Kennedy och frisparkarna #1 (2)
Kennedy Bakircioglu skrev på torsdagen på ett nytt ettårskontrakt med Bajen. I början av månaden, närmare bestämt på hans första dag som kontraktslös, gjordes denna intervju med honom. Den var tänkt att publiceras i kalla januari när abstinensen och längtan efter fotbollen kanske är som störst hos supportrarna. Nåja, sitter man nu på en färdigredigerad intervju och han precis klottrat på nytt kontrakt känns det som att läget knappast kunde vara bättre. Håll till godo, folks!
Alla som någon gång varit på Nya Söderstadion på en Bajenmatch känner igen mumlet på läktarna. Sorlet som uppdagar sig när det är frisparksläge nära motståndarmålet. Frisparksestradören Kennedy Bakircioglu tar bollen under armen och lägger med millimeterprecision upp den på precis rätt ställe. Han stegar upp och sonderar mur, målvaktsposition och medspelare innan han bestämmer sig hur den ska skjutas. Möt Kennedy i en intervju om en av hans absoluta spetskvaliteter: Frisparkarna.
Det råder vinterkyla och snålblåst nere på Årsta IP. Säsongens sista träning är just avslutad. Spelarna kommer lommande ner till matsalen för att käka julbord. Det är uppsluppen stämning, årets sista måltid ihop innan en välbehövlig semester.
Kennedy skiner upp när han ser mig. Han säger att han har mycket i huvudet just när vi ses. Förhandlingar om nytt kontrakt pågår för fullt. Även om han säger att det inte oroar honom så mycket så ser han mer sammanbiten ut än vanligt.
På Hammarbys träningsanläggning surrar det alltid extra kring Kennedy. Några fans vill att han ska göra något inför en mobilkamera för en svensexa. Andra vill ta bilder med sina ungar eller ha autografer och liknande. Kennedy tar sig alltid tid. Det plingar till i hans telefon hela tiden, det ropar någon på honom från matsalen. Utöver det har han med sig sitt lilla charmtroll till son, Leo, som pockar på sin pappas uppmärksamhet.
Personligen uppfattar jag det som väldigt stressigt och undrar om vi ska ta intervjun en annan dag när det är lugnare. Kennedy skrattar till, ler mot mig och säger:
-Inte en chans. Det här är en ganska normal dag för mig. Nu ska det bli skönt att snacka frisparkar en stund. Det har jag sett fram emot.
Vi tar plats på ett av anläggningens kontor och jag berättar hur intervjun är tänkt. Att jag som läsare alltid velat ha mer om just frisparkarna när jag läst artiklar om honom. Det kommer att handla om hans förebilder i ämnet, hans olika tekniker och träningsmetoder.
Men även det mentala spelet gentemot motståndarna och vad som krävs rent psykologiskt att slå en frispark inför en krävande publik.
Kennedy kommer också välja ut sina egna favoriter av alla sina frisparksmål i Bajen genom tiderna.
När började du specialisera dig på frisparkar?
Alltså, jag började i väldig tidig ålder hemma i Södertälje. Jag spelade ju fotboll jämt och skotten var en naturlig del av spelet såklart. Ibland hände det att man fick på en träff utöver det vanliga och då började jag efter hand att lista ut hur jag gjorde för att få till de träffarna på nytt.
Det handlar mycket om teknik men framförallt om nötandet. Jag önskar jag kunde säga till dig hur många timmar jag stått själv och skjutit. Det är galet mycket tid. De olika momenten. Du har ansatsen, träffbilden, hårdheten och skruven. Att få de bitarna att falla på plats för att överlista målvakten. Det är inte svårare än så i teorin.
Men som sagt, du måste få ihop alla de där bitarna. Jag menar drar du en fin curl över muren som inte har tillräcklig fart går målvakten bara dit och tar den. Det är många faktorer som spelar in och ju nogrannare du är i dina förberedelser ju större chans har du att sätta den. Ansatsen är också viktig. Hur du har kroppen lutad i skottögonblicket. Det är många faktorer. Jag skulle kunna hålla på och prata om det hur länge som helst.
Sedan har du saker du inte själv råder över. Är det torr eller våt plan? Är det långa eller korta spelare i muren? Jag menar, har de fyra Lars Saetra i muren måste du tänka helt annorlunda än om det är kortare killar.
Blåser det mycket eller lite? Hur har målvakten placerat sig? Sådant måste du också ha med i beräkningarna. Sedan bestämmer man sig och hoppas på det bästa. Får du in träffen du önskar känns det nästan direkt. En bra bollträff känns i hela kroppen. Det är lite svårt att beskriva.
För mig har det handlat om att förädla mitt tillslag och kunna upprepa det. Alla kan ha ett bra tillslag men att göra det till ditt och veta varför bollen hamnar där den hamnar. Man står själv och tränar och fantiserar om hur och var muren står. Hur man löser det. Sedan tränar man tills man lyckas.
Vilket var ditt första frisparksmål i Bajen?
