Lagbanner
Khalili längtar efter en riktig försäsong

Khalili längtar efter en riktig försäsong

Imad Khalili skrev på för Bajen under sommarens gläntande transferfönster 2015. Han kom från en välbehövlig semester efter två minst sagt hektiska fotbollsår runt om i världen. Spel i inte mindre än 4 olika länder. 7 tränare och 8 bedrövelser senare landade han på ett 4,5 års kontrakt med Hammarby. Föreningens vision och lagbygge samt tydligheten i spelideén lockade honom att välja klubben från Södermalm. Möt Imad Khalili.

Novemberregnet faller stundtals som småspik över Årsta IP: Hammarby håller på och rundar av säsongen med ett av de sista bollpassen för året. Säkerligen ett skönt avbräck från Claes Hellgrens beryktade gruva i Västerås som de annars tränar i såhär års.

De 20-tal supportrar som samlats vid sidlinjen denna dag pratar nästan uteslutande om den rådande silly season som just startat. Spelarna tränar på som vanligt. Efter träningen kommer Imad joggande. Vi har bestämt att ta intervjun på anläggningen mellan passet och det möte han har med sin agent senare på eftermiddagen.
-Fryser ni? Är det OK att jag duschar innan? Jag och fotograf Ola Johansson försäkrar honom om att det är hur lugnt som helst. Regnet har upphört vid det här laget så det är bara att stå och njuta lite Bajenluft och hälsa på övriga lirare under tiden. Jobbigare kan man ha det.

Khalili kommer någon kvart senare nedför backen från omklädningsrummet. Han ber oss vänta en sekund för att kolla var vi kan sitta. Han är snart tillbaka med besked om att det är fullt i huset. Vi går över till materialare Bitens barack och hittar till slut ett tillhåll där självaste Matte Werner sitter och jobbar med en ritning till en veranda. -Tjena grabbar, här kan ni sitta, jag är ändå på väg, skrockar Werner.

Alla andra i laget går in till Yvonne för att käka lunch. Jag frågar Imad om han inte också ska äta något? -Nej, nu ar ni fått vänta länge nog, jag tar med mig en låda från Yvonne sedan, nu kör vi!
Ingenting känns liksom svårt på Årsta. Det löser sig alltid. Alltid behjälpligt, alltid med vänlighet och respekt.

Då så, Imad, då börjar vi gärna med en liten redogörelse från dina utlandsår, det verkar minst sagt ha varit en aning studsigt?
Ja, det var verkligen snabba ryck. Först kom jag till Al Shabab i Saudi-Arabien. jag fick en fantastisk start där, bästa tänkbara trots att jag kom in efter halva säsongen, hade verkligen flow där i början och gjorde mål på det mesta. Min bästa tid utomlands när jag ser tillbaka på det. Fotbollsintresset är stort där och alla känner igen dig på gatorna och så.

Var det där du gjorde den där Ronaldinho-baljan som Bajenfansen länkade runt som nypoppat majs när ryktet om din övergång till Hammarby var på tapeten?
Det stämmer. Jag gjorde faktiskt två liknande sådana mål under utlandsvistelsen. Ett i Kina också men jag vet vilket du syftar på. Det var ett riktigt skönt mål. Men för att återgå till din första fråga så tror jag att jag gjorde mål eller assist i de 4 första matcherna i Al Shabab och blev såld efter 8.

Länk till målet: http://www.youtube.com/watch?v=grt5yecyitA

Hyfsad kravbild?
Ja, fast det berodde mest på att de bytte tränare. Sedan bar det av till Kina. Även där kom jag in efter halva säsongen. Det är inte optimalt. Men  där i Shanghai spelade redan Tobbe Hysén. Man spelade ihop oss inför den kommande säsongen och det var det man gick och väntade på.
Sedan såldes plötsligt klubben. In kom Svennis som tränare. Vi hade ett snack, han sa att han hade sett mig för lite för att våga satsa på mig. Klubbledningen krävde plats 1-3 i ligan och Sven-Göran hade rejält med pengar att köpa spelare för att klara den målsättningen. I och med att de har speciella regler för utländska spelare där så måste man vara noga med vilka spelare man har i truppen.


