Malmö FF - Hammarby
Inför Malmö - Hammarby
Då var det dags för allsvenskans femte omgång och det är Malmö FF, på Eleda Stadion, som står på programmet. Det är två lag i olika faser som möts, ett Malmö som blir bättre och bättre match för match och ett Hammarby som försöker hitta fotfästet och stabilisera sina prestationer på en hög nivå.
Vi går igenom läget i lagen och börjar med våra motståndare Malmö FF.
Malmö
Att påstå att Henrik Rydström har fått en bra start på sin tränarkarriär känns som en grov underdrift. ”Henke” har lyckats lyfta samtliga lag där han varit tränare och jag tror inte heller att Malmö blir ett undantag, speciellt som han kom in i ett mycket gynnsamt läge då skåningarna underpresterade å det grövsta förra säsongen med tanke på deras särställning ekonomiskt i allsvenskan.
Starten har också, resultatmässigt, varit utmärkt med fyra raka segrar, även om inte spelet varit lysande hela tiden. Mot Brommapojkarna, i andra omgången, hade man en hel del tur med att komma ifrån Grimsta med tre poäng. Sedan gjorde man en bättre prestation på bortaplan mot Göteborg för att sedan spela ut Norrköping efter noter i förra omgången.
Det är således ett Malmö som blir bättre och bättre som väntar Hammarby på söndag, vilket förstås inte är ett gott tecken för bortalaget. Malmö har förstås en både spetsig och bred trupp där Rydström fått in de nyförvärv han velat.
Den enda positionen som känns känslig för Malmö, när det gäller skador, är anfallspositionen, men så länge Isaac Kiese-Thelin håller sig skadefri så är inte det något problem. För Kiese-Thelin har verkligen levererat så här långt med fem mål på fyra matcher, där flera av målen varit av matchvinnande karaktär.
Skall man rada upp nyckelspelare för Malmö så är det lätt att man räknar upp hela truppen. Så stark är den. Men skall Hammarby ta poäng så finns det givetvis några spelare som det krävs att man håller ett extra öga på. Förutom nämnde Kiese-Thelin så har vi Stefano Vecchia, som är en spelare som älskar att komma in från sin vänsterkant och skruva in bollar i bortre hörnet.
Mittfältet är så packat med kvalitet, i form av Hugo Larsson, Sergio Penã och Sebastian Nanasi, att Anders Christiansen spelade släpande anfallare mot Norrköping. I försvaret ”chefar” nyförvärvet Derek Cornelius på ett mycket bra sätt framför stabile målvakten Johan Dahlin.
Malmös resultat så här långt:
Malmö – Kalmar 1-0
BP – Malmö 1-2
Göteborg – Malmö 0-1
Malmö – Norrköping 3-0
Hammarby
Efter fyra spelade matcher är det fortfarande väldigt svårt att veta vart årets upplaga av Hammarby står i förhållande till andra konkurrenter i allsvenskan. Laget känns lite som en fågelunge som lär sig flyga i processen med att få Marti Cifuentes system att fungera fullt ut över hela planen.
Det är nog ingen som höjer ögonbrynen när det gäller resultaten hittills då vi fortsättningsvis är starka på hemmaplan, samtidigt som vi inte räcker till på bortaplan mot de andra topplagen. Hammarby tog ett steg framåt när det gäller bortaspelet förra säsongen, då vi lyckades få till oavgjort mot flera av våra toppkonkurrenter. Ironiskt nog lyckades vi då istället inte vinna hemma mot dem.
Det finns bara ett betyg för de två bortamatcherna som spelats, mot Häcken och AIK, och det är underkänt. I båda matcherna har vi också stått för stora individuella misstag som kostat oss chansen att få med oss poäng. Det håller inte förstås om vi skall få med oss någonting på söndag.
Det håller heller inte att helt vika ned oss, som vi gjorde mot AIK. Speciellt inte i ett derby. Om spelet inte fungerar får man se till att jobba hårdare än motståndarna och vinna fler närkamper, men inte ens det klarade laget av. Jag var nog inte ensam om att längta tillbaks efter spelare som Johan Persson eller Jeppe Andersen, spelare som gav allt i varje situation. Men mest saknade jag faktiskt Nikola Djurdjic och hans ”sidekick” Vladimir Rodic. De skulle aldrig ha accepterat att man förlorade på det sättet.
Nåja. Nu skall vi inte älta för mycket i det förgångna utan försöka se framåt istället. Marti dribblar fortfarande med startuppställningen för att hitta de där relationerna mellan spelarna som han så ofta pratar om. Det känns som att det är viktigt att han hittar rätt, och det rätt snart.
