Hammarby kommer aldrig vinna guld igen - Mitt-i #13
Var 2001 undantaget som bekräftar regeln? Kan Hammarby vinna ett andra SM-guld? Är det bra för Bajen att göra det? Följande är en reflektion och inlägg vilket främst bottnar i vår förenings oförmåga att bli en vinnare med följdtanken att det är tveksamt att det ens är möjligt eller än värre: önskvärt.
Den här krönikan bygger på en hypotes, ett antagande om verkligheten. Mitt antagande är dels det att Hammarby IF i närtid inte kommer vinna något mer SM-guld i fotboll, dels att det kanske vore negativt för oss att faktiskt göra det. Jag vet att jag inte är ensam i min cynism och därför nickar nog en del av er instämmande inför det första påståendet. Det andra skapar eventuellt andra reaktioner och snarare av det arga, fördömande eller avfärdande slaget. Men istället för att avfärda hypotesen så vill jag att du låter mig förklara.
En sovande jätte som vaknat
Den kommande vinnaren, storklubben, en framtida gigant och så vidare. Omskrivningarna för att beskriva Hammarby IF anno 2022 är många. Andemeningen i samtliga av dessa är det faktum att vi som förening blivit något vi inte varit tidigare. Efter kloka rekryteringar och försäljningar har vi en ekonomi av tidigare sällan skådat slag. Med en klok ledning vid rodret har vi lyckats få in ledare och en sportchef som tydligt bidragit till ett välspelande och vinnande lag. Lägg därtill supportrarna som tycks sakna skäl att inte gå på matcher och en kultur där det nästan är lite fult att inte ha biljett för att se oss möta storlag som Värnamo, Degerfors eller Helsingborg.
Åren som passerat sen kaoset från 2009 är inte särskilt många. Då var det otaliga experter och andra som dömde ut oss och förkunnade att en degradering var rätt och kanske också bra för klubben. Vi som följde lagets tid i Superettan och de regelbundna bortamatcherna på olika vallar hajar ju därför till något extra när vi nu spelar 0-0 borta mot MFF och hör kommentatorerna säga att om vi inte vinner i år är det faktiskt bara en tidsfråga innan vi gör det. Den här föreningen är idag vad som alltså ses som framtidens vinnare, en stadig utmanare om SM-guld och det tycks inte ens blott vara möjligt utan enbart självklart.
Sluttabellen säsongen 2019.
Vi kommer inte vinna
Men.
Med handen på hjärtat, är det verkligen så många av oss som tror att vi faktiskt kommer att vinna Allsvenskan i närtid? För egen del betraktar jag säsongen 2019 som året då detta borde skett. Att vi under Billborn där och då inte vann strider mot allt förnuft och logik. Det var ett anfallsspel utan like, målrekord, total harmoni och spelare som njöt av varenda sekund de var på planen iklädd vår grönvita skrud. På målsnöret heter det och visst var det just på det vi föll. Istället blev det ett guld till hyresgästerna från Öfvre som tvingade dig och mig att behöva se anhängare till den föreningen glädjas åt ett oförtjänt guld samt höra dem försöka övertyga en om att de faktiskt var bättre än Bajen. Vi saknade en ynka poäng och vad gällde tron på att kunna upprepa den där bedriften så fick den sig en ordentlig törn.
In klev mellanåren. Ja ni vet de där säsongerna -20 och -21 med så attraktiva placeringar som åtta och femma. Nu var det ingen ynka poäng som avgjorde utan så mycket annat. Oinspirerade spelare, illojala tränare och hela säsonger utan publik. Pandemin vi genomlevde drabbade inte bara nära och kära utan så klart även ett Hammarby vars livsluft i mycket utgörs av oss där på läktaren. Trots alla förbättrade förutsättningar och omständigheter så gick det inte vägen och det som jag tyckte gjorde sig påmint var något vi känner igen: förlorarkulturen. Inför säsongen 2019 hände ju något jag sällan upplevt. En spelare som Tankovic hade kommit in i laget och han sa:
”- Bajen har inte vunnit allsvenskan på länge så nu är det dags att vinna den.”
Kulturen och det där tydliga arvet skakades om. Vi som följer laget gnuggade oss nog en aning i ögonen och konstaterade att ja, jo, vi har tydligen spelare i laget som är här för att de vill vinna. Vi är supportrar till ett lag som vill vinna.
Hammarby vill vinna!
Som sagt blev det däremot inget av det. Kanske var det så att trots inställningen så omfamnade kulturen, traditionen och historien laget på ett lite för hårt och kvävande sätt. Kanske mötte spelarna en skeptiker för mycket som påtalade just det att visst går det bra men vänta bara. Kanske, kanske, kanske.
