- -
Hemmamatch på bortaplan
Hammarby klev in i Superettan 2013 med bortamöte mot Ljungskile i Borås. En fantastisk stämning på läktaren gjorde att det kändes som om det var Bajen som hade hemmaplan. Matchen som spelades...ja, den spelades och sen hände det inte mycket mer.
Dagen började runt kl 08 med att jag mötte upp Persson, Wuffe och Odde på tågperrongen inne vid Centralen. Tjeeeena, boys! Hög femma. Smack, smack, SMACK! Alla var taggade och peppade till tusen, den tidiga morgonen till trots. Vi, som alla andra Bajare, hade väntat så länge på just denna dag och det var ju så jävla skönt när den äntligen kom. In på tåget, upp med sporttidningen, fram med berusningsmedlet (läs: läskeblask) och sen var surret igång. Vad tycker vi om den och den spelaren? Mm, nja, jag vet inte. Väldigt ojämn. Flasha gängtecken i riks-tv är inget annat än pinsamt. Hur många frisparkar sätter Kennedy i år? Tusen. Minst. Varför har inte alla spelare samma underbara inställning som Lallet? Varför, varför, varför har vi inte gjort knappt några mål på försäsongen? När kommer den där supertalangen, som vi alla drömmer om finns i någon söderförort, träda fram? Det kändes som om vi knappt börjat färden från Stockholm förrän det var dags att gå av i Herrljunga för att byta tåg mot Borås. Efter att vi passat på att vattna rabatten och på så sätt skynda på våren var vi på väg igen, denna gång i vad som påminde om ett pendeltåg. Vi stiftade snabbt bekantskap med några Bajare från Grästorp och det fick mig att tänka; ”Ja, det stämmer, alla är verkligen Bajare innerst inne”. Snabbare än vad vi hann säga ”kanske lite för mycket knark där, va partener” var vi framme i Borås. Om inte stämningen varit på topp tidigare blev den onekligen det nu. Vi var på plats och det var dags för Bajens premiärmatch i, ska vi säga, säsongen som kommer präglas av ”nu eller aldrig”-stämpeln från början till slut. Det är den känslan som man har. Det är ta mig fasen nu eller aldrig som gäller. Gregg har fått tid att bygga laget och förra årets nyförvärv har ett års erfarenhet av brunkarfotboll. Vi har Kennedy och Sundin med från start av säsongen. Vi kliver snart in på ny arena med allt vad det innebär i form av nytändning. Men… - det finns alltid ett men när man pratar om Bajen – eftersom det just är upplagt för en bra säsong kan det tyvärr lika gärna gå käpprätt åt helvete. Jag vill inte tro det men man är luttrad som Bajare. Inför mötet med LSK kändes det enormt positivt; fantastiskt bra uppslutning av supportrar och konstgräsplan mot ett lag som brukar spela på en åker och som för ett par veckor sedan knappt hade 12 pers på träningen. Men… i samma sekund som John Holm(es)ström, i senaste 08 Fotboll, sa att Bajen måste vinna matchen tror jag att många Bajare, inklusive jag och John själv, fick en klump i magen. Det är inte bra att prata måsten med Bajen.
Innan vi fick våra farhågor besvarade slöt vi upp med alla grönvita hjältar på Brasseriet som låg på gatan Någonstans i Borås. Det var inte helt svårt att dra liknelser till Sagan Om Ringen-filmerna, när Frodo och Sam funderar på vart orcherna är, när man letade efter vart Bajenmobben kunde befinna sig. Det var bara att följa avgrundsvrålen och kissfläckarna. Vi tog en vätskepaus i solen (vårsol?) på Brasseiet innan marschen mot Borås Arena började. Det är något väldigt vackert och visuellt fängslande att se all grön rök och bengaleld, synd bara att det inte alltid sköts på rätt sätt. Ljudbilden var mäktig och om det var någon Boråsare som låg och bakfylleslaggade i någon lägenhet längst med gatan vi gick på så var denne garanterat vaken efter att vi passerat.
Väl inne på arenan var stämningen elektrisk och laddad, i alla fall på ena kortsidan eftersom…ja, det var knappt en käft på resterande sektioner. Det kändes hur bra som helst att stå där och veta att nu är det igång igen. Det är nu eller aldrig. Kriga Bajen! Gällande själva matchen så vill jag citera min vän Persson om vad som hände;
Matchen startade.
Matchen slutade.
Någonstans där emellan hade LSK ett bortdömt offside-mål och Lallet en nick strax utanför (alltså, typ 1½ meter). Max byttes ut i paus med känningar i knät som vi alla ber till Gud inte är något allvarligt. In kom Monday James som, citat Persson igen, ”skulle passa bättre att spela med Bajen Fans Hockey”. En smula ovårdad, maybe? Bajen hade bollen i princip hela matchen men… - finns alltid ett men, som sagt – det blev aldrig riktigt farligt. Tro mig, det är inte bara något jag skriver, det blev aldrig farligt. Bokstavligen. Det lilla som var en tillstymmelse till chans låg givetvis Kennedy bakom. När Castro byttes in i typ 70:e mot Adelstam, som dittills hade spelat huvudrollen i Den Osynliga Mannen och gjort det med bravur, blev det lite mer fart och vilja i Bajens offensiv men farligheterna uteblev ändock. Det var väldigt statiskt och ytterst lite djupledsspel från Bajen och man kan fråga sig om en annan duo än Baggio-Besara borde vara innermitt. Kanske en lite mer rörlig Ledgewood istället för Baggio. Det var tyvärr tydligt att inte många förutom Kennedy, Lallet och i viss mån Castro ville ha bollen. Signifikant för matchen var när Bajen fick en chans till en omställning efter ett sällsynt LSK-anfall och inbytte Rynell fick bollen på sin högerkant. Han vände upp, kikade runt lite och passade… - Figge på vänsterbacken (!). Watt de fukk? Det kan sägas två saker om det; Rynell hade ingen att passa. Eftersom ingen ville ha bollen. Om jag inte minns fel slutade den sekvensen med att Figge slog en pastej med destination Åt Helvete och sen var det kontringsläget över.
Tyvärr, mina vänner, men där slutar denna matchrapport. Det finns inte mycket mer att skriva om söndagens premiär. Givetvis ska man inte dra allt för stora paralleller av denna match men det går inte komma ifrån det faktum att det kunde ha börjat bättre. Det kunde självfallet även ha börjat ännu sämre, till exempel med en torsk, men jag hävdar att vi måste kunna ställa som krav att Bajen SKA vinna en sådan här match. Med det sagt ska LSK ha credd för att de, med väldigt dåliga förutsättningar, knep en poäng.
För att sammanfatta premiären var det ändå en fantastiskt bra dag. En seger hade ju smakat bättre till kvällsölen men ja…det är Bajen vi håller på. Vi kan det här med besvikelse och för höga förväntningar. Vad som var förbannat kul var att träffa Bajare från ställen jag tidigare aldrig hört talas om. Typ Grästorp. Mer bekanta orter som Lund, Jönköping, Kungälv och GBG huserar en hel del Bajare och flera av dem var på plats i Borås. Alla är verkligen Bajare inombords.
Nu glömmer vi detta och tar nya tag på söndag mot Värnamo!
FORZA BAJEN!