När det gäller målvaktsposten är Oliver Dovin given och backlinjen har varit likadan när inte skador har förhindrat det, i form av Strand, Kurtulus, Fenger och Pinas. På mitten har jag också svårt att se att Marti ändrar något utan fortsätter, med stor sannolikhet, med Sadiku, Tekie och Besara. Jag har personligen lite frågetecken för Besaras prestationer och form denna säsong, vilket jag luftade i en annan artikel här på svenska fans. En sak är säker och det är att han behöver ”steppa” upp nu om vi skall få med oss några poäng.
När det gäller fronttrion så har det varit väldigt mycket tombola under de första fyra matcherna. Abdelrahman Boudah har sett bättre och bättre ut i spelet, som nia, och min förhoppning är att han får fortsätta där. Jag vill även se Djukanovic fortsätta på vänsterkanten då han är en av de få i laget som går på avslut, vilket har inneburit två mål så här långt.
När det gäller positionen som högerytter är jag kluven. Som jag ser det så finns det tre alternativ, August Mikkelsen, Joel Nilsson och Montader Mahjed. Eftersom det är en så pass svår bortamatch så tror jag att Marti kommer att spela Joel Nilsson, då han vet vad han får arbets- och spelmässigt. Jag tror inte att han kommer att välja att starta med Mahjed, däremot så kan det vara så att han, precis som mot Varberg, ställer upp med Mikkelsen som ”falsk nia” och låter Strand eller Nilsson ta hela högerkanten.
Många vill säkert se Adi Nalic från start, men där är jag osäker på om han är redo, rent fysiskt för 90 minuter. Istället tror jag på inhopp från Nalic, ett inhopp som kan komma tidigt i andra halvlek om det finns behov för det.
Hammarbys resultat så här långt:
Hammarby – Degerfors 3-1
Häcken – Hammarby 3-1
AIK – Hammarby 2-0
Hammarby – Varberg 2-0
Hammarbys resultat på bortaplan mot Malmö
Malmö på bortaplan är vad man kallar en mardrömsmotståndare för de flesta lagen i allsvenskan och Hammarby är verkligen inget undantag, vilket raden nedan tydligt redovisar.
Dock var förra säsongens match ett fall framåt, då vi lyckades komma hem med en poäng (å andra sidan lyckades vi inte vinna hemma mot Malmö) efter att ha spelat 0-0 i en match vi i stort sett var tvungna att vinna för att på allvar haka på i guldstriden.
Vi skall också komma ihåg att det Malmö vi såg ifjol var långt ifrån det gamla vanliga starka Malmö, vilket också visade sig genom en närmare ofattbar sjundeplats i sluttabellen.
Resultaten i alla bortamatcher sedan Hammarby kom tillbaks till allsvenskan 2015 (Hammarbys mål först):
2022: 0-0
2021: 2-3
2020: 0-3
2019: 1-4
2018: 1-2
2017: 0-4
2016: 0-3
2015: 1-3
Vad krävs och vilken matchplan bör Hammarby ha?
Jag gillar när tränare försöker anpassa sig efter motståndarna för att få ett övertag någonstans på planen, men som läget är nu så tycker jag att vi skall spela vårt eget spel och visa att vi kan göra det bättre än när Malmö spelar sitt, lite som när vi senast mötte Rydströms Kalmar på ”Nya Söderstadion” och visade att vi var bättre på ”tiki-taka” än dem.
Mot Häcken försökte Marti vara taktisk och överbelasta mittfältet och stänga en kant. Om man är snäll kan man säga att det inte slog speciellt väl ut och då speciellt som han valde, enligt min egen åsikt, att stänga fel kant.
Nej, se till att gå in och spela vårt eget spel och vinna kampen på mitten så är mycket vunnet. Ifjol släppte vi in färre än ett mål per match, ett snitt vi inte lyckats hålla i de inledande matcherna då vi har sex insläppta på fyra matcher.
Skall vi ta poäng behöver vi komma tillbaks till det läget när det var svårt att göra mål på oss samtidigt vi, som sagt, minimerar de individuella misstagen.
Vi har nu återigen chansen att vinna mot ett annat topplag, något som vi inte har lyckats med under Marti i allsvenskan, och det vore så enormt skönt om vi äntligen kunde överraska och ta den där ”skrällsegern” som ingen förväntar sig.
Gudarna skall veta att det är ”long over due” att Hammarby gör en sådan oväntat bra prestation. Jag får nog gå tillbaks till Europamatcherna mot Cukaricki och Basel för att komma på några sådana tillfällen och då var två av dessa tre matcher på hemmaplan.
Så nu är det dags att Hammarby går ut och visar att man är det där topplaget som Jesper Jansson alltid tjatar om att Hammarby skall vara och åker ned och kör över ”gröthalsarna” en gång för alla.
För gör vi inte det så försvinner det där hett efterlängtade SM-guldet bara längre och längre ifrån våra grön-vita fingrar.
Forza Bajen!
