Sportchefen om utveckling och lycka
I denna porträttserien träffar vi människorna som dagligen arbetar med Hammarby. De kanske inte är de som syns mest eller skriker högst. De är snarare de som arbetar hårt för någonting som de alla har gemensamt. Hammarby. Lär känna sportcheferna, SLO, akademichefer med flera som jobbar inom den grönvita föreningen. Först ut är Johan Lager, sportchef för Hammarbys damlag.
Jag sitter i det som för åtta månader sedan var en reception. Numera ser det ut som ett konferensrum. Johan glider in en minut innan avstämd tid och föreslår att vi hämtar varsin kopp kaffe. Stämningen på Årsta IP, Hammarbys träningsanläggning är familjär. I matsalen sitter materialare och säljare, skrattar åt helgens händelser. Det är måndag morgon, herrlaget är på träningsläger och damlaget har en veckas semester. Johan plockar på sig en smörgås efter att ha morsat på kollegorna. Här arbetar herr- och damlaget under samma tak, båda under Hammarby Fotboll AB.
- Vi hade ingen möjlighet att ha kvar en reception som knappt används. Alla som kommer hit har bokat möte och vet var de ska, så de fick bli ett mötesrum istället, berättar Johan när jag frågar om entren.
Vi slår oss ned inne på hans kontor, på det som varit hans arbetsplats sedan 2010. Sedan Johan för fem år sedan gick över till rollen som sportchef i Hammarby Dam har mycket ändrats till det bättre. De senaste åren har laget etablerat sig som en utmanare till toppklubbarna. Man har en välfungerande akademi där F17 nyligen vann SM guld. Stora stjärnor har värvats blandat med lovande talanger från mindre klubbar. En av dessa är Matilda Vinberg, 19, som nyligen prisades som årets nykomling i Allsvenskan, samt årets spelare i Hammarby. Hon har även hunnit med debuten i A-landslaget.
Matilda Vinberg under match på hemmaplanen, Hammarby IP/Kanalplan
Vägen hit har dock inte varit självklar för Johan och damlaget. Som ung var Johan förvisso intresserad av all typ av idrott, men det var framförallt hockey som han brann för. Han själv beskriver det som en tidig insikt han kom till som sextonåring. Han var aldrig tillräckligt bra för att nå hela vägen. Hade han ställt in sig på det hade det räckt till näst högsta serien, som bäst menar Johan. När en vän som Johan såg upp till frågade om han ville hjälpa till att träna Rågsveds IF flicklag, tackade han ja.
- Kunde jag inte utöva idrott på högsta nivå ville jag hitta andra vägar att hålla på med min hobby.
I Rågsved lyckades han bevisa för sig själv och andra att han kunde vara med och påverka. Flicklagen han tränade där gick till att bli de bästa inom Stockholm under hans tid som tränare. Flera av dem gick sedan vidare till att bli Allsvenska spelare.
2006 var det dags för nya utmaningar när AIK skulle etablera och förstärka inom damlaget. Där skulle Johan få möjligheten att vara med och påverka nära planen igen och samtidigt strukturera upp organisationen. När möjligheten kom var svaret av förklarliga anledningar inte självklart.
- Skulle jag, som håller på Hammarby, jobba för AIK? På den tiden var Bajen inte en lika välskött förening som det är idag. Det var lite berg o dalbana, ingen struktur. Därför beslöt jag mig för AIK, det passade mig bättre där och då, säger Johan som gillar struktur.
Johan tog sig an uppdraget i AIK och succen lät sig inte väntas på. Klubben gick från nedflyttningsstrid till fjärdeplats på bara något år. Tillsammans med finalförlusten i Svenska Cupen samma år var det den hittills mest framgångsrika tiden i klubbens historia. Man värvade friskt och Johan lockade bland annat till sig stjärnor som Lollo Fors, Emma Lundh, Elin Ekblom Bak.
