Hammarby - IFK Norrköping
Inför: Norrköping hemma - en fjärde raka?
Bajen tar emot Peking i Allsvenskans fjärde omgång. Kan serieledarna bibehålla det momentum som råder, och bygga på sitt tabelläge?
Det har varit ett par dagar som solen fått skina på. Både i rent bokstavlig bemärkelse, och som metafor: solen har varit framme, skinit ljus på Stockholm, lagt sig i slant över det öppna taket på Tele2, långsamt gått ned för att göra rum för kväll, och, i måndags, för att se Khalili triumferande stänka in 2 av totalt 4 mål mot BP. Som metafor är det ju såklart tabelläget det handlar om. Men också spelet, laget, atmosfären som just nu genomsyrar klubben. Just i detta nu går det bra. Det ser bra ut. Och fortsätter man såhär, ja, då kommer det att fortsätta vara ljust.
Så vad händer imorgon? Peking gästar Tele2 för att försöka ta igen det resultat man tappat till Bajen på försäsongen. När lagen senast drabbade samman slutade det i 3-2 med fördel hemmalaget, efter en match som Bajen släppt, snarare än att Norrköping arbetat in sig speciellt i. Khalili målade, så om inte annat kan vi ju hoppas att det kan upprepa sig även imorgon, nu när det släppt ordentligt för honom.
Pekings Jens Gustafsson trycker på att de inte kommer att markera specifika spelare, utan att de kollektivt kommer att försöka stoppa ett Bajen som de ”inte är förvånade över har vunnit sina 3 raka inledande.” Flattery will get you far, men inte så långt att det slutar i vinst. Nåväl: Gustafssons IFK har inlett svajigare än det Bajen de kommer att få möta imorgon, även om de inte haft en direkt dålig start. 2 vinster och en 1-1-affär har de hunnit med. Senast, en 3-1-vinst mot KFF, inledde laget svagt, släppte ett mål, men kom sedan tillbaka ju längre matchen led via mål av Jakobsen, Moberg Karlsson och Jordan Larsson.
För Bajens del har man med sig ett lag som, i Jiloan Hamads egna ord, är ”bra i femton minuter per halvlek”, och behöver öka på det till 30 min/halvlek för att kunna fortsätta som man gjort hittills. Det är en rättvis bedömning, tycker jag. Hamad, som kan lounge by his lonesome i toppen av skytteligan än så länge, har varit fantastisk på senaste. Likväl som Khalili hittat spetsen, och Junior formen. Borges växer sig in i sin roll med stormsteg; framtill finns en hungrig Pa Dibba, en Djurdjic som är på väg att hitta rätt, Erkan som, så fort han får litet matchtempo i benen, kommer kontribuera så mycket. Fällman och Paulsen styr och ställer där bak, och så länge Wiland kan hålla sig någorlunda frisk –
Jag menar inte att säga att min hybris är total. Men kikar man genom glas som bara fått lov att bli färgade av de senaste matchernas prestationer, då är det svårt att se att det här laget drastiskt ska dippa i form, oberoende på vad det skulle handla om. Billborns mannar är på rulle just nu. Och mot ett svajigt Pekingförsvar som de mycket väl kan sätta både en, två och tre till bakom, skulle de också kunna rulla vidare med en fjärde raka i bagaget.
