Kanalplan - En fråga om jämställdhet
Kanalplan har på senare år blivit synonymt med Hammarbys damlag i fotboll. Nu ser det ut som att man faktiskt får behålla en av sina största symboler.
I dagarna offentliggjordes det vilka de olika borgarråden blev i Stockholm Stad. Emilia Bjuggren blev, som många hoppats på, idrottsborgarråd. Idag skrev DN att idrottsnämnden godkänner planerna för en upprustning av Kanalplan, något jag var nere och gjorde ett reportage om för knappt två veckor sedan.
Skulle man måla en tavla av drömbild för en fotbollsarena, så skulle man troligtvis hamna i närheten av Kanalplan. Mitt inne på Södermalm så ligger den insprängd, som en grop i mitt i smeten. Redan två och en halv timme innan det är dags för avspark är det rörelse bland såväl personal som volontärer som ställer upp på vad som än kan krävas att göra. På planen pågår en match mellan Hammarbys U19-lag som spelar mot IFK Norrköpings dito. Solen värmer de cirka 50 åskådarna och arenans läge gör att den vinden som ändå är, inte når läktarplats utan det påminner om en härlig vårdag snarare en kylig höstdag. Diskussionen kring hur bordet för souvenirförsäljningen ska stå placerad går varm och åsikterna är många kring huruvida bilarna som står parkerade på området ska kunna komma förbi.
Det är sista hemmamatchen för året för damerna och datumet är den 11/10 2014. Man har sedan tidigare redan blivit klart för avancemang vilket, något som varit målet ända sedan säsongen drog igång enligt Helén Eke, en av lagets spelare.
- Målsättningen har hela tiden funnits där. När Pär, vår tränare, ringde mig för ett år sedan och frågade om jag ville komma hit så sa han att det var målet. Sedan har vi i laget självklart ändå tagit det match för match, men det här har hela tiden varit tanken.
Hammarbys damlag har alltid spelat fotboll på Kanalplan, eller Hammarby IP som den egentligen heter. Faktum är att i princip varenda avdelning inom den stora Hammarbyfamiljen någon gång haft Kanalplan som hemmaarena, allt från bandy till speedway. Vid invigningen 1915 var det pompa och ståt som gällde och den dåvarande kronprinsen Gustav Adolf närvarade. Men sedan dess har det inte genomförts någon ordentlig renovering utan det enda som gjorts är punktinsatser där det krisat mest. Den stora gula villan som innefattar allting från café till kansli för föreningen, står fortfarande kvar vid ena kortsidan precis som den alltid gjort. Däremot är träpanelen utbytt till plåt.
- Kraven i sig är inte något vi vänder oss emot, snarare tvärtom. Det är självklart att vi måste investera i våra arenor för damfotbollens skull, det ökar attraktionsvärdet och lockar publik.
Urban Rybrink är med i styrelsen för föreningen och har jobbat med att påverka politikerna i staden för att få till en ombyggnation. De krav som han pratar om är de arenakrav som Svenska Fotbollsförbundet arbetade fram för sju år sedan och som från och med nästa säsong är ett krav för att få använda sin arena för matcher inom den svenska elitfotbollen. Ett av kraven är att det ska finnas sittplatser under tak för minst 800 personer, idag finns inte en enda. De enda som har någonstans att skydda sig från regnet är de som tar plats i det slitna och välanvända speakertornet som står mellan två nötta träläktare längs med ena långsidan. På den andra sidan planen finns den andra läktaren som inte heller den erbjuder någon stor komfort utan består istället av kall och hård betong.
- Hade jag fått drömma och fått utlopp för alla mina visioner hade man byggt en arena som varit anpassad och byggd för damer. Det finns flera saker som skiljer sig och samtliga idrottsanläggningar som finns idag är anpassade för herrar. Tänk om Stockholm Stad valde att bygga den första arenan som varit anpassad för damer, 
hur fantastiskt är vore inte det?
Heleén Eke är lite mer blygsam kring sina drömmar och förhoppningar utan hoppas mest på fräscha omklädningsrum och läktarplatser där samtliga har närhet till planen.
- Alltså våra omklädningsrum är ju inte så fräscha, senast igår hittade vi en mask i duschen. På utsidan har man fått täcka för med cement för att hindra råttor från att ta sig in. Det är inte så att man jättegärna stannar kvar och duschar om man säger så.
Man får tidigt klart för sig att den stora frågan inte handlar om någon enskild arena, det här är en fråga om jämställdhet. Ett ord som helt klart varit på modet men som politikerna i Stockholm inte lyckats använda tillräckligt mycket i idrottssammanhang.
- Vi bor i Sveriges huvudstad vilket innebär ett enormt upptagningsområde för tjejer och kvinnor som spelar och vill spela fotboll. Att vi inte har en arena som är anpassad för damfotboll på elitnivå är faktiskt pinsamt. Det är en jämställdhetsfråga, det har inte med sport eller elit att göra. Det handlar om att man ska ha sjysta förutsättningar till bra fritidssysselsättning, säger Marielle.
- Det är märkligt när man använder argumentet att det bara skulle handla om elitidrott, det här är tvärtom. Det bedrivs väldigt mycket bredd härnere, alla flicklag har en träningstid per vecka här för att bygga på gemenskapen, så det argumentet håller inte. Att man sedan lägger 50 miljoner på Grimsta gör det hela ännu märkligare, det i kombination med Tele2 och upprustningen av Årsta. Det handlar ändå om 30 miljoner som vi behöver, det är inte mycket i jämförelse, fyller Rybrink i.