Så det var bara att packa väskan?
Ja,.de ersatte mig med bland andra Asamoah Gyan sedan. Det får väl räknas som OK. Ha, ha.
Jag avslutade sedan det där äventyret med spel i Banyias SC i Förenade Arabemiraten. Jorå, jag kom in mitt i säsongen även där. Det ska bli så skönt att vara med från början i Hammarby nu inför 2016.


Det förstår jag, vad säger du om ditt första halvår i klubben?
Till att börja med kom jag direkt från en lång ledighet. Helt ur form. Det första jag sedan gjorde i min första match uppe i Sundsvall var att få på en bra nick som räddades av en försvarare på mållinjen. Sedan har det tyvärr fortsatt på det sättet. Nästan där, nära, precis utanför osv.
Alla som någongång lirat fotboll, eller tittat på för den delen, vet att när man kommer in i det så kommer man in i det. Ibland sitter allt, ibland inget. När jag drog den i stolpen hemma mot Heif i slutet av säsongen började jag skratta till slut. Bollen ville bara inte in. Sådan är fotbollen. Men jag har ju varit med ett tag och vet vad jag kan. Det kommer. Det är bara att träna hårt som gäller.



Vad lärde du dig mest som utlandsproffs?
Erfareheten, fotbollen där jag spelade är mer ego. Långsammare spel på grund av värmen men när det väl small så gick det fort kan jag lova. Många individuellt mycket skickliga spelare som man spelat med och mot. Mina kompisar som känner mig sedan förr säger att jag har fått mycket bättre förstatouch och bollbehandling. De tycker det är stor skillnad. Säkert är det så. Ju bättre lirare du omges med ju bättre blir du ju själv. Jag är lycklig över att ha fått den möjligheten. Även om det var tufft många gånger så har jag vuxit både som spelare och människa.

Inget konstgräs där, va?
Nej, det har varit en stor omställning. Större än jag trodde faktiskt. Det är ju inte så att jag inte spelat på konstgräs förr, jag gjorde det ju bland annat i Norrköping, men har du ett uppehåll på 2 år som jag hade så blir det en utmaning. Jag gillar konstgräs, jag  har ingenting emot det men det är så mycket snabbare. Det blir annorlunda.

När du säger Norrköping, du var ju med i den uppbyggnad som föreningen gjorde som i år slutade med bäst betalda valör i form av ett SM-guld, kände du att något stort var på gång redan då?
SM-guld kanske var att ta i, det såg de nog inte ens själva. Men Peking har en helt otroligt verksamhet på ungdomssidan. Med tränare och ledare som är så dedikerade att gnugga detaljer så att det är helt otroligt. De älskar det de gör, all heder till dem. Stefan Hellberg, en av de tekniktränarna, bara för att namna någon. Hur många timmar han spenderat med ungdomsspelare för att gnugga detaljer vet jag inte. Men det är väldigt, väldigt många. Jag tycker de vann välförtjänt. Häftigt att den typen av satsning kan löna sig.
Ta Janne Andersson till exempel, han var likadan, lika dedikerad. Han frågade mig vid vårat första möte vad jag tyckte jag behövde träna  extra på, Jag sade högerfoten då det är vänstern som är den spetsegenskap som tagit mig någonstans. Janne sa tvärtom, att jag hade en grym vänsterfot som kunde bli ännu bättre. Gnugga minst lika mycket på vänstern om inte mer, sade han.


Var Peking aldrig aktuellt när du kom tillbaka till Sverige?
Nej, jag hade gjort 5,5 år där och kände att jag var färdig. Jag ville till något nytt och då kändes Bajen perfekt.

Vad var det som fick dig att bestämma dig för Hammarby?
Det var mycket. Det finns en stor potential i det här bygget. Sedan är ju Bajen en extremt cool klubb. Ändå märker jag nu efter en tid här att jag inte hade förstått vidden av vilken passion och engagemang som finns runtomkring föreningen. Jag kände till publiken såklart men inte hur mycket folk verkligen brinner för klubben.
Min modersklubb är Högaborg i Helsingborg och den föreningen påminner om en familj. Jag har samma känsla här fast Hammarby är så åtskilligt mycket större. Man ser mycket barn och familjer på läktarna precis bredvid klacksektionerna. Det är något unikt över hela klubben. Mycket värme.


