Krönika: Låt löven vara gröna hösten ut
En höstsäsong står mellan Hammarby och ett efterlängtat avancemang. Hammarby andas optimism och framtidstro. Hopp och förtvivlan står framför föreningen, men hur skall det egentligen gå?
Högsommaren kom så slutligen. Med den följde värmen. En värme som lockar till bad och soldyrkande. Inte heller undertecknad kunde motstå vädret, eller kanske var det min bastuvarma lägenhet som tvingade ut mig. Nåväl, det fick hur som helst bli en promenad i stilla takt. Träden blommade ännu gröna. Grönt, färgen som symboliserar mitt kära Hammarby. Jag kom att fundera på att löven snart byter färg. Den vackra gröna färgen tynar sakta bort. Det gröna ersätts av gult, rött eller kanske brunt. Även en höstpromenad i allén har väl sin charm - men nej, låt löven blomma gröna hösten ut!
Nog står också föreningen Hammarby i blom just nu. Entusiasmen är stor bland både supportrar och spelare. Segrar har följts av andra segrar, och förstaplatsen är belägrad. Lever verkligen naturen och min kära idrottsförening i symbios? Nej, såklart inte. Men det är en fin tanke. En tanke som jag mer än gärna leker med.
En småbutter Nanne Bergstrand tycks ha fått ordning på mentaliteten bland spelarna. Spelet ser frejdigare ut än på länge, kombinerat med en sällan skådad stabilitet. Att få ihop detta är en ekvation som nog kräver sin man. I detta fall en listig smålänning, som gång på gång satt myror i huvudet på både supportrar och journalister med kuriösa uttalanden. Är det månne Nanne som är den sol som just nu värmer våra träd?
Många ser fram emot en bra säsongsavslutning från Hammarby. Så även jag. För första gången på fyra år vågar folk på allvar drömma om avancemang. I en adekvat värld hade det spel som Hammarby hitills visat upp, förmodligen kunnat räcka hela vägen till Allsvenskan. Inget talar egentligen emot Hammarby under de återstående fjorton matcherna. Men som bekant fungerar inte livet alltid som det rimligtvis borde. Hammarby är en förening där optimism inte sällan straffar i slutändan.
Så snälla moder jord. Låt löven vara gröna hösten ut. Om inte, får jag helt enkelt förlita mig på att Hammarby färgar vardagen. Och på kuppen tvingas besöka närmaste manikyrsalong med sönderbitna naglar.