Hammarby - Brommapojkarna2 - 1
Jusef Erabi räddade Cifuentes?
På förhand var denna match mot Brommapojkarna enormt viktig för Hammarby och kanske ännu viktigare för Marti Cifuentes vara eller icke-vara i klubben. Det är ofta ingen dans på rosor att vara huvudtränare i någon av de allsvenska toppklubbarna. Om laget misslyckas med att prestera det förväntade resultatet är det nog mer en regel än undantag att man då byter tränare och hoppas få en positiv effekt av detta.
Personligen kan jag tycka att klubbarna ibland är lite för snabba på att agera då även en bra tränare kan misslyckas någon säsong.
Inför matchen var Hammarby konstigt nog oddsfavoriter, med ett odds runt 1.50, medan en seger för BP skulle generera cirka fem gånger pengarna. Kändes på förhand lite konstigt, att ett lag som vunnit de senaste fyra bortamatcherna, med målskillnaden 8-1, skulle ha ett så högt odds som Brommapojkarna hade, men oddssättarna visade sig ha rätt även denna gång, som så många gånger förr, även om marginalerna var små.
Noterbart inför match var att Montader Mahjed snabbt hade tillfrisknat från sin skada mot Halmstad och att Viktor Djukanovic var med i truppen för första gången sedan han sträckte baksida lår för några matcher sedan. Skönt med Hammarbyögon sett.
Första halvlek
Min förhoppning var att Hammarby skulle komma ut på samma sätt som man gjorde mot Halmstad, med hög press och full fart. Tyvärr grusades mina förhoppningar och vi fick under matchens första 14 minuter se två lag som kände på varandra utan att riktigt hitta fotfäste i sitt spel. Hammarby skapar dock tre ganska vassa chanser genom Simon Strand (målvakten räddar), Tekie (Skjuter i burgaveln) och Nalic (skott via målvakten i stolpen).
Ett mål kan dock betyda väldigt mycket och så var det också denna gång. När Nahir Besara avlossar ett skott, en bra bit utanför straffområdet, får han en konstig överskruv på skottet, en skruv som gör BPs målvakt Filip Sidklev mer eller mindre tappar in bollen. 1-0 är ett faktum och även om man kan tycka synd om unga Sidklev, så är det skönt att se att andra lag än Hammarby kan stå för matchavgörande misstag.
Efter målet är det som att vi får se ett nytt Hammarby, ett Hammarby som helt plötsligt hittar självförtroendet. Cifuentes linjer börjar, nästan för första gången efter cupen, synas och hemmalaget trillar boll på ett mycket bra sätt. Nalic, Mahjed och Tekie testar alla Sidklev med skott, där Mahjed är närmast med ett stolpskott. Trots övertaget så får Hammarby inte in tvåan och man går till halvtidsvila med 1–0.
Andra halvlek
Hemmalaget börjar även andra halvlek på ett bra sätt. I 55e minuter hittar Mikkelsen in till en helt fristående Besara, vid straffpunkten. Besara vinklar bollen mot hörnet men även den bollen tar i stolpen, i Sidklevs huvud och ut till hörna.
I 63e minuten gör hemmalaget ett par byten. Varnade Markus Karlsson, som för övrigt stått för en klart godkänd insats, och Adi Nalic, som gjorde sin bästa match i Hammarbytröjan, byts ut och Abdelrahman Saidi och Nathaniel Adjei kommer in. Strax efter bytet skapar Hammarby en jättechans när Tekie drar till på volley efter en hörna. Sidklev gör dock en jätteräddning och revanscherar sig för det misstaget som skedde vid 1-0.
Någonting händer dock vid bytena, jag vet inte om det är medvetet eller omedvetet, för att istället för att få mer energi och trycka på ännu hårdare för 2-0 så backar man hem och låter BP få styra spelet. Ni som tidigare läst mina alster vet hur illa jag tycker om det när man väljer att göra så och inte blir det lyckat denna gång heller. BP vaskar fram ett par halvchanser innan man lyckas kvittera i den 73e minuten genom Ludvig Fritzon, som omedvetet styr en boll som skulle gått utanför inför stolpen, helt otagbart för Oliver Dovin.
Ojoj tänker jag nu, nu är goda råd dyra för Cifuentes, som också ser väldigt stressad ut och flaxar mer och mer med armarna. Marti agerar dock väldigt snabbt och slänger in Jusef Erabi och Viktor Djukanovic istället för Mikkelsen och Mahjed. Hammarby skapar några halvchanser men har svårt att komma till bra inlägg. I 85e byts också hemmalagets bäste spelare Simon Strand ut och in kommer Joel Nilsson, en sista chansning av Cifuentes för att få bättre kvalitet på inspelen.