Stockholm, vad tycker du om stan?
Jag är ju äkta skåning vet du, ha, ha, närå. Jag har faktiskt inte hunnit så mycket. Men jag har haft tur då en av mina bästa vänner från Helsinborg har fått jobb i stan och flyttat upp nu under hösten. Vi får undersöka stan tillsammans.

Fotbollen annars då, något lag du följer?
Juventus! Fick en tröja av morsan när jag var liten. Det stod Ian Rush och nr 9 på ryggen, milt sagt knappast någon av juves bästa värvningar genom tiderna men det var något med laget som höll mig kvar. Annars kollar jag på mycket fotboll över huvudtaget. Ibland tittar jag bara för ren underhållning men ibland sätter jag på mig tränarögonen och studerar spelet. Jag älskar verkligen sporten fotboll.

Här blir det lite allmänt fotbollssurr ett tag. Vi kommer in lite på hans yngre kusin Abdul "Abbe" Khalili som förutom U21-succén i somras huserar såväl i turkska ligan som i svenska A-landslaget. De bodde grannar som barn i Helsingborg och är som bröder. De har tät kontakt och är varandras största supportrar.
Här får vi också reda på varför Imad bär nr 55 på sin tröja. När han spelade i Heif hade han nr 5 och när kusin Abbe skrev på fick han nr 55. Sedan blev det som ett brödranummer i de olika klubbar som tillåtit det. Abdul har även han det tröjnumret i Mersin IY i Turkiet.

Vi pratar också om Nannes manual, det är ju ofrånkomligt när man pratar med nya spelare. Den blir tydligare för varje dag tycker Imad. Vad han själv skulle lägga mest krut på i lagutvecklingen behåller han för sig själv. Det är Nannes jobb. Khalili har en tydlig integritet och är noga med vad han vill uttala sig om och inte. Utan att på något sätt vara dryg. Något jag misstänker att han fått lära sig under resans gång.

  

En annan intressant sak när det kommer till dig är att du tog ett break från fotbollen under dina sena tonår?
Nej, det gjorde jag inte alls, jag vet inte vad det där kommer ifrån. Jag har hört det flera gånger förr. Har du läst det på Wikipedia eller var har du fått det ifrån?

Ja, det var nog bland annat därifrån. Fan, jag får kolla mina källor bättre. Har du något annat från din karriär som är anmärkningsvärt!
En med Hammarbyanknytning är väl att jag hatade Christer Fursth!

Va? Vad säger du?
Ha, ha, ha. Jag satt som ung på Olympia och skrek på honom för att han lämnat Heif för Bajen. Jag var tyvärr inte smartare än så på den tiden. Jag förstod inte bättre.
Jag träffade honom här på Årsta för ett tag sedan. En jättefin människa, verkligen. Kom då att tänka på den där tiden.
Jag tror det är bra att minnas sådant. Folk slänger ur sig all möjlig skit om olika spelare utan att tänka efter. Då kan man luta sig tillbaka på dylika situationer och faktiskt inse att det är fotboll det handlar om. Inte personen.
Ena veckan är man kung medan man veckan efter knappt är värd en spottloska.


OK, Imad, det var väl ungefär det jag hade på min frågelapp. Man får tacka för pratstunden. Känns kul att du är så öppen och engagerad med dina svar. Det gillar vi!
Jag brukar faktiskt vara försiktig med media. De har ju en tendens att skriva vad de vill vad man än säger ibland. Jag ställer inte upp på alla intervjuer. Med Svenska fans är det något annat. Det är på riktigt.

Åh, man tackar!
Tack själv. Vi ses.

Imads favoriter:
Film:
Åh, den är svår, det finns så många bra filmer, Egentligen omöjligt att bara välja en favorit men jag säger "Donnie Brasco". Jag samlade på filmer innan allt blev stream. Stort intresse.
Musik: Inte radiomusik, får man svara så?
Mat: Yvonnes käk såklart!
TV: Narcos, en serie om Pablo Escobars liv och leverne
Resmål: Dubai, alltid. Gillar New York mycket också men Dubai är alltid etta eftersom jag har släkten där.
Bok: El Choco av Markus Lutteman





 

Tommy Fagerbergtompafager@hotmail.com2015-11-15 12:41:00
Author

Fler artiklar om Hammarby

Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö
Inför Hammarby - Malmö