåt och bättrade inte på tidigare års resultat mot toppkandidater.
Gnälliga jävla Häcken
Det var som att de glott för mycket på gnaget och tänkte att "om vi bara gnäller och är griniga så får vi saker med oss". Jeremeff prejade omkull Blazevic rakt i mattan men passade på att skrika på andra, Sadiq trodde att man kunde fäkta med armarna mot domaren efter att Nilsson fått tröjan avdragen och allmänt så var det småbarn som gnällde i stora delar av matchen. När de dessutom själva spelar smålfult, är sena in i dueller och gör helt onödiga satsningar så är väl känslan mest att de borde hålla käften. 4 gula kort för Häcken i den första halvleken visar tydligt hur de spelade. Förhoppningsvis får de betala priset för detta i nästa match med en hel drös ordinarie spelare avstängda och kanske lära sig en liten läxa.
Presspelet och backlinjen som försvann
Det var inte svårt för Häcken att i den första halvleken ständigt komma förbi vår press där spelarna regelbundet tycktes vara för sena eller långt ifrån. Resultatet var återkommande genombrott och anfall där motståndaren kunde komma med fart mot vårat mål. I samband med detta så innebar backlinjen för dagen än fler defensiva utmaningar. Nykomponerad och osäker ja men det måste kunna se bättre ut ändå än vad det gjorde i första halvlek. När backlinjen spelade som de gjorde så drabbade det mittfältet och i förlängningen anfallet. Ett sådant försiktigt och nedspelat mittbackspar gjorde att Häcken kunde göra nästan vad de ville på mitten och bygga sitt offensiva spel väldigt enkelt. Ett lågt stående Hammarby blir dessutom ett väldigt ofarligt Bajen. Adje och Sadiku ska båda ha en eloge för hur väl de satte bitarna i den andra halvleken men i kommande match behöver vi sannerligen ha tillbaka spelare och skadelistan är smått problematisk i nuläget.
Två halvlekar = två Hammarby
Den senaste tiden, och kanske främst mot Norrköping, har vi fallit tillbaka i ett lag som tycks ha helt olika nivå beroende på halvlek. Mot Häcken var den första tveksam men i den andra blev det ombytta roller. Demirol kom in och styrde upp det offensiva passningsspelet, Adjei och Sadiku såg långt mer bekväma ut helt plötsligt och till skillnad från första 45 kom vi till lägen genom tydligt spel i djupled och med välslagna passningar. För oss åskådare så är det däremot djupt obehagligt och smått schizofrent när vi genomlider denna typ av svängningar. Värst är det nog för spelare och ledare som tvingas känna sig som en jojo, upp och ned utan att riktigt veta åt vilket håll det ska starta eller avsluta. För att kunna knipa tillräcklig mängd poäng i de avslutande omgångarna får det inte se ut såhär och förhoppningsvis kan det redas ut under uppehållet.
Joel Nilsson
Utöver att hela anfallsspelet såg bättre ut med Ludwigson till vänster och Nilsson på kanten så gjorde han en enorm insats. Det täcktes upp för Sandberg, bröts passningar centralt, pressades högt och lågt samt slogs avgörande passningar in i straffområdet. Uppoffrande, osjälviskt och väldigt övertygande kring vilka kvaliteter han besitter. Rimligtvis spelade Joel sig väldigt nära framtida startelvor och att vi har denna typ av potential på tillväxt känns otroligt bra.