Vet inte till hundra procent men ett av de första var i en match som folk kommer ihåg av en helt annan anledning. Året efter vårat guld kommer Sören Cratz tillbaka till Söderstadion som tränare för Helsingborg. Han var ju sådan hjälte efter det så efter matchen vägrar publiken att gå hem innan man fått hylla honom.
När Cratz till slut kommer ut från omklädningsrummet så blir han kanske lite väl förförd av all kärlek från supportrarna. Han springer flera varv runt planen och kramas med Bajenfans och får halsdukar och grejer. Helsingborg hade precis torskat matchen. Det var inte så populärt. Dagen efter fick han sparken.
Men i den matchen slog jag en riktigt grym frispark. Jag har sett det där klippet ett par gånger och kommentatorn säger "Släng dig i väggen, Beckham" eller något liknande. Ett härligt minne. Även om alla andra bara minns matchen för Cratzgrejen (Skratt).
Det var där någonstans det började på allvar för mig med frisparkarna. Innan dess hade vi ju Johan "Danken" Andersson som gjuten frisparksskytt. Han hade ju ett helt grymt tillslag fast en annan teknik än mig. Han gick nästan bara på kraft. Han sköt riktigt hårt, Danken.
Youtube: Kennedys frisparksmål mot Helsingborg 2002
Jag ville göra just frisparkarna till min spetskompetens. Till mitt vapen. En av grejerna som skulle ta mig ut i Europa som ung. Sedan när jag kom till Ajax hade vi ju Suarez och då fick man aldrig skjuta någon frispark i alla fall (Skratt).
I de andra klubbarna du spelade för då?
I Racing Santander var det jag som tog hand om hörnor och frisparkar. Jag satte ett par fina där i Spanien faktiskt. Även om jag tog några i de andra klubbarna också så var det främst i Racing som jag hade mest nytta av all träning jag lagt ner på det. Tränaren var tydlig med att han ville att jag skulle ta hand om den biten.
I och med att du får det ansvaret växer självförtroendet och du blir mer bekväm när det är dags. Jag hade visat honom på träningarna vilken kapacitet jag hade. Det är något du måste göra. Bevisa att det är du som ska ta dem.
Det här med precisionen har man ju lika mycket nytta av i passningsspelet. Nu i den roll jag haft under hösten som är mer defensiv. Jag har spelat på offensiva positioner under hela min karriär. Nu har jag varit mer inriktad på att spela försvarsspel. Det som är bäst med det är att jag har lite mer tid med bollen när jag vinner den och kan sätta igång anfallen. Det blir många hockeyassister om du förstår. Det finns en skön känsla med det också.
Något som slagit mig är att du ändrat din frisparksteknik när du varit utomlands. Jag tänker då främst på det fantastiska målet du gör mot Enköping 2003 där du trycker dit bollen med utsidan.
Ja, den satt där den skulle. (Skratt). Den tekniken lärde jag mig av Mario Jadonic som var en helt sjukt bra frisparksskytt i Assyriska. Han gjorde fantasiska mål. Från riktigt långt avstånd många gånger. Det var lite åt Roberto Carlos-hållet, utsida vrist. Bollen skulle woobla precis som den gjorde vid det tillfället. Mario inspirerade mig mycket.
Annars vet jag inte om jag ändrat min teknik faktiskt. Jag sköt många med insida vrist då också. När jag spelade i Bajen i min första vända var jag inte riktigt färdig med hur jag ville få till min på träff på bollen. Jag var ju ganska ung då också får man komma ihåg. Kanske att jag blandade mer då. Men jag har fortfarande en del olika tekniker jag kan välja mellan beroende på omständigheterna.
En annan skön grej med målet mot Enköping är när keepern Kenny Stamatopoulos, sedermera AIK, tittar till en extra gång efter att bollen susat in i gaveln. Ungefär som "Vad var det som hände?".
(Skratt), Ja, den var fin den träffen. Det är så mycket kraft i den tekniken vilket gör att du måste träffa bollen perfekt. Annars kan den hamna på Gullmars.
Youtube: Kennedys frispark mot Enköping 2003
Lite anmärkningsvärt ändå att när vi snackar förebilder blir det en kille från Assyriska?
(Skratt) Ja, faktiskt. Men om du sett honom skjuta skulle du förstå. Om vi ska gå in på mer kända spelare så är det just David Beckham som är min favorit. Honom såg jag upp till mycket. Hans hörnor kanske speciellt. Vilket otroligt tillslag. Utöver hans frisparkar så var hans crosspassningar minst lika fantastiska. Den precisionen har jag inte sett varken före eller efter. En riktigt stor spelare i mina ögon.
När Hammarby bytte arena 2013 gick man ju också från natur till konstgräs. Du hade en del problem med det, va? Varken hörnor eller frisparkar var av samma klass längre.
Verkligen. Helt seriöst funderade jag över om jag skulle fortsätta med fotbollen eller inte. Det tog mig sex månader att hitta känslan på konstgräset. Det var nästan som att börja om. Jag höll på att bli galen. Du vet när du har det i dig men inte får ut det. Otroligt frustrerande.
