Kennedy och frisparkarna #2 (2)
I del två av intervjun med Kennedy om hans frisparksskytte kommer vi bland annat in på det psykologiska spelet. Känslan att ha avgörandet i sin hand. Att våga trycka dit bollen trots att man kanske gjort en halvkass match inför 25-30.000 pers. Ett ögonblick som kan få hela arenan att explodera om den sitter. Slår han den i muren får han räkna med att höra klagovisorna ljuda ända in i omklädningsrummet. Den mentala styrkan att våga slå den. Att slå den med övertygelse.
Supportrarnas matchprogram är på plats i rummet bredvid. De håller på att spela in reklamfilmer med olika spelare. Dels för sin årskrönika och dels för kommande säsongs matchprogram. Bland andra stoltserar Sheriff Persson, Aidoo, Ömmi och Petter Andersson med sin framför-kameran-vana.
Fotograf Hasse Fridén knackar på dörren till kontoret där vi sitter. Han frågar om Kennedy vill vara med och göra en kort scen.
Kennedy skuvar lite på sig, han är ju faktiskt kontraktslös denna dag. Han säger att självklart vill han hjälpa till men eftersom han inte har något kontrakt klart så känns det inte riktigt hundra. Han vill bara uppmärksamma filmmakarna om det.
Hasse kontrar med att blir det mot all förmodan så att Kennedy inte blir erbjuden nytt kontrakt så använder de inte det klippet. Kennedy köper den dealen och två minuter senare spelar man in sekvensen.
.
Hasse Fridén från Supportrarnas matchprogram är för övrigt den som tagit alla Kennedybilder i denna intervju.
OK, Kennedy, vi snackade Mario Jadonic tidigare, om att du såg hur han gjorde och försökte kopiera. Är det några av de yngre i laget i dag som frågar dig om tips för att få till sina bollträffar?
Nej, faktiskt inte, inte vad jag kan komma ihåg i alla fall. Men de ska inte hålla på och härma varken mig eller någon annan. De ska hitta sitt eget sätt att skjuta på. Jag testade ju lite av Marios teknik men det blev inte det som blev mitt självklara sätt att skjuta på för det.
Man måste ha drivet att vilja utvecklas. Man ska vara nyfiken. Annars kan man lägga ner direkt. Det gäller även mig som är i slutet av min karriär. Man får aldrig bli mätt.
Svenska fansintervju med Jadonic från 2008
Men vi står ofta och skjuter efter passen på Årsta och på så sätt utbyter vi erfarenheter utan att vi pratar om dem. Det är mest Dulle (Dusan Jajic) och Leo (Bengtsson) jag tänker på då. De killarna har lite andra slags tillslag än vad jag har. Dulle till exempel har lite mer håxpipa över sina, du vet, Cristiano Ronaldostilen. När han får till dem ser det riktigt bra ut. Han är en oslipad diamant kan man säga. Lyckas han bara behålla envisheten och träna mycket kan han mycket väl bli en framtida frisparksskytt i Bajen.
Det låter bra det, du kanske får låta honom ta någon frispark snart?
Ja, om rätt tillfälle dyker upp så absolut.
Tror du på det där själv?
Nej, men det lät bra, va? (Asgarv)
Om vi ägnar en stund åt den mentala biten nu. I din bok berättar du om J-Södra hemma 2014. Den helt avgörande matchen ni behövde vinna om ni skulle gå upp i Allsvenskan efter fem långa år i Superettan.
Den ångest du kände efter att ha missat straffen i första halvlek. Att du gick runt som i ett vakum i resten av halvleken efter det. Sedan drar du en frispark i krysset det första du gör i den andra. Bara det kunde man skriva en egen bestseller om.
Ja alltså, den matchen var fruktansvärd på ett sätt. Innan det lossnade för oss. Även om man nu bara minns det som 5-0 och avancemang till Allsvenskan. Jag kände det som att jag svikit alla Hammarbyare efter straffmissen. Jag mådde så jäkla dåligt.
Det låg en sådan press på hela laget, över hela arenan.
Att jag sedan lyckades plocka fram den träffen just då. Ja, vad säger man? Jag är mycket lycklig över det. Det var inte bara starten till att vi vann och gick upp. Det var också såklart en personlig revansch för mig efter straffmissen.
Jag har pratat med supportrar som var med 2001 som jämförde den matchen med Örgryte på Söderstadion då guldet blev klart. Samma nervositet. Det påminde om det faktiskt. Hela Södermalm var ju ett enda stort party efteråt.
Vi hade verkligen bestämt oss i laget. Vi skulle bara upp. Vi hade lovat varandra att fixa det. Hammarby ska bara ligga i Allsvenskan. Det var så jäkla skönt, alltså. Att se alla lyckliga Bajare. Vi hade gjort det!
Men annars då? Jag menar då i vilken random match som helst. Hur är känslan att stå där inför kanske ett fullsatt Nya Söderstadion. Bollen upplagd med muren på plats?
Du måste älska det, du ser bilder framför dig hur bollen går i mål. Sedan är det full fokus. Att inte låta någonting störa dig. Att bara fokusera på ditt tillslag. Ingenting annat.
Men samtidigt nu när jag satt så många frisparkar som jag gjort så ökar ju såklart kraven på mig. När jag står där vet jag att typ alla förväntar sig om inte mål så i alla fall en grym frispark. Jag skulle ljuga för dig om jag sa att jag inte kände av det.
Fans brukar skicka egna mobilfilmer till mig där de stått på läktaren och sagt innan frisparken att nu kommer den sitta. Sedan blir det mål och det blir ett jäkla drag. Jäkligt kul att få ta del av, alltså.
