Brommapojkarna - Hammarby
Inför bortamatchen mot Brommapojkarna!
Det är två lag med olika formkurvor som möts på fredag på Grimsta IP. Hemmalaget, Brommapojkarna, har, efter en lysande start på allsvenskan, fyra raka förluster och åker som ett sänke nedåt i tabellen. Hammarby är i stället på väg uppåt i tabellen efter tre segrar på de fyra senaste matcherna.
Det är en mycket viktig match som spelas på fredag. För hemmalagets del är det förstås dags att vända den negativa trenden och vinna en match igen. Hammarby behöver en seger i matchen, både för att fortsätta den positiva trenden och avancera i tabellen och för att komma till bortamatchen mot FC Twente, i ECL, med största möjliga självförtroende.
Nu tittar vi lite på läget i lagen och börjar då, som brukligt, med våra motståndare Brommapojkarna.
Brommapojkarna
Brommapojkarna är en av de största överraskningarna i allsvenskan så här långt och var, faktiskt, värda betydligt mer än noll poäng i senaste matchen, på bortaplan mot Häcken. I andra halvlek har de ett tröttkört bortalag i säcken, men lyckas inte knyta ihop den, mycket på grund av hårresande missar i de många avslutningslägena.
Som nykomlingar i en serie brukar det normalt vara så att lagen i fråga är extremt beroende av att vinna på hemmaplan för att ha en chans att klara sig kvar. Det är inte fallet när det gäller BP, som i stället tagit många poäng på bortaplan och endast mäktat med två segrar på sju matcher på hemmaplan, mot Mjällby och Varberg.
Faktum är att man har förlorat de tre senaste hemmamatcherna i allsvenskan, mot Sirius, AIK och Degerfors. Så om formen är svag generellt är hemmaformen ännu svagare.
Insatsen mot Häcken talar dock för att formkurvan är på väg att vända. I försvaret har Amadeus Sogaard varit lysande denna säsong, då han visat sig ha förmågan att vara en ledare i BP:s försvar. Annars är Brommapojkarna anno 2023 ett starkt kollektiv med ett flertal tekniska och snabba spelare som Oscar Pettersson, Ludvig Fritzon och nyförvärvet Alexander Johansson.
På mitten har tyvärr mycket duktige Samuel Leach Holm varit skadad ett tag, med är tillbaka nu och fick hoppa in mot Häcken.
Att BP tränas av vinnarskallen Olof Mellberg har väl inte gått någon förbi. Olof har gjort ett mycket gott arbete med BP, ett sådant gott jobb så att jag tror att de absolut klarar sig kvar i allsvenskan trots den negativa trenden.
Hammarby
Hammarby har, som alla vet, presterat långt under förväntningarna innan säsongen, och det har sett segt ut, både spel- och poängmässigt. De senaste matcherna har det dock gått att skönja en viss förbättring, vilket har gett tre segrar på de senaste fyra matcherna.
Det kan självklart vara så att spelprogrammet varit lite enklare, men det känns som att laget nu spelar lite snabbare och rakare än tidigare.
Glädjande nog har flera av de yngre spelarna i truppen en stor del i detta. Markus Karlsson är bland de bästa i laget i varje match han ställer upp i, Jusef Erabi och Viktor Djukanovic gör mål, Fredrik Hammar vinner närkamp efter närkamp och Alper Demirol börjar så smått visa vilka kvaliteter han har i den defensiva mittfältsrollen.
Även de mer rutinerade spelarna börjar ”steppa upp” och bli bättre och bättre, där framför allt Kurtulus och Pinas lyft backlinjen tillsammans med Kralj eller Strand. Sedan har vår absoluta nyckelspelare Nahir Besara börjat se riktigt bra ut. Inte lika bra som han var 2022 än, men på god väg.
Det är dock fortsatt stort frågetecken för de mer etablerade spelarna som vi har tagit in till denna säsong. August Mikkelsen är skadad igen efter att ha varit på rätt väg formmässigt och en normalt duktig spelare som Adi Nalic fick också en smäll för några matcher sedan och har tappat formen en del.
Tillbaka från skada, på allvar, är Mads Fenger, Loret Sadiku och Tesfaldet Tekie. Det är tre spelare som skall vara delar av Hammarbys centrallinje, men med tanke på hur det har sett ut på slutet, med de yngre spelarnas insatser på näthinnan, måste dessa tre höja sig ett par klasser för att behålla sina forna startplatser.
Hammarby har varit bedrövliga på bortaplan denna säsong och det tog ända till i omgång 14 innan man kunde ta den första bortasegern, mot Sirius. Frågan är om man kan följa upp den segern med ytterligare en viktig bortaseger.
På skadelistan finns fortsatt Bubacarr Trawally, Jon Fjoluson och Dennis Collander, där den förstnämnde är närmaste spel. August Mikkelsen lär inte heller vara med, men jag är inte säker då Hammarby inte har lagt ut truppen än.
Tankar inför matchen
Det skall bli väldigt intressant att se vilket lag som Marti Cifuentes väljer att ställa på benen från start mot BP. Kommer han att fortsätta att lita på spelare som Hammar och Demirol nu när både Sadiku och Tekie är tillbaka från skada? Kommer Kurtulus och Pinas att fortsätta som mittbackspar nu när Mads Fenger är tillgänglig på allvar för första gången på länge?
För mig är svaret självklart. Man ändrar inte på ett vinnande lag så Marti bör ställa samma lag på benen som startade mot Kalmar, om detta är möjligt. Fungerar det sedan inte har han många bra spelare att byta in.
Just bytena är något jag ställer mig väldigt frågande till när det gäller Marti Cifuentes och hans stab. Det är sällan bytena som görs bidrar till att göra laget eller spelet bättre. Man behöver inte heller utnyttja samtliga fem byten i varje match om laget fungerar som det är.
Dessutom undrar jag vad han har emot Joel Nilsson. Mot Kalmar stänger Joel, tillsammans med Markus Karlsson, ned Kalmars vänsterkant totalt och samarbetet mellan dessa två fungerar perfekt.
Då väljer Marti att byta ut Joel mot Adi Nalic, som inte gör många glada defensivt.
Resultatet blir då att Kalmars tränare märker detta och väljer att överbelasta vår högersida. Markus ställs ett flertal gånger mot två motståndare och Kalmar bjuds återigen in i matchen.
Varför inte, i stället, göra det där defensiva bytet med Hammar framför Strand, och ta ut Djukanovic, och samtidigt byta in Sadiku eller Tekie. Det skulle leda till stopp för Kalmar på båda kanterna och ett fortsatt starkt mittfält.
För vid 2–0 vill man väl stänga matchen, eller hur? Man vill i alla fall inte släppa in motståndarna i matchen igen och endast vara ett ribbskott från oavgjort.
Så snälla Marti, låt nu Joel få fortsätta i rollen som högeranfallare. Han gör så enorm nytta för laget, både offensivt som defensivt. Så länge vi leder skall han fortsatt vara på plan om han orkar.
Jag vill till och med gå så långt att det många gånger känns som att herr Cifuentes och jag själv inte har sett samma match när han gör sina byten, något jag i och för sig kände många gånger med Billborn också när han var tränare för Hammarby.
Det känns helt enkelt som att båda dessa gör byten för att de skall göras och inte för att de behövs för att öka våra chanser att vinna matcherna eller för att förändra en matchbild.
Men det kanske är som med den slitna ”break-up-klyschan” dvs det är inte dem utan det är mig som det är fel på. Fan trot.
Forza Bajen!