När man också vet om att alla fans förväntar sig saker av mig och jag inte kan leverera så blir det ännu värre. Man vill ju så mycket och plötsligt händer ingenting.
När saker sätter sig i huvudet. Självförtroendet sattes på prov där, verkligen. Så otroligt skönt när det väl lossnade. Speciellt under hösten 2014 när vi gick upp kom jag in i ett riktigt stim. Satte några sköna då. Inte minst i den avslutande matchen mot J-Södra. Konstgrässpöket var därmed besegrat en gång för alla (Skratt).
Den frisparken var förresten från ungefär samma läge som den mot Göteborg 2016. Men jag använder en helt annan teknik. Jönköping hade kortare killar i muren. Där har du ett tydligt exempel på saker som avgör varför du väljer på vilket sätt du förvaltar frisparken. Mot Göteborg hade jag inte kunnat slå den på det sättet. Mot J-Södra kändes det självklart. Små marginaler.
Youtube: Kennedys frispark mot J-Södra 2014
Göteborg 2016 ja. Det som blev framröstat till årets mål av Hammarbyfansen måste vi också prata lite om. Det var en lite annorlunda Kennedyfrispark. Sträckt vrist, spikrakt upp i kryllan. När bestämde du dig?
Det bestämde jag direkt. Avståndet var lite för nära för att kunna få tillräcklig fart på den om jag skulle lägga den över muren. Jag såg dessutom att de ställde någon spelare vid den stolpen. Sedan lämnade han den och sprang upp och ställde sig i muren istället. Det var bra. Jag tror utan att veta att Alvbåge (målvakten) trodde att jag skulle slå den där, över muren. Jag är rätt säker på det faktiskt.
Men jag bestämde mig som sagt tidigt. Det enda som jag tänkte på var det där krysset. Jag ritade en liten fyrkant i huvudet precis där som jag siktade på. Att få den dit med full kraft. Det som jag gjort så många gånger förr när jag stått och skjutit på Årsta. Jag hade en bra känsla. Lagkompisarna som ställer sig i muren och gör att keepern inte ser bollen vid tillslaget ska också ha mycket kred. De är delaktiga de med.
Som jag sa tidigare så känns det i hela kroppen när man får en perfekt träff. Det här var en sådan. Målvakten var helt chanslös. Helt underbart alltså.
Youtube: Kennedys frispark mot Gölteborg 2016
Flibben lyckades få till ett helt formidabelt klipp på det målet från en annan synvinkel. Vi slänger in en länk till det också.
Youtube: Kennedys Gbg-frispark ur Flibbenperspektiv
Inför den här intervjun när jag suttit och letat klipp och kollat på frisparkar från din karriär. Det känns som det finns hur många som helst.
Vissa hade jag glömt bort. Den mot Varberg borta hösten 2012 när du kom tillbaka till exempel. Det är ju typ 40 meter från mål. Jag tror inte så många hade kommit på tanken att skjuta från det avståndet.
Nej, jag kan säga såhär, Jag ser ju liksom var målvakten står. Alltså han visar med hela kroppen att han vill ut och boxa bort bollen. Han är så taggad på det. Jag tänker att jag chansar och drar den på mål.
Det blir bra fart i den.och eftersom målvaktens utgångsposition är så långt ut så måste han backa för att försöka nå den och det gör det svårare för honom.
Sedan att den går ribba in gör den ju jäkligt snygg alltså.
Youtube: Kennedys frispark mot Varberg 2012
Under den här delen av intervjun sitter vi och kollar på ett gäng av hans frisparkar som jag har med mig på paddan. Det lyser om Kennedy när han ser sina verk på datorn. Han berättar i detalj hur tankarna gick innan de olika avsluten.
Han minns känslorna när han satte det sista målet på Söderstadion 2013 med bara ett par minuter kvar att spela. En frispark från relativt långt avstånd. Underläge med 1-0 mot Ängelholm.
Han tänkte på fansen som han skulle ha olika hyllningsgrejer till arenan tillsammans med efter matchen. Det hade inte alls varit samma sak om Bajen torskat.
Den frisparken har en speciell plats i hans hjärta.
Sedan kommer vi in på lite andra detaljer än just frisparkarna. Om att vara Hammarbyambassadören Kennedy. Om den täta kontakten med fansen, både i med och motgång. Hur det kan te sig att bemöta fansens kärlek och frustration.
Han är hela tiden på tå och lyssnar intresserat och bemöter mina personliga anekdoter om Hammarby. Både gällande det sportsliga och runtomkringet. Det senare som spelarna aldrig kan ta del av.
Vi snackar om före detta Bajenlirare. Både bra och dåliga.
Ett tag har jag nästan glömt bort att det är en intervju jag håller på med. Vi bara sitter och pratar Bajen som vilka Bajenfans som helst. Sådan är han, Kennedy.
Vi tar rast här. Som cliffhanger utlovas att Kennedy i del två kommer att plocka fram sina tre egna frisparksfavoriter och berätta om dem. Med mera, med mera...
Del 2