Gamla Ullevi, 2022-08-15 19:10

IFK Göteborg - Hammarby
0 - 1

"It's a great feeling" - Matchrapport efter 0-1 mot IFK borta

"It's a great feeling" sa Steve Trawally efter matchen och vi håller nog alla med. Det här är en typ av seger som kan komma att definiera en säsong, en vinst där det sannerligen är ett Hammarby som sliter och krigar. 0-1 var rättvist efter en match som knappast bjöd på skönspel från vårt håll efter att IFK effektivt lyckats svara på vår typ av fotboll. Efter denna omgång ligger vi därför trea endast en poäng bakom hyresgästerna och 2 bakom serieledarna från Hisingen.

Första halvlek

Långt innan avspark dundrade våra tillresta supportrar hata, hata, hata Göteborg och uppenbart var att det definitivt var en väldigt betydande match för båda lagen. På förhand var det mycket diskussion om vädret och utöver regnet som föll i Göteborg dundrade såväl tillresta Hammarbyare som åskan. Startelvan för vår del innebar att Mohanad Jeahze gavs plats framför Shaquille Pinas och för Göteborg saknades Simon Thern. Allt givet var det två lag vilka desperat önskade kunna säkra 3 poäng som äntrade planen inför en utsåld arena med dunder som inramning.

Från avspark visade vi våra intentioner tydligt där Saidi var nära att få ett friläge med knappt 5 sekunder på klockan, tydligt redan där och då var hur regnet påverkade underlaget med halkande spelare och snabba bollar. Att IFK övergått till 4-3-3 märktes i form av att de satte mer press i vår uppspelsfas. I minut 5 är Saidi på väg att komma loss på vänsterklanten efter en fantastisk pass av Bojanic men avslutet styrs ut till hörna. Åt andra hållet kontrade IFK strax därefter och det skreks högt på straff från åskådarhåll när Fenger halkade och inspelet gled över bröstet. Känslan inledningsvis var även den att Hammarby var laget som blev spelförande och IFK trots ambitioner om högre press föll tillbaka en aning.

Bojanic fortsatte orsaka problem där hans syrliga inspel i minut 15 ledde till hörna utan vidare resultat. Hammarby lyckas även ställa upp på ett sådant sätt att IFK inte vågar spela igång kort från målvakt och ställningskriget fortsatte vara intensivt i matchens inledning. Hammarbys bästa chans inträffade i minut 23 där Saidi drev bollen framåt, petade den till Berisha som slog en väldigt smart passning till Ludwigson i straffområdet vars avslut dessvärre gick rakt på målvakten.

I minut 31 är jag osäker på vad fan domaren men även Jeahze höll på med. JA straffen var felaktig (och föregicks dessutom av att vi borde fått en frispark) men grundregeln för en försvarare är väl att inte krama om sina motståndare och låta dem falla enkelt? Det blev en väl slagen straff men Davor gick rätt och räddade vad som kunnat bli en rejäl kalldusch. Att Hosam Aiesh inte belönades med ett gult kort för filmning i första halvlek kan också tyckas svårbegripligt, speciellt när vi kunde se reprisen av honom rullande i "smärtor" för att sekunden senare stå upp och peka på straffpunkten. Skäms!

Sammantaget var första halvlek en bra sådan från vår del på många sätt utom målchanser. IFK backade bakåt och gjorde det betydligt bättre än i det senaste mötet. Hammarby hade i flera perioder ett stort spelövertag utan att lyckas förvalta det eller komma till mer än en 100-procentig målchans. Samtidigt hade IFK utöver den felaktigt dömda straffen inget särskilt att komma med heller och det var trots vårt övertag därför på pappret en jämn första halvlek som utspelade sig utan större målchanser utifrån offensivt spel för något av lagen. Summa summarum lyckades vi endast producera ett (1!) ynka avslut på mål.

Andra halvlek

Halvleken inleddes med att IFK spelade sig till en hörna och på den lyckades få till ett ofarligt avslut på mål. Minuten efter kom Berisha nästan på väg igenom på en farlig genomskärare och gickl omkull. Om det var straff för Aiesh tidigare var det omöjligt att se hur detta inte kunde bli det? Domare al-Hakim kanske bör fundera på att en ny time-out? Sekvensen efter kom IFK till avslut som Davor ställde sig rätt på och just här stod matchen och vägde mellan vem som skulle ta kontrollen i inledningen av andra halvlek. Det blev högre intensitet, mer fysiskt spel och tydligare vilja att anfalla från båda lagen.

I minut 54 fick Berisha bollen till sig på chans och avslutet fräste tätt utanför IFKs vänstra stolpe. I minut 62 var IFK ytterst nära att göra 1-0 men Davor sträckte ut och stod för ytterligare en avgörande räddning. I minut 65 lyckades Aiesh fortsatt undvika gult efter att Trawally spelade sig förbi honom och gjordes ned fult. Frisparken blev farlig men ingen tajmade löpningen rätt när bollen damp ned rakt framför mål. I 65:e minuten gjordes Bersiha ned bakifrån men fortsatt inga kort från al-Hakim.

Blåvitt lyckades på ett mycket bra sätt störa vårt spel i den andra halvleken och dels tvinga, dels skapa oro i att spela vårt spel. Det svängde enligt mig just här mer mot att IFK var laget som bekvämt styde den andra halvleken i stora delar. I minut 74 var Kurtulus nära att ge bort ett mål efter en otroligt slarvig passning och i sekvensen efter gick Trawally omkull i straffområdet utan åtgärd men till hörna. Med en lurig variant blev det ett studsande avslut ut till ny hörna somn skulle ge ett ledningsmål. Den efterföljande varianten var jävligt bra med ett kort spel som via Bojanic sökte sig till Trawally strax utanför straffområdet som dundrade in bollen i bortre hörnet, 0-1.

Efter målet blev matchen hyfsat sönderhackad av kramp, byten och spelavbrott. IFK försökte få till en slutforcering men det kändes inte särskilt organiserat utan mest stressat och krampaktigt. Hammarby lyckades i den här delen av matchen även störa motståndaren väldigt väl och dessutom lät man inte IFK få till något organiserat spel. Det blev något avslut men återigen är Davor trygg och på rätt plats vilket gör att det inte blev något kvitteringsmål för IFK.

Var det en fenomenal insats från vårt håll?

Nej.

Berodde det på att vi var dåliga?

Nja.

IFK hade uppenbarligen gjort läxan betydligt bättre än i det senaste mötet och Stahre lyckades formera och instruera sitt lag på ett sådant sätt att mycket av vårt spel förhindrades. Sett till antalet klockrena målchanser för endera laget var dessa få och matchen bestod i mycket av ett ständigt pågående ställningskrig och stor respekt för motståndaren. En fråga som säkerligen ställs är om vi förtjänade segern och sett över 90 minuter anser jag att svaret är ja. Vi var på det hela sammantaget bättre än IFK och även om de lyckades döda mycket av vårt anfallsspel så var deras offensiv knappast något som hotade sett till helheten. Det här är en typ av seger som kan komma att definiera en säsong, en seger där det sannerligen är ett Hammarby som sliter och krigar sig till en seger.