Hammarby - Malmö FF
Inför cupfinal Hammarby - Malmö
Krislaget Malmö Fotbollsförening reser för fjärde gången på kort tid upp till Stockholm, denna gång för att ta sin an Hammarby i finalen av Svenska Cupen. Vi tycks ha fått axla ett tydligt favoritskap och om det passar oss samt om Malmös kris skall fortsätta kommer vi ha svar på om knappt 24 timmar.
Malmö
För 21 dagar sedan så slutade vårt allsvenska möte mot de regerande svenska mästarna 0-0 efter en tillknäppt och trevande match. Jag tog i artikeln inför den matchen upp det dystra facit Malmö har på nya Söderstadion och bättre har det inte blivit. Sedan vår oavgjorda match så har de blivit pulveriserade av Djurgården med 4-0 i en match som såg ut som att två lag från olika serier möttes. Om vi ställer upp en uppdaterad tabellrad där vi inkluderar Malmös samtliga allsvenska matcher på Nya Söderstadion de senaste fem åren så ser det ut såhär:
Vinster | Oavgjorda | Förluster | Gjorda mål | Insläppta mål | Målskillnad |
0 | 3 | 7 | 9 | 23 | -14 |
Förslustsviten
I början på maj vann laget sin senaste match hemma mot Mjällby. Sedan dess har man förlorat mot AIK, Djurgården och nu i helgen Häcken. Det är ett dystert facit och inte sedan säsongen 2018 har Malmö förlorat tre matcher i rad. Efter sina två förluster i Stockholm så betonade föreningens ledare och spelare att de har ett svårt utgångsläge med skador och detta är givetvis sant. Den elva man mönstrade mot Djurgården innehöll många namn som antagligen inte ingår i en så kallad ordinarie startelva och från supporterhåll talades det om att ”c-laget spelade”.
Nyktra och vettiga personer förstår så klart att den ursäkten inte håller. Om dina så kallade c-spelare är Matej Chalus, Romain Gall och Sergio Pena så kan du inte skylla på att de skulle ha bristande kvalitet. Det finns en lång rad sportchefer och tränare som gladeligen skulle ställa dessa på plan från start i kommande omgång. Den här ursäkten är felaktigt formulerad och det borde snarare sägas vad det egentligen handlar om: klubben har misslyckats med att spela ihop sin otroligt kvalitativa men stora trupp.
Tränarfrågan
För Malmö så heter det att man har behov av många kvalitativa spelare då laget behöver detta när matchandet är intensivt och klubben deltar i kval till europaspel och Champions League samtidigt som de skall vinna Allsvenskan. Att då kunna spela ihop den truppen blir avgörande och ansvaret för att det misslyckats faller rimligtvis på ledarstab och framför allt den nye huvudtränaren. Milos Milojevic är inte ett uppskattat namn på Södermalm av förklarliga skäl jag inte behöver redogöra för. Personligen blev jag väldigt förvånad när Malmö meddelade att de valt denne oprövade tränare som ansvarig för att leda laget.
Presskonferensen där Milojevic presenterades föregicks av otroligt mycket diskussion bland de egna supportrarna och det var väl knappast så att valet sågs som särskilt självklart eller önskvärt. Huvudpersonen själv såg ganska vilsen och bortkommen ut när han på presskonferens beskrevs som tränaren vilken skulle leda Malmö till fortsatta framgångar. Kanske var han tagen av stundens allvar och insikten att han med sin bristande erfarenhet och avsaknad av professionalism skulle axla fotbolls-Sverige högsta förväntningar? Det kommer vi aldrig få veta men tiden i klubben har hittills inte varit särskilt lyckad.
Att träna Malmö är rimligtvis som att förfoga över ett självspelande piano. För Milojevic så har det tyckts finnas ett egenvärde i att sätta sin pränt på spelet och utfallet kan kanske snällt beskrivas som blandat. I intervjuer efter de senaste förlusterna tycks det vara oklart för honom själv varför han står där som förlorare och ursäkter som lägger ansvaret på allt annat än honom själv tycks vara det han är bäst på att uppbåda i nuläget. Plattityderna har haglat och den ”djupa” insikt han förmedlade idag inför finalen var att ”de som är smarta säger att en vinst är som penicillin”. No shit Sherlock?
Skadeläget
För den som hoppades att Malmö skulle behöva använda de så kallade c-spelarna så kom besvikelsen på den presskonferens klubben hade idag. Milojevic konstaterade att skadelistan krympt rejält. Tillbaka och redo för spel är flera nyckelspelare som exempelvis Anders Christiansen, Johan Dahlin, Oscar Lewicki och Niklas Moisander. Flera av dessa har inte spelat match på länge men kvaliteten på dem går inte att ifrågasätta. Huvudtränare Milojevic betonade att problemet för laget nu inte är skador utan snarare valet av vilka spelare som skall ingå i trupp och startelva.
Hammarby återigen vinnare
Matchen senast innebar att vi på ett övertygande sätt besegrade Norrköping och för laget var så klart segern viktig. Utöver att det var en ny seger så var målskyttarna just de spelare som behövde göra mål, vårt grundspel och modell fortsatte att ge resultat och defensiven höll än en gång mot ett offensivt starkt lag. Marti Cifuentes går från klarhet till klarhet där vi framför allt har en stabilitet och trygghet i spelet jag saknat på flera säsonger. Vi har många verktyg att använda och även om vi hade ett antal matcher där det sett mer trevande ut så finns kapaciteten.
På vår presskonferens inför finalen så pratade Cifuentes om att laget är motiverat och redo att ta sig an uppgiften. För Cifuentes del så finns det kanske också ett lyxproblem i form av att det för vår del knappt finns någon skadelista och att startelvan därför inte känns given. Vi har sett att det tycks finnas flera positioner som har sina givna startspelare men rotationer har gjorts och det är svårt att på förhand gissa exakt vilka som kommer starta. Det som för vår del eventuellt oroar är att Oliver Dovin inte var med på den avslutande träningen inför finalen. Det har sagts att detta varit en försiktighetsåtgärd efter att han i senaste matchen fått en smäll. Gustav Ludwigson har även haft problem men verkar vara redo för spel.
Försvarar vi titeln?
För ett år sedan fick vi uppleva föreningens andra titel genom historien. Den matchen var för många av oss en bekräftelse på den utveckling klubben genomfört under de senaste åren. För min del kändes det smått absurt när Astrit Selmani placerade in den avgörande straffen då jag bara några år tidigare stått på nya Söderstadion och hejat fram laget i hopp om att kliva upp ur Superettan. Senast var vi även tvungna att följa matchen på TV men imorgon kommer vi vara på plats. Detta är så klart en fördel för laget men även för oss så är det en möjlighet att för första gången i historien på plats få se vårt kära Hammarby vinna en cuptitel.
Jag hoppas att vi imorgon kan skapa samma atmosfär som i cupfinalen 2010.
Jag tror att vi kommer kliva in på jobb, skolor och annat som hesa men glada cupmästare.
Jag vet också att detta kommer infrias om vi gör vårt bästa.