Grym vändning och vinst i sista derbyt för i år
Romulo måste käkat jävla massa ketchup den senaste tiden, då han inte varit i närheten av att göra det hattrick han gjorde mot Djurgår'n tidigare.
Efter en kortare uppskjutning än förväntat, började djurgårn utan tvekan bäst, genom att sätta långbollar på Ranégie som damp ner mellan vårt mittfält och försvar. Det dröjde enbart till den andra matchminuten innan Kevin Walker hittade rätt, efter att ha råkat bli serverad av Olunga (som verkade försöka skjuta och inte passa). Målet föranleddes av att Sätra och Aidoo legat lite för lågt och där de dessutom inte kunde enas om vem som skulle gå upp och stöta på den fallande Ranégie och droppa mot den löpande Olunga. Detta gav då Ranégie gott om tid att sikta in skarven till Olunga skakat av sig en del av pressen.
Men kort efter deras mål kommer vi igenom högerkanten, efter ett snabbt kombinationsspel som leder Birkir till att få en fin chans från högern. I efterdyningarna till Birkirs chans drar Alex sedan iväg en rejäl volley, som skulle givit djurgårn en rejäl kalldusch om den inte gick precis utanför. Istället började spelet bölja fram och tillbaka och båda lagen slog många långbollar. Där våra långbollar oftare från mittbackarna och deras främst kommer från deras ytterbackar. Djurgårn bredde dock ut på sig ännu mer efter ett tag och det gjorde så att de kom förbi allt mer på kanterna. Dessutom så fortsatte vi hålla backlinje relativt lågt, vilket tillät Ranégie att skarva ut bollen mot de framrusande djurgårdsyttrar.
Men ju mer matchen fortlöpte, ju mer börja vårt försvar resa sig och Kennedy och Persson hjälpte till att täppa till ytan centralt som Ranégie fått stå rätt fritt på och ta emot långbollar ifrån. Men föga hjälpte det när deras kantspel blev bättre och efter att ha haft en rad chanser, genom att framförallt Magnus Eriksson och Kebba Ceesay haft ett bra samspel, så nickar Ranégie in en hörna i 32ndra minuten, vilket han gjorde genom att vinna en nickduell mot (Sankt) Erik ”Magneten” Israelsson.
Men det dröjde bara två minuter innan reduceringen kom från Romulo. Och det kom efter ett fint kombinationsspel som satts i gång av Kennedy, och där flertalet offensiva spelare deltog (och med en jävla fart!) efter att ha vikt in från vänsterkanten så satte Romulo bollen fint i bortre hörnet av Höies bur. Romulos reducering var sedan vändpunkten i matchen då det kändes som att matchen verkligen började på riktigt, åtminstone för oss – nu va det derby igen!
För efter det började vi vinna mycket mer dueller och djurgårns ytterbackar fick mycket mindre tid att sikta in sina långbollar. Dessutom började Persson vinna fler dueller och Kennedy vinner flera bollar genom att stå rätt och täcka av passningsvägarna på mitten. Samme Kennedy visa även att han inte bara skeppar bollen på måfå, utan tittar upp och håller gärna i bollen tills han ser en öppning eller tanke med vart medspelarna tänkt springa. Flera gånger satte han den då på bland annat Smararson som sedan klapp-klappar med framförallt Alex, Romulo och Israelsson.
Och så, efter ett relativt starkt tryck från oss så får vi en frispark som Kennedy lägger långt, över majoriteten av alla spelare, vilket nästintill friställer Arnor som gör sejouren kort och stänker in kvitteringen. Ett kyligt och snabbtänkt avslut från en Arnor som slet mycket idag.Efter detta så verkade vi framförallt koncentrera oss på att hålla butiken stängd, så att vi fick med oss det momentum vi nu fått greppet om, in i nästa halvlek.
Vilket även syntes tidigt i andra. Vårt kombinationsspel fortsatte att slinka fram kvickt och smidigt igenom djurgårns mitt. Och det dröjde enbart till 52:a minuten innan Romulo fick sätta sin andra balja, vilket kom efter att Alex tagit emot bollen från Kennedy och sedan drivit bollen igenom två tredjedelar av djurgårns planhalva och sedan lagt en öppnande passning till Romulo som lyckats springa sig fri (med hjälp av Arnor som tagit på sig en del markering genom att vräcka med i anfallet). Romulo avslutade sedan till vänster om Höie, som gjorde vad han kunde för att försöka skära av Romulos vinkel.
Man kunde nästan tro att detta (och faktumet att de inte vunnit mot oss sedan 2007) skulle ta musten ur deras ork, men de visa god kämpar anda och vaska fram ett par fina chanser efter vårat mål. Där de kom väldigt nära efter att El Kabir satt ett hårt skott mot Ögmundurs bortre hörn. Men Ögmundur visade något som liknade formen han hade i början av säsongen, och gjorde en imponerande räddning, med något verkade vara en relativt skymd sikt av bollbanan. Kort därpå fick djurgårn återigen en fin chans, efter att ett inlägg från Magnus Eriksson, som nått fram till Olunga. Men Olunga verkade oförberedd på hur fri han skulle bli med Ögmundur, så att han missa ett nästintill öppet mål.
I denna perioden såg vi även att Ranégie sökte sig ännu längre ner i banan vilket skapa två lustiga situationer av att Kennedy gick upp i nickduell med Ranégie (som Kennedy självklart förlorar). Men annars läste Kennedy flera av djurgårns uppspel och samla ihop bollen som var ämnad mot någon djurgårns anfallare. Och majoriteten av dessa bollvinster av Kennedy resulterar ofta i antingen början till ett kombinationsspel (som han just startat genom att hitta medspelare som hade fri yta eller tanke med sin rörelsen). Eller så resulterade de till fina genomskärare som oftast damp ner på Alex, som visa att han inte bara kan ta bollen i farten, utan framförallt kan ta emot bollen med ryggen mot mål utan att tappa den och istället göra något konstruktivt med den.
Men samtidigt är det ända effektiviteten som avgör, och som Nanne poängterade i presskonferensen efteråt: våra brassars individuella skicklighet avgör den här matchen. För även om djurgårn hade flera bud på att kvittera, så är det Alex och Romulo som visar den absoluta udden. För i den 76 minuten så gör Romulo mål igen, efter att blivit serverad av Alex och detta punkterade matchen.
Det dröjde inte lång tiden innan det börja springa in ett antal personer från djurgårdsklacken och detta gör att matchen skjuts upp ett bra tag. Och när matchen väl startas igen så är det inte mycket av en match kvar, utan den sportsliga sida hos en, såg lite ledset över hur spelet dog helt av det långa uppehållet, för varken vi eller djurgårn lyckades skapa något spel efter det.
Men visst fan vare skönt med en derbyvinst? Och vem bryr sig om hur den kom till? Alltså visst, om de skulle varit otroligt fult eller fruktansvärt oförtjänt – så visst. Men det var det inte idag, utan vi hade lite mer tur, lite bättre inställning (åtminstone efter att vi kvitterat) och lite bättre anfallare.