Johans blick är intensiv medan han pratar om att ta sig an utmaningar och vad det betyder att se projekten lyckas. Efter att ha gjort damerna till ett stabilt topplag var det återigen dags att byta tjänst. Denna gång inom AIK. 2009 var han med och startade upp det som idag är en av Sveriges mest framgångsrika akademier för pojkar.
- Jag tog in Noah Sonko Sundberg, Anton Saletros och flera i den årskullen. Arbetet ledde till att vi vann Sankt Erikscupen (ungdomsturnering) för första gången på 25 år, säger Johan med ett brett leende.
Arbetet i akademin skapade intresse inom organisationen och det började talas internt om Johan borde ta steget till herrarnas A-lag. Något som han berättar aldrig intresserat honom. Det mediala trycket och åsikter från supportrar är något han inte hade orkat med. Förvisso hade det varit en rejäl löneökning, men Johan menar att han inte har något behov av att stå i centrum på det sättet. När han kände sig klar med akademin föll valet istället på klubben i hans hjärta.
- Jag träffade Gustaf Grauers (Hammarbys dåvarande sportchef) som sa att han fått nys om att jag var Hammarbyare, säger Johan och skrattar.
Rösterna och skratten hörs ständigt från säljavdelningen i kontorslandskapet utanför Johans halvt igendragna dörr. Inte så det stör, bara som ett brus i bakgrunden och man anar en varm stämning på Årsta.
Johan säger att Hammarby fortfarande inte var särskilt strukturerade. Intresset för att släppa fram unga spelare var minimalt, vilket ledde till att man förlorade dem till konkurrenter istället. Han beskriver det hela som väldigt hierarkiskt.
- Även om de var usla, ville jag vara med och förändra!
Sagt och gjort antog Johan en ny utmaning. Talangchef var nya titeln när han skulle ha övergripande ansvar för att utveckla Hammarbys pojkakademi. Det första han gjorde var att se till att man skapade akademilag från 8 års ålder istället för 12. Svensk ungdomsutveckling inom fotboll är ständigt ett hett samtalsämne. Kanske framförallt på senare år när man fått se sig omsprungna av många länder med liknande eller sämre förutsättningar. Johan var tidig på bollen och menar att en selektering måste göras tidigt.
- Det handlar om att fördela resurserna på bästa sätt i klubben, menar Johan.
De efterföljande åren handlade om att lägga resurser på träningsanläggning, knyta till sig kompetenta tränare och se till att akademispelare var tillräckligt bra för att utmana A-laget. Johan menar att det handlar om att skapa en miljö där unga spelare har en möjlighet att utvecklas.
- Nästa Bojanic finns ju bland dagens tonåringar, vi måste hitta och ta vara på honom, utbrister Johan och syftar på Hammarbys förre lagkapten.
Damlaget. Foto från 2018 med stjärnor som Julia Zigiotti Olme och Hanna Lundqvist med på bild. Även trotjänaren Ellen Gibson.
2018 var det dags för Johan att återigen byta jobb. Som vanligt var det inte tal om att lämna fotbollen. Den sport som han arbetat med på ett eller annat sätt sedan tidigt 90-tal. Nu var han ju dessutom i klubben i sitt hjärta.
Under en längre tid hade damerna dragits med stora ekonomiska bekymmer. Tillsammans med Hammarby IF och supportrarna hade laget klarat sig från konkurs ett par säsonger i rad. En omorganisering i Hammarby IF som innebar att Hammarby Fotboll AB tog över representationslaget Hammarby IF DFF (Damlaget) trädde i verket 2017.Omorganisationen friade damerna från skuldberget som vilade över dem och i ett uttalande lovade föreningen att satsa stora resurser på damlaget.
Johan flyttade över från pojkakademin till damerna i rollen som sportchef. Det första han gjorde var att hämta folk han haft att göra med på pojkakademin, in i damfotbollen. Han beskriver hur kompetensnivån skilde sig markant mellan tränare på dam och herrsidan.
