Hur tänker SvFF?
Vem tänkte egentligen när matchtiden föreslogs och godkändes? Vems är felet, GIF Sundsvalls, Kevins eller rent av SvFF:s?
Det senaste dagarna har det skrivits en del om den märkliga avsparkstiden mellan GIF Sundsvall och Hammarby. Klockan 15.15 på Valborgsmässoafton.
Nu har representanter från GIF Sundsvall visserligen gått ut och pudlat rätt rejält, bett om ursäkt och lovat att Giffarna inte ska spela fler eftermiddagsmatcher på Valborg, men vad hjälper det. Skadan är redan skedd.
Det märkliga i den här historien är inte främst att vi hammarbyare inte hinner upp till matchen ens om vi jobbar halvdag. Jag kan acceptera att en klubb inte sätter bortasupportrarna i första rummet. (Fast sorgligt är det, och lite korkat av GIF. Just den här bortamatchen hade kunnat locka över tusen hammarbyare om den spelats på 1 maj eller 3 maj istället.)
Nej, det som är riktigt märkligt är att Giffarna genom denna matchtid gör att många av deras egna supportrar inte heller har en chans att delta i den ”familjefest” som klubben enligt Aftonbladet säger att man vill bjuda på. Många har inte ens chansen att se matchen på teve.
Valborgsmässoafton är nämligen en alldeles vanlig vardag enligt almanackan. Och även om vissa arbetsplatser har halvdag, så gäller det långt ifrån alla. En familjefest menade GIF Sundsvall att man ville skapa. Därför börjar vissa aktiviteter på arenan redan klockan 13. Är det meningen att föräldrarna ska slita sina barn ur skolan för att de ska kunna delta i dessa? För Valborgsmässoafton är inte bara en vanlig arbetsdag för många lönearbetare, det är också en helt vanlig skoldag. Och även om låg- och mellanstadiebarn kanske hinner till matchen så har många av Sundsvalls högstadie- och gymnasieelever fortfarande lektioner när domaren blåser till spel på Norrporten Arena. Hur tänkte man där från klubbens sida?
Svaret är troligen att man inte tänkte särskilt mycket alls. Eller i alla fall inte tillräckligt långt. Eller rätt. Någon fick en idé, denna någon utgick troligen från sin egen situation (Jag brukar vara ledig på Valborg, så det är väl alla andra också), ingen kollade upp hur många som faktiskt arbetar på Valborg. Och så klubbade man ett klockslag som närmast är ett hån för många.
Men det som förvånar mig allra mest i den här frågan är faktiskt inte GIF Sundsvalls tänkande – eller brist på tänkande. Det är sånt som kan hända. Vi vet att alla klubbar emellanåt sköts av klåpare som fattar felbeslut i olika frågor. Sånt kan drabba alla.
Men det är just för att det finns klåpare som det brukar finnas regler kring saker och ting. Regler som någon tänkande människa tänkt ut, just med tanke på att inte alla tänker rätt i alla lägen. Det allra märkligaste i den här soppan är alltså att det över huvud taget är tillåtet för GIF Sundsvall att lägga en match kl. 15.15 en vardag. Varför har inte SvFF bestämmelser som säger att matcher ska gå på tider då majoriteten av befolkningen inte arbetar? På kvällstid, på lördagar och söndagar, på röda dagar? När man nu har regler om så oerhört mycket annat? Eller har det helt enkelt ansetts som så självklart att någon sådan regel aldrig har behövts?
Hur som helst så är väl det här just en sån fråga där SvFF (och/eller SEF?) borde agera. Visa att man i alla fall ibland står på publikens sida.
En annan märklig, eller kanske snarare sorglig sak i sammanhanget, är de kommentarer från andra klubbars supportrar som dyker upp i diverse forum. Där man med äkta skadeglädje hånflinar åt upprörda hammarbyare som kommer att missa matchen.
I den sortens skadeglädje finns en anledning till att vi supportrar så ofta blir överkörda, av politiker, av TV-bolag, av SvFF, emellanåt också av våra egna klubbar. Supportrar är en stor grupp i samhället, bara genom vårt antal borde vi vara en maktfaktor. Men även om vi är en stor grupp, så är vi inte en samlad grupp. När en klubbs supportrar drabbas står oftast resten av supporterkollektivet bredvid och tittar på. Eller i värsta fall motarbetar man alltså det hela, genom att vråla ”rätt åt er” eller kräva högre straff för en rivaliserande klubb. Istället för hundratusen protesterande supportrar blir det bara några tusen gaphalsar som kan köras över.
Det är därför en organisation som Svenska Fotbollssupporterunionen, SFSU, är så oerhört viktig. Först när vi gör gemensam sak över klubbgränserna i såna här frågor tror jag vi kan nå förändringar och komma till rätta med kollektiva bestraffningar och annan skit. Först då blir supportrarna en kraft man måste ta hänsyn till.
Katarina Kuick är författare och översättare och kommer att skriva krönikor under 2014. Inte så mycket kring taktik och matchresultat, utan mer kring supporterrelaterade frågor. Hennes senaste bok, ”Jag hör till de få som kan leva – en bok om supporterkultur” finns just nu att köpa till specialpriset 299:-. Antingen på den här länken eller hos Intersport i Skrapan. Sista datum för specialpris: 30/4. Ett smakprov av boken hittar man här.