Inför dagens match, den sista hemmamatchen för säsongen, så pratar såväl Rybrink som ordföranden Marielle Nakunzi om att de hoppas på mycket publik. De tidigare två förväntade publikmatcherna, en i direkt anslutning till herlaget och derbyt mot Djurgården, var båda missräkningar publikmässigt även om man självklart gläds åt den publik som faktiskt kommer.
- Vi hade hoppats på 2000 i båda de matcherna men den som lockade mest var derbyt och då var det 973 personer här, säger Marielle.
Det börjar närma sig avspark och läktarna har börjat fyllas på, om än inte i den strid som man förväntat sig. Den stora majoriteten rör sig mot den bortre långsidan sett från entréns placering då den täcks av solskenet medan den andra sidan är helt skuggbelagd. En liten klack uppdagar sig plötsligt vid ena hörnet och utgörs av cirka 10 personer som inte verkar ha haft något problem med att öppna sin första öl innan klockan 14 denna eftermiddag. När signaturmelodin för Hammarby skränar ut från det väldigt omoderna högtalarsystemet, skrålar så väl klacken som den stora delen av sittplatspubliken med. Spelarna marscherar ut på planen och en supporter och volontär utbrister uppgivet;
- Det gäller att njuta idag för man vet ju inte när det blir nästa gång vi får spela här.
- Det kan inte vara så att vi ska spela någon annanstans, vi hör hemma här helt enkelt säger en annan supporter som gått på varenda hemmamatch i år och som kommit och ställt sig bredvid oss när vi står och diskuterar.
Det är alldeles uppenbart att problematiken inte bara ligger i det sportsliga. Alternativet som presenterats för Hammarbys damlag är att man istället ska spela på Stockholm Stadion, en arena med tydliga kopplingar till Djurgårdens IF.
- Kanalplan är inte bara vår hemmaarena utan det är en väldigt stor del av vår identitet. Vi kallar oss kanalplan på alla sociala medier till exempel och det är ingen slump utan den betyder så mycket för oss, berättar Marielle.
- Det skulle vara en katastrof att inte spela här. Det här är vår borg och det är här vi hör hemma. Det är här vår publik finns och det här vi vill vara. Det är mycket tack vare Kanalplan som vi spelare känner sånt bajenhjärta, vi älskar helt enkelt att spela här. Vi har inte torskat en match här på ett år, säger Helén.
- Vi i föreningen jobbar väldigt mycket med att vi ska bygga band mellan flickfotbollen och A-laget. Tjejer idag som börjar spela fotboll får inte läsa om de stora damstjärnorna, utan får i många fall se upp till herrspelare för det är de som syns och de det skrivs om. Därför är det viktigt för oss att flickorna faktiskt får en relation till A-laget inom damfotbollen vilket vi har möjlighet att bygga när alla tränar och är kring kanalplan.
Även ekonomiskt skulle det påverka föreningen väldigt mycket. Den drivs helt av ideella krafter och någon anställd säljare finns det inte tal om. Istället beskriver Marielle sponsorerna som lokala Södermalmsföretag som troligtvis skulle ha svårare att motivera sitt sponsorskap på någon annan arena.
- Vi har det väldigt, väldigt tufft ekonomiskt och arbetar för att nå ett nollresultat, vilket är väldigt svårt. Verkligheten ser helt enkelt ut så att många sponsorer inte skulle följa med någon annanstans, så krasst är det. Vi skulle dessutom ha svårt att locka publik, den är inte lika som den är för herrfotbollen, folk åker inte över hela stan för att titta. Det är till största delen människor som bor på Södermalm som tar sig hit.
Matchen i sig har alla förutsättningar för att bli en underhållande tillställning. Redan uppflyttningsklara Hammarby har inga stora skadeavbräck och motståndet är LB07 som placerat sig en bra bit ner i tabellen. Inledningsvis ser det riktigt bra ut och Sigrid Persson gör planenligt också 1-0 efter ett anfall som skulle kunna vara hämtad ur en instruktionsvideo. Men direkte efter sitt mål som kom i den 26e minuten, så tvingas hon byta då astmaproblem gör att hon inte kan fortsätta. Därefter tappar matchen ordentligt i kvalitet och i slutändan är det snarare närmre en kvittering för gästerna än någon utökad ledning för hemmalaget.
Direkt efter att domaren blåst av matchen samlas hemmaspelarna för fotografering. Man radar upp sig med armarna om varandra och stora, bred leenden pryder samtliga ansikten. Man tackar publiken, som inte nådde upp till några 2000 den här eftermiddagen heller, men som består av en trogen skara. Kanske var det sista gången man fick gå hit inom en överskådlig framtid, kanske kommer man tillbaka redan i vår. Urban Rybrink har åtminstone inte gett upp hoppet.
- Det måste bli så, jag kan omöjligt ge upp utan måste kämpa vidare. Får vi bara till ett beslut om en upprustning så hoppas jag att vi kan få dispens att spela här fram tills bygget drar igång.
Marielle Nakunzi är märkbart tacksam över alla de insatser som gjorts från olika grupperingar med kopplingar till Hammarby.
- Alltså alla från matchprogrammet till bamsingarna… Ja och Bajen Fans som samlade in 8000 namnunderskrifter, det är helt fantastiskt. Man kan inte ge upp, då kan man lika gärna packa ihop helt.
På vägen ut hörs det glädjevrål inifrån Hammarbys omklädningsrum och även i supporterleden är tongångarna förvånansvärt positiva. På trappan som leder upp från entrén och ut på Bohusgatan pratas det mest om vilket vin som ska drickas på kvällens middag. En seger gör inte allt, men det är uppenbart så att den får folk att släppa tankarna på problemen för en stund.
