Inför: Syrianska FC i Cupen
Försäsongen har lidit sin kurs, och äntligen börjar allvaret. Innan vi ska marschera över Gullmarsplan för årets första Allsvenska hemmamatch ska vi ta oss an tre cupmöten. Först ut: Syrianska hemma.
Tävlingssäsongen drar igång på riktigt med Syrianska på besök. Det har varit en delad försäsong, spridda positiva och negativa delar. Senast mot Norska Tromsö såg det trött och litet förvirrat ut baktill, och norrmännen pressade oroväckande bra på kontring. Å andra sidan var Imad pigg, hade sånär ett mål, och kombinerade fint med Alex, som också såg fin ut under första halvlek. Erik bröstade fint ned till 1-1, och Philip sätter pannan till arbete.
Ändå var allt inte riktigt som man skulle vilja att det såg ut – mycket som det sett ut under försäsongen i helhet. Litet förvirrat, litet kaotiskt, litet slarvigt. Med fina kombinationsljusglimtar.
Men näst väntar Syrianska, hemma, på riktigt. Cupen. Och längtat har man ju gjort. Äntligen.
Syrianska kommer av en försäsong som hittills slutat 2-2 i fyra matcher spelade. Man önskar sig förmodligen en match som slutar bättre än de senaste två gjort mot Bajen, 0 – 6 och 2 – 4 respektive under 2014, och en 4 – 4-match (ordinarie speltid) så långt bak som 2008, för de som vill friska upp minnet. Medan jag själv mer än gärna skulle se att vi får ordning på försvaret, främst. Notoriskt så är det ju ett målrikt möte (med undantag för den enda mållösa), så något framåt vore ju också fint. Måns? Imad? Erik, som lyste igenom andra halvan mot Tromsö, och var ansvarig för ett av två vändande mål?
Vi får se imorgon. Såklart. Men att sikta på vinst känns inte alls att sikta för högt. Nu tar vi hem detta, och får till en ideell start. En start, på riktigt.