- Många av de som var tränare för damerna hade inte haft en chans på herrsidan. De var helt enkelt för låg nivå, mycket på grund av för begränsad utbildning och kunskap. Såklart på grund av att inga pengar funnits, berättar Johan.
Han tog med sig Isak Dahlin, med erfarenhet från egen spelarkarriär men också som tränare för Hammarbys pojklag. Johan tycker sig upplevt ett motstånd innan dess från herrarnas sida, att man inte ville arbeta tillsammans med damerna. Man satt under samma tak men pratade knappt med varann. När Isak och han själv tog över ansvaret för damlaget menar han att de förändrades.
- Folk visste om våran kompetens, de kunde ju inte börja ifrågasätta den bara för att vi började arbeta med damerna, säger han och ser ifrågasättande ut.
Vi har redan suttit och pratat i den timmen vi hade avstämt jag och Johan, men det är svårt att avbryta honom. En person som brinner så mycket för det hen gör har en tendens att fortsätta tills hen blir stoppad.
Vad har varit avgörande för Hammarbys damlags utveckling de senaste åren?
Johan menar att det är många olika delar. Dels kompetensen inom träning som man hämtat in, dels att hela klubben jobbar tillsammans. Varje lag ska spela likadant och man ska se att det är Hammarby. Det finns ett DNA i Hammarby att spela underhållande, de kommer i sin tur locka publik. Mycket resurser har även i A-laget, likt i akademin, lagts på de bästa tränarna. Det är många små förändringar som skapat resultaten.
- Jag tror ju på kugghjul. Om alla kugghjul blir fem-tio procent bättre varje år, då händer det ganska mycket totalt sett, säger Johan.
Redan nu har man kommit en bra bit på vägen. En bra mix av egna talanger och rutin. Växande publikintresse, både på plats men även avtalet man slutit med Viaplay har skapat intresse. Ekonomiska satsningarna på damer i fotbollen blir större och större även om de är en lång väg kvar till herrarna. Ska vi nå dit måste tjejerna ha samma möjlighet att visualisera en ekonomisk vinning i fotbollen. Varför skulle man vilja satsa på något man inte får betalt för?
- Ta bort lönerna för alla män inom vilket yrke som helst och de skulle finnas exakt noll män inom det yrket. Återigen handlar det om att man måste snurra på alla kugghjul hela tiden, ekonomin måste hänga med där också, tycker Johan.
De senaste 25 åren har Johan på ett eller annat sätt alltid haft fotboll i sitt liv. Att få arbeta med sin hobby är något som får honom att aldrig tröttna. Johan har spenderat de 12 senaste åren i Hammarby. Tar vi en titt i backspegeln har han aldrig varit mer än 5 år på samma arbetsplats tidigare. Något som tyder på att han kanske hamnat på en trygg plats. Enligt Johan själv så finns det en annan viktig del som man inte får utelämna.
- Jag älskar tävlingen. Det finns inget värre än att misslyckas. Varje gång jag bytt jobb har jag lämnat med känslan av att ha lyckats. Våran egna insats i år är jag inte alls nöjd med, säger Johan.
Med glöd i blicken fortsätter han;
- Om någon annan säger att vi gjort en dålig säsong har jag fakta till att motbevisa dom. Men jag sätter en press på mig själv och laget för jag är helt säker på att vi kan bli ännu bättre.
Johan berättar att han vill fortsätta inom rollen så länge det finns kugghjul att skruva på och tävlingar att vinna.
- Jag hade min första lediga dag på hur länge som helst här för någon helg sen och gissa vad jag gjorde? Jag drog ned till Kanalplan och såg våra akademilag spela. Det regnade lite och var kallt men det var det enda jag ville göra på en ledig dag, kolla på fotboll. Det är trots allt min hobby jag jobbar med, avslutar Johan innan vi skiljs åt.
TV: Se Matilda Vinbergs mål från höstens derby mot AIK.
