Hammarby - Brommapojkarna
Inför hemmamötet med BP - Mot toppen eller ej?
Hammarby är för tillfället allsvenskans formstarkaste lag, med sex vinster, en oavgjord och endast en förlust på de senaste åtta matcherna. Serien har nu vänt sedan ett par omgångar och nu är det, återigen, dags att möta Brommapojkarna (BP) igen. Ett BP som Hammarby vann ganska lätt mot för några veckor sedan.
Jag har varit Hammarbysupporter sedan någon gång på 80-talet och frågan om det någonsin känts som att det varit mer harmoniskt i klubben som just nu. Ekonomin känns stabil, talangutvecklingen fungerar, våra nyckelspelare blir allt bättre, vi har en suverän tränarduo och en stabil sportslig ledning med Adrian Von Hejne och ”Micke Hjelmberg”, med flera, vid rodret.
Den nya truppstrategin har varit lätt att förstå, inför framtiden, men nu börjar laget också leverera på allvar när det gäller de sportsliga resultaten här och nu.
Det är, med andra ord, lätt att flyga iväg och tro att denna årgång av Hammarby är nästan omöjliga att besegra, men vi skall också komma ihåg att spelschemat har varit relativt enkelt för ”Bajen” efter uppehållet, och att vi faktiskt även har hunnit med att underprestera på hemmaplan mot Göteborg för inte allt för länge sedan. Har det hänt en gång kan det förstås hända igen, även om det just nu inte finns något som tyder på det.
Jag tror inte att det kommer att bli en sådan lätt seger som många jag har pratat med tror. BP är också ett lag i form, och har vunnit tre av de fyra senaste, med förlusten mot oss i Hammarby som enda plumpen. Dessutom har man öst in mål i de sista två matcherna, hela åtta till antalet. Målskyttet i dessa två matcher har delats av många spelare, vilket talar för ett starkt offensivt kollektiv.
Detta målglada gäng skall nu återigen ställas på prov mot det ramstarka försvar som Hammarby har visat upp, med endast tre insläppta på de åtta senaste matcherna. Efter att Oliver Dovin lämnade, värvades Warner Hahn in som ersättare. Så här långt känns det snarare som ett snäpp uppåt än ett tapp, då vi får ett välbehövligt ledarskap av försvaret med Hahn, ett ledarskap som inte var Oliver starka sida, även om han, precis som Hahn, förstås är en målvakt av mycket hög klass.
Hammarby har nu också ett flertal backar av hög klass, där Ibrahim Breeze Fofana fick stå åt sidan för Pavle Vagic sedan, och det efter att ha gjort två nästintill perfekta matcher. Frågan är vem som kommer att kampera tillsammans med, vad jag tror, givna Viktor Eriksson i måndagens match.
Om valet är svårt när det gäller mittbacksplatserna så är det desto lättare när det gäller ytterbackarna. Om inte Hampus Skoglund eller pånyttfödda Shaquille Pinas skadar sig är det dessa två herrar som tar ytterbacksplatserna. Jag har dock varit på två träningar denna vecka och då har inte Skoglund varit med, oklart varför. Om inte Hampus spelar så tror jag faktiskt att vi kan se första starten i allsvenskan för Dennis Collander, som är en spelare som har många av de attribut som Skoglund har i form av oömhet och förmågan att orka springa upp och ned många gånger utan att bli trött.
Framåt tror jag det är dags för Deniz Gul att starta som nia igen. Annars tror jag vi kommer att få se samma lag som senaste, med Markus Karlsson och Tesfaldet Tekie på mitten och Bazoumana Touré, Nahir Besara och Oscar Johansson Schellas framåt, tillsammans med Gul. Jag hoppas också att vi kommer att få se ett längre inhopp av Divine Teah på måndag. Han är värd lite mer speltid nu.
Jag började denna artikel genom att prata om hur det känns så bra i Hammarby just nu, och att det råder fullständig harmoni i spelartruppen, där Kim och David verkligen lyckats bygga ett LAG. Och inte bara det, man har byggt ett lag där vi kan se spelare utvecklas hela tiden, där man tar till vara på de egenskaper som finns i truppen och där tränarna verkar vara ständigt tillgängliga för att lyfta spelarna.
Ett tecken på denna harmoni kunde vi som var på träningen på onsdag- eller torsdag förmiddag, där båda träningarna avslutades med att samtliga spelare applåderade oss som kommit dit för att stötta, en applåd som givetvis återgäldades från oss på plats. På onsdagen blev det också massor med autografer för de barn som var på plats, ett mycket uppskattat inslag. Det är mycket glädjande att den öppenhet mot oss supportrar som klubben och Kim har pratat så mycket om, nu verkar hitta nya former, former som drar spelarna och oss fans närmare varandra.
Jag är så innerligt glad att den brist på öppenhet som uppvisades under Marti Cifuentes nu helt är borta och att allt är som det skall vara igen i den klubb som jag älskar så innerligt. Tårarna rinner ned för mina kinder när jag läser intervju efter intervju, där spelare efter spelare prisar Kim och David, inte bara för att de är väldigt duktiga tränare, utan framför allt för att de är fantastiska människor, människor som verkligen bryr sig om sina spelare och medmänniskor. Det är STORT ledarskap det, mina damer och herrar.
Min avslutning på denna artikel blir dock en, så kallad, ”brasklapp”. Jag har varit med under så många år och stöttat denna förening, och med några få undantag så har vi alltid vikt ned oss när det verkligen gäller som mest. Har vågorna lugnat ned sig på Hammarby sjö, eller är det dags att återigen sugas ned i en djup vågdal?
Spelprogrammet är fortfarande gynnsamt för oss i några omgångar och nu gäller det att visa, i match efter match, att Hammarby anno 2024 är ett lag som är så pass starkt att vi redan denna säsong kan vara med och hota om både Europaplatser och ”det onämnbara”.
Tar vi 10–15 poäng i de fem närmaste matcherna så kommer vi att stå väl rustade för den avslutande striden, en strid där vi möter alla topplag, förutom Elfsborg, på hemmaplan.
Som Leonard Cohen så vackert myntade, ”First we take Manhattan, and then we take Berlin”, så hoppas jag att vi gör på samma sätt, till att börja med "tar vi" Brommapojkarna och "sedan" Värnamo.
För Bajen är BÄST. Må det bästa laget vinna!