Denna sista chansning går hem och det är nämnde Nilsson som, i den 93e minuten, hittar Jusef Erabi vid straffpunkten. Erabi slår dock hål i luften och man kan höra en suck i publiken, men på något underligt sätt lyckas Jusef hålla kvar bollen under hyfsad kontroll, så pass hyfsad så att han lyckas få till en ”tåpaj” som går in i målvaktens högre hörn.
Erabi blir helt galen och springer upp och kramar både mamma och pappa på läktaren. Publiken når extas och alla, och då menar jag ALLA, står upp och jublar rakt ut. SÅ DJÄVLA SKÖNT känns det (ursäkta språket) och efter att stått och hyllat laget ett tag kan publiken gå hem i vetskapen att Hammarby har tagit tre mycket viktiga poäng, tre poäng som kan visa sig enormt viktiga under hösten.
Analys
Jag hoppades som sagt att Hammarby skulle komma ut som retade tigrar och sätta press på Brommapojkarna, men fick fel. Hade BP lyckats ta ledningen så är jag övertygad om att det hade blivit en helt annan match. Nu var det istället vi som fick energin som behövdes för att slappna av och dominera matchen. Som alltid är man dock i fara så länge man endast leder med uddamålet och det visade sig också denna gång, även om BPs mål kändes väldigt slumpmässigt och orättvist när det kom.
Bra lag brukar dock alltid komma tillbaka och Hammarby är fortfarande ett bra lag, även om man kanske just nu saknar styrkan för att husera i den absoluta toppen. Det kan mycket väl vara Erabis segermål som vänder hela denna säsong och är det mål som gör att en ifrågasatt Marti Cifuentes blir kvar i klubben, och därmed får jobba vidare för att få tillbaks flytet i spelet.
Kontinuitet är ju en väldigt viktig ingrediens om ett lag skall vara bra över lång tid. Det är ju dessutom en lite känslig period just nu i och med att Jesper Jansson avgår och jag tror inte att Hammarby vill göra för många stora förändringar på samma gång. Så utgångstipset blir att Cifuentes blir kvar om inte klubbens utvärdering, där man pratat med spelare, ledare, pekar på att det behövs en förändring.
Jag tror också att det var viktigt att vi fick se Hammarby dominera denna match och att man kunde se Cifuentes linje i spelet. Det ger en grund att jobba på under uppehållet, där nästa match är Elfsborg på bortaplan 3/7. Något Marti dock fortfarande bör se över är att spela spelarna på rätt positioner och att se till att de byten han gör ger mer energi och inte tvärtom. Och låt, för guds skull, de inbytta spelarna komma in på samma position som de man bytt av så att vi slipper all positionsrotering vid varje byte. Att positionsbyta spelare vid varje byte rör bara till.
När det gäller den befintliga truppen så är jag fortfarande av den åsikten att den behöver förstärkas med 2–3 spelare om vi skall lyfta oss i höst och lyckas någorlunda i Europaspelet. Att vi behöver värva in en central anfallare är solklart i mina ögon. Dessutom skulle jag gärna se en högerback med hög kvalitet samt en vänsterytter. Vi skall nu slåss på två fronter samtidigt och då behöver truppen spetsas lite.
Hammarby bör även se över när det gäller vilka spelare som skall vara i HTFF och vilka som skall vara i A-laget. Med tanke på hur lite förtroende en sådan spelare som Alioum fått så bör han flyttas ned för att få speltid och en omstart. Möjligen skall Gul eller Fofana, som båda varit mycket bra i HTFF gå åt andra hållet. När det gäller Vagic så bör man se sig om efter en utlåning, så att Vagic kan få spela kontinuerligt och återfå självförtroendet.
Det går inte att avsluta denna artikel utan att nämna Jusef Erabi lite extra. Han har fått väldigt lite speltid av Cifuentes och mest agerat inhoppare. Han är dock bra inne i straffområdet när bollarna kommer in och jag tycker absolut att han är värd lite mer speltid, utan att kräva att han skall starta. Faktum är nu att Erabi han avgjort två viktiga matcher på ren vilja, först cup-kvarten mot Gnaget och så gårdagens match. Hela jag ler när jag tänker på hans glädje efter målet och det är ett leende som är extremt välkommet efter en tung vårsäsong.
En sammanställning av vårsäsongen kommer att komma i en annan artikel inom kort. Nu kan vi se fram emot 21/6, då lottningen till kvalomgång 2 till ECL verkställs, för att se vilket lag som blir våra motståndare där. Om Ni känner abstinens från fotbollen så råder jag Er att besöka kanalplan för att se vårt suveräna damlag eller för att följa HTFF i deras strid i toppen i division 1. I sånt fall syns vi där.
Forza Bajen!
