Hammarby utklassningsvann mot Degerfors
Hammarby - Degerfors 5-0 inför 29 307 personer. Imponerande på så många sätt.
Vilken dag. Vilken sanslös jävla dag.
Ja, serien är lång. Nej, vi kan inte ropa hej än. Jo, motståndet var inte toppklass. Nanne är säkert inte nöjd. Men vet ni, idag skiter jag i det. Idag, och även i morgon, tänker jag skratta och vara lycklig för det som jag fick uppleva idag var fantastiskt. Från start till mål. En riktigt bra dag.
Inramningen var underbar. Tifot helt spektakulärt underbart. Jag är så tacksam för alla er som sliter med tifot. Jag antar att det tar månader att göra en målning som denna. Schöntal kände jag igen, jag antar att den andre var ordförande Carl Sundholm från 1897. Det var en vacker hyllning till vår fantastiska historia. Jag hoppas att folk har vett att fylla tifohinkarna framöver för den här typen av prestationer vill jag gärna se mer av. Så himla vackert. Från botten av mitt hjärta, tack!
Publiksiffran var enastående. 29 307 personer kom ikväll. Nästan 30 000 personer. Jag är så stolt att vara en av de. Medis pulserade hela eftermiddagen. Sången ekade och vimlet var underbart. Björns Trädgård fylldes på och den gemensamma promenaden över bron lär ha varit magisk. Jag fick hoppa över den då matchprogramsförsäljning stod på agendan för egen del. Men det är något alldeles, alldeles underbart när solen skiner och Södermalm fylls på från alla håll av grönvita systrar och bröder. Magi. Jag riktigt känner hur jag är del av något riktigt stort. Alla kramar, alla uppmuntrande ord om både matchprogram om skrivinsatser. Det var sådan kärlek där inne på Medis idag att jag hade tårar i ögonen vid flera tillfällen.
Matchen började precis så som jag drömt om. En briljant framspelning av Thorsteinbö och Pablo gör precis så som man ska. Mål. Vackert och välbehövligt.
Den där Thorsteinbö. Vilken värvning! Han är delaktig i nästan alla mål och kröner sin insats med ett eget mål. Jag är ruskigt imponerad.
Pablo Pinones Arce gör en underbar första halvlek. Två mål, bud på ett tredje och därefter skadad. Typiskt. Hans prestation gladde mig enormt.
Hammarby vinner alltså mot Degerfors med 5-0. Jag kan inte minnas den dagen jag stod på läktaren och njöt så som jag gjorde idag. Jag stod där och kände att jag flyttade in. Mentalt tog jag steget idag. Det var en upplevelse jag behövde.
Stämningen var stundtals helt magisk. Det är något visst med att vara en del av det där. Att stå och skrika allt vad man hör men att inte höra ett enda ljud av en egna rösten. Vara del av en ljudmatta som når högt.
Det fanns många glädjeämnen. Jag måste säga att Stefan Batan växer in på mig. Hans inställning och frenesi känner välkommen. Även Timisiela spelar med en helt annan säkerhet. Överlag ser spelarna ut att trivas med sina tydliga roller. Folk vet vad de ska göra och presspelet gjorde det jobbigt för gästerna. Sollis djupledslöpning innan Pablos andra mål gav mig rysningar. Johan Persson dominerar det defensiva spelet. Och i andra halvleken byter vi in både Kennedy och Israelsson och båda två visar klass. Även Rennies inhopp bådade gott.
Nu saknade inte Degerfors chanser. Framförallt i den första halvleken fanns det bud på mål. Det var riktigt nära några gånger. I andra halvlek var det spel mot ett mål.
Jag är helt slut. Trött men lycklig. Riktigt jävla lycklig.
Tack älskade, älskade Hammarby.
