Kryss mot serieledarna
Det taktiska stod i fokus när Bajen tog emot serieledande MFF på hemmaplan, och drog jämnt ut efter 95 minuter spel.
Törs man säga att förändringarnas vindar just nu blåser i Bajen?
Nåja, extrapolera gillar man ju att göra. Både när det går dåligt och när det går bra. Och när det går sådär slitigt, brunkigt bra, och Arnór har skottat in ett mål bakom Johan Wiland på kraft - men när det bara krävs en enda felbedömning i eget mål för att Anton Tinnerholm ska få krulla dit en kvittering i 68e minuten. Och när man sedan öppnar upp sig litet, på ett redan öppet mittfält, som saknar ankaret i Johan Persson, så är det spelare som håller tight i defensiven, som inte på mannaminne sett så trevligt och organiserat ut, och rider ut MFFs försök till offensivvåg, enda tills Hamlin tittar på handledsuret, ser bollen rulla in mot Ömmi, som plockar den - och blåser av.
Det är en förändringarnas vindar att man som Hammarbysupporter blir besviken av det resultatet. Av att kryssa mot en mångmiljonselva, med sin mångmiljonsbänk. Förra säsongen hade jag tagit en inte allt för svidande förlust, för att vara realistisk. I år, inledningsvis, hade jag tagit en inte allt för svidande förlust. Det rationella jag sade i inledningen, när man tippar matcherna, att det blir en torsk. Inte en snudd på-vinst, som hade varit reell, hade det inte varit för Ömmis hafsiga icke-stopp på Anton Tinnerholm i 68e.
Den positiva frustrationen 2k17?
Nåväl. Matchen i realtid: Jag ska inte hymla om att MFF till största del såg ut som det farligare laget. I inledande 30 valsade de rätt igenom ett Bajenmittfält som saknade defensivt understöd. När Bajen skulle kontra sig runt på kanterna så såg det ocharmigt uddlöst ut. Det var dock ett riktigt fint försvarsarbete. Det kollektiva arbetet i straffområdet ska understrykas: MFF är farliga oavsett om de bara lallar runt, vilket man fick litet känslan av emellanåt idag - och de hade 8 hörnor i första halvlek. Men, nummer visar sannerligen inte allt: 8 hörnor och man hade absolut inget att visa för det. Speciellt Degerlund, som redan har fått rungande praise, ska ha en eloge: ung och AS-grön skötte han det som den mest härdade veteran. Lugn och trygg, gick fram när det gick och samverkade fint med resterande av sin backlinje. Fortsätter det såhär - ja tack, helt enkelt. Det enda oturliga som hände honom idag var väl bollen som gick av hälsenan på honom i 68e, tillbaka till Tinnerholm, som fick för sig att lägga den emot Ömmis bortre hörn. En såndär grej som skulle komma att bli matchavgörande för MFFs del. Tyvärr.
Efter pausen kom Bajen ut som de så gör under JM - ett mönster anas - med jävlar anamma. Offensiven, som dittills varit ett minne av forna matcher blott, skruvades upp. Tempot, intentionerna, aggressiviteten. Och det sköna med det här lagbygget, som börjar arta sig, är att spelarna tror på det själva: den defensiva organisationen löses upp tills det blir mer flytande. Spelarna tar ett automatiskt steg uppåt i banan och Degerlund, som varit trygg bakåt, blir mer verkande framåt. Som även det går galant. Han har ett sånär-plock på ett inlägg i MFFs straffområde, men missar med precisa mått. Det är litet som händer nu: två successiva inlägg. Ett rappt inkast. En frispark, som Kennedy tar hand om.
Och så ett mål.
Ibland händer det. Även för offensivt frustrerade Arnór Smárason, som skjutit ett par långskott som gått millimetern, eller tiometern, utanför och över, innan och utan, hittills den här säsongen. Men inte nu. Han plockar ned bollen på offensiv planhalva när MFF är som mest isärplockade centralt, Carvalho bortsprungen i mitten, vänder upp, och avlossar årets fot. Boom. Millimetern innanför Wilands bortre stolpe. Nog var det ett fint 1-0.
Medan det dittills inte varit ett problem att släppa MFF inpå sig, och tvingade ut dem på kanterna tack vare det fina defensiva spelet, var det ifrån ena kanten som kvitteringsmålet kom. Tinnerholm kommer rätt ensam utifrån högerkanten, och får då, av täckande Degerlund, tillbaka bollen för att på sitt inlägg också skjuta själv. Ömmi ska ha den alla dagar i veckan - något han själv hade kommit rent med för sina medspelare och ledare. Så är det ibland. Att det är surt är ju det som är den verkliga förändringen här, mentalitetsvis för supporterskaran.
Efter kvitteringen återstår 20 minuters kamp som man sköter avsevärt fint. Ett redan vida diskuterat stopp är Juniors fina hemåtjobb i 86e, där mittfältaren smidigt plockar undan Cibicki, som var på framtåg centralt. Junior, som i övrigt, med tanke på de senaste veckornas lån-släpp, bevisar sig för var match som går att han ska ges en riktig chans. Det ser bara bättre och bättre ut.
Hamlin blåser av i 95e. Bajen håller i. Malmö hittar inga luckor. Jag hade kunnat skriva sonnetter om samma scenario, om det inte hade mörkats aningen av krysset, som inte borde varit ett kryss. För däri ligger också litet sanning - inget i övrigt i matchen påvisade öht att MFF förtjänade ett mål. Det hade lika gärna kunnat sluta i tre pinnar. Och det, är nog det man allra främst vill ta med sig framåt. Kryss mot mästarna, inte med andan i halsen, utan för att fotboll tyvärr ibland också handlar om tur och otur, och vem som drar vilket strå.
