Brommapojkarna - Hammarby
Inför BP – No Play, Just Win!
Bara en match kvar till halvtid för vår kära allsvenska 2024. Det känns, som vanligt vid denna tid som att den har pågått längre, men mycket av detta beror förstås på det månadslånga uppehåll som nästan alltid träder i kraft med start i början av juni.
Synvinkelsförändring av inför-texter
Eftersom det finns så många texter, på så många olika sidor, som beskriver formen hos de båda lagen och andra förutsättningar så kommer jag, från och med denna text, skriva enbart ur min egen, och Hammarbys, synvinkel och, mer eller mindre, bortse från, att mer ingående gå in på, hur det ligger till i det lag vi möter.
Förutsättningar
Ett Stockholmsderby står för dörren även om det känns svårt att räkna in Brommapojkarna som de verkliga derbymotståndarna. Hammarby möter ett BP som, faktiskt, känns snäppet stabilare än vad man själva är. För ”Bajen” har det denna säsong ofta varit himmel eller helvete, med sju vinster, sex förluster och endast en oavgjort. BP, å andra sidan, har bara förlorat fyra gånger och vunnit lika många samt spelat hela sex oavgjorda.
Luktar lite Hammarby hösten 2023 över den resultatraden kan man tycka.
Jag brukar säga att alla matcher är viktiga i allsvenskan, men efter Hammarbys förlust senast mot Göteborg så blir lördagens match ännu viktigare, i alla fall om laget skall han någonting att säga till om när det gäller tabellens översta skikt. Vid förlust känns avståndet till lag som Mjällby, Djurgården och framför allt Malmö allt för stort även om allt förstås kan hända.
Brommapojkarna, som endast förlorat en match på de sex senaste, vann lite överraskande senast mot ett Kalmar som kändes lite på gång. Nu vill man förstås rida på den vågen och ta sin andra raka seger. Hammarby brukar vara ett passande motstånd på Grimsta. Vi kommer alla ihåg den pinsamma insats som ”Bajen” gjorde där 2023, när det blev förlust med 0–1. Vi förlorade också en träningsmatch med 1-3 under uppehållet, men det är en förlust som jag tar lätt på med tanke på att BP ställde upp med i stort sett ordinarie lag och Hammarby med ett mer B-betonat lag.
Olof Mellberg gör ett mycket bra jobb i BP och de känns nästan aldrig chanslösa mot någon motståndare numera, undantaget Malmö FF då. Nikola Vasic har börjat hitta målet på allvar och är ofta svårstoppad med sin tyngd och fart. Laget är väl sammansatt och det är bra spelare på samtliga positioner. Personligen är jag extra förtjust i Daleo Irandust och den gamla Hammarbybekantingen Tim Waker.
Nog nu om Brommapojkarna.
Tankar om Hammarby och lagets spel
För mig som Hammarbyare slår det nästan aldrig fel. Varje gång som vi har chansen att hänga med eller göra ett ryck i tabellen så blir det platt fall, och det ofta oavsett motståndare och år. Vi hade, och har förstås fortfarande, en gyllene chans att utmana på allvar om tredjeplatsen, men viker då ned oss och gör en av de sämre insatserna denna säsong mot Göteborg.
Det såg ju så bra ut med tre segrar och en oavgjord i bagaget. Jag är övertygad om att det är detta, tillsammans med det ofta usla bortaspelet, som är en av anledningarna till att Hammarby aldrig lyckas gå hela vägen utan bara ”nästan” når fram.
Idag bryr jag mig faktiskt inte om hur spelet ser ut, bara vi kämpar oss till tre poäng.
Jag avundas inte det jobb som Kim och David har i nuläget då de återigen blir tvungna att komponera om det som började se ut som ett stabilt försvar. Försäljningarna av Oliver Dovin och Edvin Kurtulus kommer att bli kännbara ett tag, innan den nya backlinjen, och den nya målvakten Warner Hahn, får en chans att spela ihop sig så att de når samma nivå som försvarsspelet var på under de sista tre matcherna under uppehållet.
Jag är också lite orolig över det faktum att Hammarby är ett ganska ledarlöst lag, även om Besara är en ledare i det tysta, och jag blev inte lugnare när backlinjens givne ledare Kurtulus såldes och ersattes av Victor Eriksson, en spelare som uppenbart är mer introvert, på samma sätt som Pavle Vagic. Nu skall någon av dem leda backlinjen, något som de absolut inte är vana vid sedan tidigare. Det kändes dock lite tryggare när Hahn berättade om sig själv och angav att en av hans största styrkor är att styra sitt försvar. Det återstår att se om det räcker.
För att göra det ännu värre så kommer varken Vagic eller Fenger till spel idag utan vi får förlita oss på Eriksson och någon av Ibrahim Breeze Fofana, Markus Karlsson eller Shaquille Pinas. Jag utgår också från att Hahn tar plats i målet från start. Inte för att Blazevic på något sätt var dålig mot Göteborg, men det var också ganska tydligt att vi inte riktigt kunde spela det spel vi vill göra, då Davor är betydligt sämre med fötterna än Dovin. Där skall Hahn vara betydligt vassare och det var säkert en av huvudanledningarna att man valde att ta in just honom.
