Jag har väntat så länge
På måndagen är det hemmapremiär för Hammarby. Bajen tar emot Degerfors inför en storpublik. Som jag har längtat
"Jag har väntat så länge på just den här dan. Det är så skönt när den äntligen kommer"
Kentas ord. Numera vår sång. Den vi sjunger tillsammans precis innan match. Om att vi är starka. Och att vi har längtat. Sedan 2004 har vi stått där med våra halsdukar och tagit i från botten av våra lungor. Varje match är viktig och speciell, men det är något alldeles visst med hemmapremiären.
På måndag är det äntligen dags.
Hammarby möter Degerfors på Tele2-arena klockan 19.20. Den senaste veckan har det sålts så mycket biljetter. Jag är otroligt imponerad över att uppslutningen och intresset. Stolt. Så innerligt, innerligt stolt. Trots en kräftgång utan dess like i denna gudsförgätna Supetta så står vi där. Laddade, redo och peppade.
Det är påsklov i Stockholm. En därmed lovledig skolfröken som jag tackar extra mycket för att måndagen är ledig. Jag ska inte göra annat än att ladda. En tidig frukost på fin lokal med god vän följs av matchprogamsfix. Vi är laddade till tänderna med ett ypperligt nummer som kommer att säljas kring Medis. Jag tycker att du ska se till att säkra ett exemplar. Ha därför gärna 30 kronor redo och hugg till när du ser någon av våra försäljare. Undertecknad tänker befinna sig i vimlet med förhoppningen att sätta nytt personligt säljrekord. Mer info om programmet här.
Vi vann premiären med ett nickmål på övertid. Idag när vi stod och bevittnade den sista träningen inför fajten på måndag pratade vi om de där sekunderna. Den där hissen man tar på bråkdelen av ett ögonblick. Från att ha stått där på läktarplats och känt sig besviken över spel och uteblivna straffar. Över en intakt nolla hos hemmalaget och frustrationen över att spelet gått lite av i baklås. Så kommer där ett inlägg från höger. En fin högerfot från Timisiela smeker iväg en passning som når Torsteinbös skalle. Jag ser hur bollen träffar huvudet och tar som en båge över Assyriskas målvakt. Lite som i slow motion noterar jag händelseförloppet. Och därefter släpper allt. Jublet på läktarplats i kombination med alla euforiska känslor som rusar i kroppen är bland det häftigaste man kan uppleva. Sådan innerlig lycka. Det är för exakt just de här stunderna jag lever.
Vi fick åka hem från Södertälje med tre synnerligen viktiga poäng. Hela veckan gick lättare efter det.
Nu är det bara timmar kvar tills den riktiga festen startar. Södermalm, hemmapremiär och enorma mängder människor. Det ryktas precis som vanligt att det kommer att samlas och promenera tillsammans. Bajen Fans och övriga grupperingar har gått ut med en gemensam uppmaning om hur tillställningen ska gå till. Läs gärna här.
Jag skulle tro att laget blir i stort sett det samma som senast. Varför ändra på ett vinnande koncept. Jag hoppas att både Pablo, Israelsson och Kennedy är hela och tillgängliga efter sina skador. Kanske kan vi få se ett inhopp eller två.
Våra gäster spelade 0-0 i premiären hemma mot Varberg. Vi slog dem på Stora Valla i cupspelet. Självklart kommer gästerna att vara laddade och taggade i morgon. Det måste vara en ynnest att få utgöra premiärmotståndare mot just oss. Inramningen och haussen är fantastisk. Jag hoppas dock att det är våra spelare som tar vara på energin från läktarplats.
Det gäller att vi får fart på vårt egna spel. Det måste se bättre ut än i premiären. Jag hoppas att vi kommer med fler folk i anfallet och blir giftigare. Att våra kantspelare har en bättre dag på jobbet än senast.
Klockan går oändligt långsamt. Jag vill inget hellre än att få träffa alla likasinnande i vimlet. Känna pulsen, förväntan och stämningen. Sjunga upp. Ge järnet.
Just idag är jag stark.
