Hammarby - IFK Norrköping2 - 2
Hammarby 2 - 2 IFK Norrköping: Kurre Hamrin och hawaii-fotboll
I en extremt svängig 2-2-tillställning Mellan Bajen och Peking vann ingen förutom möjligen den neutrala åskådaren.
Bajen tog under måndagskvällen emot ett pressat IFK Norrköping på Tele2 Arena inför dryga 22,000 åskådare. Hammarby kom dit med tätkänning och skador, och Norrköping med press på sig att göra allt förutom att förlora efter en direkt svag vår för en klubb som på förhand var topptippad.
Ledningsmålet kunde Kjartan pricka in efter ganska exakt två minuter spelade. Efter att ha rivstartat och triangelpassat sig runt, igenom och förbi ett extremt stillastående, rent av konaktigt Peking, så fick ett Sandberg-signerat inlägg möte av islänningen som säkert placerade in öppningsbaljan bakom Isak Pettersson. 32 passningar föranledde målet, och det skulle komma att dröja ytterligare en kvart innan gästerna ens förmådde sig att stega in på planen. Bajen tryckte på, och Norrköping tillät dem att göra det, utan vidare aktion. Förutom Krogh Gerson och Thern så fanns det inte många i motståndarlaget som såg annat än osäkra ut inför varje behövd insats.
Faktum är att allt som stod mellan Hammarby och 2-0 i den 13:e minuten var Isak Pettersson.
Sen vaknade Peking, som sagt. Motståndarna visade på den typ av vasst omställningsspel som gjorde att de mot serieledande MFF kunde kvittera inom minuten av att Guillermo Molins satt 1-0. Fyra minuter efter det att Isak Pettersson fått en hand på och styrt ut vad som borde varit 2-0 till Bajen ”Kurre Hamrinar” sig Jordan Larsson förbi Widgren och Odilon nere på kortlinjen. Om det är försvaret eller Jordan själv som är huvudsakligen bidragande till att han ser ut att ha fötter som en prima ballerina assoluta låter jag gå osagt, men att Bajen-försvaret får gå upp på läktaren och käka två korv är ett faktum. Att Curci sedan lyckas få Larsson på fall gör inget för framstörtande anfallspartnern Totte Nyman, som kan stänka upp kvitteringen i nättaket.
Det efterföljande spelet är böljande. I 19:e minuten får Peking en frispark efter att Imad varnats. I 24:e sätter Bajen ursinnigt fart framåt, trots att återkommande mittbacksvicket Solheim får behandling vid sidlinjen. Fem minuter senare har målgörande Kjartan spelat fram Jeppe, vars avslut styrs ut centralt till Imad. Allt som står mellan Hammarby och en 2-1-ledning är Isak Pettersson, vars handbollsreflexer håller Alingsås – Sävehof-klass i kväll. Han gör sig stor och styr bort Imads avslut med överkroppen. Och tre minuter senare kommer kallduschen. Efter att ha mållinjerensat undan ett avslut på den första av två hörnor rensar Solheim undan efterföljande hörna rakt på – you guessed it, Jordan Larsson, som Widgren fullständigt tappar markeringen på. Curci, som befinner sig på andra sidan sin målbur, är chanslös på bredsidan. 1-2 är ett faktum.
Bajen som vid det här laget börjar bli vana vid att få möblera om rejält i backlinjen får göra just detta innan halvleken ska ta slut. Solheim orkar till fyrtionde, sedan får han utgå till förmån för Rodic. Bytet innebär att inkommande tar högerbacksplatsen, och Sandberg flyttar inåt i banan. Vad det resulterar i under första halvlek är inte mycket, i och för sej. Sista fem minuter plus tillägg får vi visserligen se en Sandberg-esque aktion av ersättaren Rodic, som sätter våldsam fart nedför högerkanten och spelar in mot Jeppe, som vidare delar ut den till Kacaniklic. Den sistnämnda, som för övrigt gör en väldigt fin insats i kväll överlag, påvisar dock det allra svalaste i sin nuvarande repertoar – avsluten, när han avslutar först tätt över, och i nästa sekvens hårt över, efter att ha blivit framspelad centralt av Mujo.
Andra halvlek är lika vildsint svängig från det att Pandzic blåser igång den. Tankovic får halvöppet mål efter att ett Rodic-avslut styrs, men lyckas inte peta den tillrätta. Direkt efteråt har Krogh Gerson spelat fram Totte, som är en brytning av Jeppe ifrån att i princip friställas. I nästa spelvändning går Kjartan ned utanför boxen utan domarinvändning. I nästa kontrar Peking via Larsson, Jordan Larsson som är snabbare än de flesta på plan. Ja, om man inte räknar med Odilon, med sina två meter långa ben, som är både följsam och vältajmad när han bryter och snor åt sig bollen när de börjar närma sig hörnflaggan.
Det är en Thern dit, en Bojanic dit. En Skrabb åt andra hållet, en Widgren i motsatt riktning. Att gå igenom mina matchanteckningar tar nästan lika lång tid som att renskriva dem. Om gåromgångens match gick att kliniskt sammanfatta i ett par rader, eftersom att man ägde spelet på ett sådant sätt, är det omöjligt att göra samma sak här, just på grund av att inget av lagen äger något. Det går inte att kröna en vinnare av den här matchen, och inte bara för att den slutar 2-2 – ett mål som vi för övrigt ska avhandla. Efter sisådär minut 60 får Bajen allt mer boll- och spelövertag, kontringarna man har åkt på har blivit färre, och man har börjat hitta de ytor som man under större delen av matchen inte kommit fram i. Det är just en sådan yta som Tankovic hittar. Han trär sig igenom Pekings försvar från vänster, väggspelar med Kjartan, och kan på återkommande boll peta in den i Petterssons bortre hörn. Om det är vinnarskallen på honom, eller ilskan över att ha fått ett gult kort för filmning (som tedde sig rättdömt) vet vi inte, men att han firar med två high fives och sedan med fem ursinninga ”FRAMÅT!”-vrål var skönt att se. Kanske gav det även effekt.
Bajen fortsatte att trycka för ett segermål under sista femton. Det ursinniga tempot och det allt annat än kliniska spelet i sista tredjedelen ger också Peking möjlighet att ställa om ett par sista gånger, men det är Bajen som känns allra närmst ett ”rättvist” segermål, om man ska börja tjafsa om rättvisa i en sådanhär match. Det som känns allra mest rättvist att kungöra, är att när det spelats nittio plus tre, så är ingen segrare, förutom möjligtvis de som tagit sig till Tele2 Arena på måndagskvällen enbart för att åtnjuta en vansinnigt underhållande matchbild helt oberoende av potentiell vinnare.
Och AIK, om vi ska vara krassa. För på horisonten, närmre än man är riktigt bekväm med, med tanke på den extensiva skade- och avstängningslistan, hägrar ett derby. Vad det verkar kommer vi att få spela Rodic/Söderström, Degerlund, Sandberg, Widman i backlinjen. Mot en stekhet skytteligaledare i Tarik Elyounoussi. Hur det slutar kan såklart bara tiden utröna, men att det är skakigt på förhand kan ingen säga något annat om.