Oavsett vad som är det definitiva skälet till att vi då inte vann är jag en av dom som tror på det senare, en sån som tror att föreningens kultur är det största hindret för framgångar. Hammarby har aldrig varit en vinnare och därmed tror jag att de som representerar vårt lag också saknar den mentaliteten att luta sig mot. Det smittar säkerligen även av sig på ledare och andra. Ska vi gå för en seger mot toppkandidat X? Bör vi göra ett offensivt byte i matchens slutskede mot en hyresgäst på vår arena? Kan vi vinna om vi faktiskt vill?
Nej, nej och nej är tydligen svaret.
Den alternativa verkligheten
Året är 2033 och Hammarby har för fjärde året i rad tagit hem SM-guldet. Kvalet i Champions League gick inte fantastiskt föregående säsong men i år har laget tagit sig vidare enkelt. På kontot har föreningen drygt en miljard i eget kapital och att någon skall kunna utmana föreningen om förstaplatsen nästa år ser osannolikt ut. Föreningens goda resultat beror mycket på värvandet av själlösa före detta landslagsspelare och det rappa bytet av tränare vid mindre goda resultat. Erik Hamrén fick exempelvis sparken efter att föreningen bara spelade 0-0 hemma mot Malmö FF.
Är detta vad vi eftersträvar?
Vill vi bli klubben som kickar tränare åt höger och vänster för att laget inte går som tåget, den typ av supportrar som frenetiskt klagar på olika forum för att segern inte var stor nog eller vilka hamnar i en djup identitetskris av att en säsong resulterar i en placering utanför topp-3? Antagligen är det få (om ens någon av oss) som vill just det. Framtiden samt utvecklingen av svensk fotboll och vår ställning däri ger oss däremot vissa tecken vilka bör leda till slutsatsen att just det där är en möjlighet. Som sagt sägs det bara vara en tidsfråga innan vi vinner guld. Men! Då är det kanske också bara en tidsfråga innan vi är just det ovanstående.
Mannen vars bevingade ord vi alla regelbundet sjunger på nya Söderstadion.
Borde vi verkligen vinna?
Alla älskar en vinnare heter det ju men jag vetefan om jag håller med. Med exemplet ovan så är det säkert en och annan supporter som känner att det är exakt vad de drömmer om. Oavsett hur realistiskt det är så är jag däremot en drömmare av annat slag, en som för det mesta drömmer om nederlag och den djupt oregelbundna framgången. Det är inte för att jag önskar göra det nej, det är för att sådan är vår kultur. En för föreningens viktigare personligheter Kenneth ”Kenta” Gustafsson valde ju att betona just det. I låten Bajen så formuleras just vad jag menar:
"Kommer du till stan, ska du gå på söder
där finns ett gäng, som gillar Kalle Schröder
dom sitter på bänkar, gator och torg
och då Bajen loosar, har dom ingen sorg
för dom vet
Bajen är bäst i stan ja, Bajen är bäst
Bajen är bäst i stan ja, för Bajen är bäst"
Kulturen, identiteten och vad vi nu vill kalla det för vår del bygger på motsatsen av att vara en vinnare. Det är därmed absolut inte sagt att vi heller är eller vill vara förlorare. För mig och kanske en hel del andra är det därför en typ av identitetskris som vi för tillfället försöker navigera oss igenom. Givetvis kommer Hammarby IF vinna ett SM-guld igen, självklart kommer vi glädjas åt det och naturligtvis är det välförtjänt. Det är ju också just det vi tiotusentals vilka skrikit oss hesa mot bonnaklubbarna under åren i Superettan vill få som en belöning. Men för vår del är nog SM-guldet inte värt något i sig: det har inget egenvärde. Däremot skulle det för många av oss bli en seger vilken symboliserade att vi inte är någon segrare, en framgång som underströk att vi är klubben utan framgångar och att Hammarby inte är någon vinnare.
Tyvärr tror jag samtidigt att sådana framgångar också är en enorm fara för vår förenings kultur. Skulle det bli så att vi inte bara får vårt kvitto då och då utan en upprepad serie SM-guld kommer mycket att förändras. Blir det standard att Lennart Johanssons pokal sträcks upp i luften av grönvita spelare riskerar segerglansen att bleka våra färger en aning. Uppgiften för oss här och nu är därför att kunna möta framtida framgångar medan vi samtidigt förblir vad vi är.
Ingen av oss får någonsin inte skita i tabellen och veta att Bajen är bäst ändå.
Mitt-i-veckan är ett återkommande inlägg där olika skribenter skriver krönikor om smått som stort och främst om saker som inte rör den pågående säsongens sportsliga resultat. Har du lust att göra ett inlägg mailar du oss på redaktionen via hammarbyredaktionen@gmail.com med allt från tankar, halv- eller helfärdiga texter samt annat så ser vi om det inte kan bli publicerat.
En lista över tidigare publicerade krönikor i detta format hittar du här.