Nog talat om defensiven. Det är ju knappast den som gjort att vi endast har en poäng på de senaste två matcherna. I mina ögon är det två saker som behöver förbättras rejält om vi skall komma tillbaka i den form som vi visade mot Djurgården. För det första behöver vi bli starkare på mitten och vinna fler dueller. Både mot GAIS och Göteborg var det tydligt att vi inte vann tillräckligt med närkamper eller andrabollar för att kontrollera matchen på det sätt vi vill.
Den andra, mycket viktiga saken, som måste förbättras är att vi inte kan hänga upp vårt anfallsspel på endast två spelare, och då speciellt inte med tanke på våra motståndares nya taktik att spela stenhårt på Besara. Bazoumana Touré gör det mycket bra på sin kant, men spelare som Deniz Gul, Jusef Erabi, Victor Djukanovic, och för den del Oscar Johansson Schellas, har en form som mest kan beskrivas som iskall. Dessa herrar måste upp i nivå och börja producera poäng framåt, annars är vi illa ute.
Jag är också övertygad om att vi behöver ett mer kreativt mittfält, så att vi inte bara har Besara som kan trä in de där perfekta bollarna, lite som när vi hade Darijan Bojanic i laget. Darijan är, förstås, en helt unik spelare, men vi har faktiskt en spelare som påminner om honom i laget, och det är Divine Roosevelt Teah. Divine fick 13–14 minuter senast, inklusive stopptid, och visade då upp kvaliteter i passningsspelet som vi inte har sett sedan Darijan lämnade.
Jag har läst en del på sociala medier i veckan och många tycker att bara för att man är bra i en träningsmatch och ett kort inhopp så är man inte redo för att starta en match för Hammarby i allsvenskan. Skitsnack säger jag. Jag har sett så pass många träningar så att jag vet att Divine är redo för uppgiften om han får chansen.
Ålder är bara en siffra och är man tillräckligt bra så skall man spela, och Divine är tillräckligt bra. Det är så jag ser på det, men jag vet att det är många som ser det på ett annat sätt, och det är förstås helt okej och främjande för fotbollens framtid att man ser olika saker. Det jag vill se i framtiden är ett mittfält som dikterar tempot i matchen, något vi sett väldigt lite av så här långt denna säsong, då spelare som Tekie, Hammar, ”Mackan” och Oscar inte har den förmågan, i alla fall inte ofta nog för att Hammarbys mittfält skall äga matcherna.
Det räcker dock inte bara att öka spelskickligheten på mitten. De som spelar av Fredrik Hammar, Tesfaldet Tekie och Oscar Schellas Johansson måste, som sagt. vinna fler närkamper centralt, när motståndarna har bollen, när vi sätter in en hög press eller vid andrabollar.
Spelare som Djukanovic, Erabi och Gul fler bollar att jobba med och mer hjälp när de väl får bollen. Ett exempel är när Djukanovic går in i banan. Då skall det komma en ytterback på ”överlapp” och en vänsterfotad spelare, som exempelvis Teah eller Mahjed, skall möta direkt i mitten för ett direktskott om Viktor blir dubblad. Som det är nu så gör vi det alldeles för enkelt för motståndarna att försvara sig mot Viktor, vilket gör att han inte kan använda sin spetskompetens som han har i sitt skott.
Samma sak gäller när Touré kommer runt på sin kant, vilket både vi åskådare och de andra spelarna VET kommer att ske några gånger under matchen. Vid de tillfällena måste vi synka löpningarna bättre så att Touré vet vilka ytor han skall hitta med sina inspel. Vi behöver då fylla på med fler spelare och vara hungrigare i ”boxen” när inspelen väl kommer.
Slutligen så vill jag belysa det bristande fokuset på fasta situationer. Jag tyckte mig se en förbättring på slutet när Abel hade ansvaret, där vi visade på lite mer lekfullhet och varianter. Detta har dock helt försvunnit i och med att Abel försvann och den nya assisterande tränaren Douglas kom.
Det är tråkigt då det finns massor med poäng att vinna genom att vara bra på fasta situationer, vilket Hammarby visade väldigt tydligt våren 2022, då ansvaret låg på Ivan Pinol. För min del är Ivan välkommen tillbaks när som helst, men det kan ju också vara så att Douglas får till det om han får jobba ett längre tag.
Detta är helt mina egna tankar, baserat på det som jag sett under denna säsong, och förstås även tidigare säsonger.
Jag slutar denna text med det jag började med tidigare. Idag vill jag se ett Hammarby där samtliga spelare är ”topptaggade”, där vi vinner mycket boll och visar vilket som är laget som VILL vinna mest. Spelmässigt ”struntar” jag, som sagt, hur det ser ut idag, bara vi lämnar Grimsta med tre ”pinnar” i bagaget.
Bajen är bäst. Må bästa laget vinna!