Det är klart att de sagt det många gånger när den inte suttit också men de filmerna får jag aldrig se (Skratt).
Vet du hur många frisparksmål du gjort i Bajen?
Nej, jag har ingen aning faktiskt.
Hade jag varit en mer grävande skribent hade jag såklart haft koll på det. Tyvärr har jag inte det.
OK, över 20 är det garanterat. Det måste det väl vara? Ängelholm, Östersund, Elfsborg, Falkenberg, Landskrona och Assyriska är lag jag gjort frisparksmål på som jag kommer på bara nu när du frågar. Förutom de vi redan pratat om. Landskrona 2014 var jäkligt fin förresten, den funderade jag på när du ville att jag skulle välja mina 3 egna favoriter.
Youtube: Kennedys frispark mot Landskrona 2014
Husqvarna borta den hösten får vi inte glömma. Du satte ju fler frisparkar än straffar där ett tag kändes det som.
Ja, det var som en explosion. När man kommer in i flowet alltså. Så jäkla skönt.
Här slänger Mats Solheim upp dörren till rummet med ett brak. Med sig har han Kennedys grabb på armen. Han tittar mot Kennedy och gapar:
-Är det här du sitter, pappan? Tror du jag är någon barnvakt eller? Jag hittade Leo ute på gården utan jacka! Nu får du ta honom, jag ska på jullov.
Alla i rummet börjar skratta. Speciellt Leo, han är hemma där på Årsta. Kennedy skakar på huvudet åt norrmannen, ler och klär på lillgrabben hans jacka.
Han säger åt honom att gå ut till Yvonne i köket en stund och att de ska åka hem strax. Den där känslan på Årsta, alltså.
Jag känner här att det börjar bli dags att avsluta. Vi har suttit där en dryg timme nu. Pratat dåtid, nutid och framtid. Frisparkar på både bredden och längden. Kennedy ska dagen efter flyga iväg på semester men är noga med att jag är nöjd och inte har fler frågor innan han drar.
Jag vet inte vad jag mer kunde frågat. Ämnet frisparkar är ju trots allt förhållandevis smalt. Men att sitta där och fördjupa sig i det med en av landets absolut bästa utövare har varit ett sant nöje. Nu ska vi bara vi bara gå i genom hans tre frisparksfavoriter innan vi tar adjö. En sak kommer jag dock på att jag glömt fråga om:
Just fan, fräckisarna? De som du skjutit från lägen man kanske inte väntat sig. Berätta lite om dem.
Du tänker på den mot Varberg hemma, va? Eller var det Värnamo? Jag kommer inte ihåg det just nu men den jag först kommer på är den. Precis intill stolpen från högerkanten. Jag och Figge (Erik Figueroa) står vid bollen, han med vänstersats och jag från höger.
Många kanske tycker att målvakten borde tagit den men den har bra fart och han kunde ju inte tjuva för mycket. Om jag eller Figge slagit den som inlägg eller på bortre stolpen hade han ju varit helt borta i så fall. Även om han såklart vet att jag kunde slå den där så kan han inte gå all-in på det liksom.
Youtube: Kennedys frispark mot Varberg 2013
Dåså, slutligen. Vilka tre är dina egna favoriter?
Fan vad svårt, jag har funderat på det där sedan du skickade frågan till mig inför intervjun. Det finns olika saker som väger in. Är den matchavgörande eller är det 5-0-målet som den mot Enköping. En som inte kanske var så snygg men var desto viktigare för laget kan ju kännas som ditt livs mål där och då. De är liksom favoriter av olika anledningar.
Göteborg 2016 hör ju såklart hemma där, det blev ju framröstad till årets mål till och med. Enköping 2003 och J-Södra 2014 ligger ju däruppe på listan också.
Men jag väljer följande tre just nu. Frågar du mig i morgon kanske listan ser helt annorlunda ut.
Sirius hemma 2014. Det är en favorit. Jag får riktigt bra fart på bollen och målvakten är ju där men kan ändå inte rädda den. Han offrar sig verkligen och gör allt för att nå den. De fick till och med ta in medicinska teamet att titta till honom efter att han slängt sig in i stolpen har jag för mig. Det skottet kom verkligen exakt precis där jag siktade. Det plus att jag fick sådan fart i den. Den är riktigt fin.
Youtube: Kennedys frispark mot Sirius 2014
Sedan den mot Brage på Söderstadion. Mitt första mål efter återkomsten 2012. Att få göra det inför alla som väntat på det precis lika mycket som jag. Så kändes det i alla fall. Av bara farten drog jag in en hörna direkt i mål lite senare i matchen. En härlig kväll minst sagt (Skratt)
Youtube: Kennedys frispark mot Brage 2012
Den tredje får bli en från början av karriären bara för att det var där och då jag blev en frisparksskytt. Jag satte mig på kartan där liksom. Jag minns en mot Örgryte på Söderstadion. Mot målet vid Nynäsvägen. Fick på en riktig kanonträff från långt håll. Ett riktigt hårt skott, inte så mycket curl. Perfekt i krysset. Så skönt!
Youtube: Kennedys frispark mot Örgryte 2003
Det har varit en fröjd för mig som Hammarbyare och frisparksnörd att ha fått tillfället att göra den här intervjun. Jag kan inte annat än tacka för stunden, alla fantastiska frisparksmål och hoppas det kommer fler framöver.
Tack själv, det var jäkligt kul för mig också. Man blir på bra humör när man ser dem. Jag lovar att göra mitt bästa för att utöka listan nästa år.
Del 1 av intervjun
