Inför Bajen - DIF: Sargat Bajen går in i säsongens första derby
Det vankas stormatch innan den Allsvenska säsongen ska gå på sommarlov. Ett skade- och avstängningsdrabbat Bajen möter toppjagande Djurgården i en sista drabbning innan sommaren.
Det första vi ska ta upp är naturligtvis avbräck: Bajen kommer in sargat och tunt, tänjt till bristningsgränsen. Ut genom dörren har flera lån gått, Triple J har kommit in och vår (sommar?)städat en trupp som ifrån början bjöd på små marginaler för anpassning och trimning. Å ena sidan: skönt att ens nya sportchef gediget grävt i sitt nya arbete och städat rent. Å andra sidan, nu står man här på andra sidan områdets städdag, och alla har skälpt buskar, och träd, och eldat bråte, och skickat en stor, proverbial container till tippen. Nu står du där, och har helt plötsligt en halvt komplett bänk, för att dina ordinarie spelare - och tränare, är skadade, avstängda, eller helt enkelt bortskeppade.
Vi tar en återblick till förra veckan: Bajen tar sig an J-Södra. En stalagmit till första halvlek punktueras av ett mål, ett rött kort, och tafatt spel med tio man. Utgår gör Richard Magyar, målet för Pa Dibba. Andra halvlek blir livligare, men kommer att bjuda på två J-Södra-mål. 1-2, rappt, för att sedan sjunka undan, spelmässigt. Det är två mål och ridå. Sedan gick J-Södra hem, medan Bajen fumlade vidare med domslut och eget spel. Mats Matscelo Solheim tackar för kaffet och trycker in 2-2 i en andäktig sista minut, långt in på stopptid. Arnór Smárason har dragit på sig säsongens tredje gula. Jacob Michelsen har sparkat på inredning efter att han blivit utvisad för... Vi tar inte det, hörrni. Poängen kvarstår: Bajen är utan två ordinarie spelare och en tränare på grund av avstängning, de är utan två ordinarie - nyckel - spelare till skada. I målet har Ömmi sett svajig ut ett flertal matcher i rad. Bänken utgörs av ungdomsspelare. Briljanta sådana, som visat prov på både mod och teknik när de fått speltid. Men ungdomar, ändock.
Så kommer Bajen till dagens derby. Dock så vann ju ungdomarna sitt derby mot DIF för ett par dagar sedan. All is not lost, med andra ord.
Och motståndaren då? Djurgården?
Frivärvande Djurgårdens IF kommer ur senaste derbyt med en förlust. Där kämpade man sig till spelövertag och en myriad målchanser som, tyckte man, borde kunnat räckt för att få hål på AIK, som haft offensiv torka och åkt på litet skador. Men det är väl inte för intet som AIKs nygamla tränare Rikard Norling har så många meriter till sitt namn som han har. Defensiven satt. Och, det är väl inte för intet, som derbyspöket är en faktisk vålnad. DIF kunde inte sätta målet. Ridå. Ännu en derbyförlust.
Ur senaste allsvenska match, hur som, gick blåränderna med storvinst. 4-1 mot AFC; en motståndare som även Bajen vunnit med stor marginal mot. Man får se det som ett styrkebesked, och positivt för egen del, med tanke på att förlusten mot AIK kom just matchen innan. Två av målen stod Kevin Walker för, som mestadels inte syns och hörs så mycket, men som har kommit att, sen övergången till DIF, bli en nyckelspelare. Skador på Jonas Olsson, Kadewere och Radetinac tunnar ut Djurgården aningen, men inte långt så märkbart som det är för Bajen. Mindre märkbart, till och med, än det faktum att mellan fjärdeplacerade tidigare nämnda lag, och niondeplacerade "uträknade" Bajen, skiljer där bara tre poäng. Mellanskiktet är tätt.
Vad tror vi då?
Özcan Melkemichel säger sig ha bra koll på Bajen, men att man koncentrerar sig på sitt eget spel. Det kan ju vara bra, tänker man spontant. DIF är ute efter blod, det är något som är säkert. Fjärdeplaceringen kommer inte, för en maxad trupp som innehåller pokalskåp-namn som Isaksson och Källström, nöja sig med att vara vidskepliga och fortsätta böja sig för varje derby som rullar runt hörnet.
Bajen kommer själva att få klara sig utan taktiska pointers ifrån JM, som annars har visat sig gedigen på att ändra en matchbild utefter realhändelser. Även utan Arnór, som om skärpan inte alltid finns där, åtminstone springer tillräckligt för att göra upp för de uteblivna målen. Eftersom även Magyar uteblir kan man anta att man slänger in en junior i mittlåset, tillsammans med Aidoo som den proverbiala klippan. Marcus Degerlund har skött sig alldeles exemplariskt när han fått chansen. DIF blir en annan nöt att knäcka än vad kanske Giffarna visat sig vara, en stagnerande Engvall som man annars förväntar sig ska producera, till trots - men jag har svårt att tro att han inte skulle resa sig till tillfället.
Och vem vet? Rômulo finns ju i truppen. Vi minns ju höstupplagan. Det gör nog Kevin Walker också.
