Kryss på Tunavallen: A work in progress
Av 7500 på plats på Tunavallen under lördagseftermiddagen var majoriteten resande Bajenfans — som skulle få åka hem med en frustrerad poäng i bagaget efter en uddlös, mållös insats.
Solen sken, lördagsmatchen var ett faktum. Ett par paddlade sig nedströms ifrån Stockholm till Eskilstuna, resterande fans — nära 5000 sådana, till och med — tog sig med andra, kanske mer konventionella, färdmedel, mot Tunavallen, där Bajen skulle möta AFC för den här omgångens eftermiddagsmatch, dagen före dagen (före landslagsuppehållet). Förväntningarna, trots att AFC besegrat serieledande MFF i omgången tidigare, var höga, och inställda på vinst. Det här är det absoluta bottenlaget, på flera sätt än andra, tycker man, så vinsten idag är mer ett faktum och matchen en ren formalitet.
Var vad man förväntade sig innan matchstart.*
Bajen ställde upp med Arnór på mittfältet istället för skadade Junior, och gav då Leo chansen i den avancerade offensiva positionen. Anfallet karaktäriserades av det vi med största sannolikhet kommer att se nu i upprinnelsen på säsongen — Hamad, Tankovic, Svendsen, med en variation bakom som åtminstone innehåller Jeppe Andersen. Defensiven såg normal ut, med Paulsen återigen startande som back. Wiland, as you could guess, vaktandes kassen.
Första halvlek saknar skärpan som krävs för att kunna spräcka hål på en bra spelande målvakt och ett så lågt sittande försvar att man kunnat missta AFC för en parkerad SL-buss, men var ändå klart i Bajens favör. AFC som på senaste tid undergått en smått mirakulös transformation (ifrån vad man sett tidigare under säsongen) till att gå ifrån mitt korpenlag i Huddinge-nivå till att faktiskt se någorlunda okej ut, hade dock sina chanser. Man började tidigt i matchen med att sticka boll till Eddahri, som sköt nedför både sin kant och skar inåt centralt för att väva sig igenom Bajens defensiva uppställning. Paulsen fick honom emot sig först, redan i tredje minuten, men bröt då fint och spelade ut bollen. Birkir, som resterande fick honom emot sig, såg litet vingling ut i benen emellanåt. Eddahri är snabb och klok, och det har nog snarare förvånat mig att han inte gått utomlands än, med tanke på det. Hellre där än att vinna frisparkar nära inpå offensivt straffområde och sätta den farligt mitt i boxen, menar jag.
Efter en inledande tio minuter där mycket faktiskt rann igenom till Eddahri så kom Bajen loss. Jeppe stod återigen för en mycket fin insats idag, resultatet och matchbilden till trots, och hade runt kvarten ett fint inspel som ledde till att Sander drog till på halvvolley. Högt och över, iochförsej. Kort därefter har även Jiloan chans på halvvolley, som han också drar högt ovanför. Båda spelare borde ha haft mål idag, om fotboll på något sätt varit "en rättvis sport", som vi pratar om ibland. I synnerhet Hamad, som i 30e blev frispelad med Haghighi efter kvickt förarbete av Leo, och ett fint inlägg av Birkir. Hade han lagt den närmre mot första stolpen, eller lobbat, hade den suttit. Nu blev det en hård sneträff som AFCs målvakt parerade.
Michelsen poängterade efter matchen att man dominerade första halvlek, och styrkte hur viktigt det är att döda en match när man spelar bra. In itself stämmer ju detta. För att åka på så litet trubbel som möjligt dödar du matchen när tillfälle ges. Speciellt under en dominant halvlek som Bajen då hade. 63% possession, 7-1 i avslut, många fina länkar mellan Sander, Jiloan och Jeppe. Tankovic var något mer osynlig under första, men piggnade till och fick mer exposure i andra.
Men en styrka som legat hos det här laget tidigare är abiliteten att komma tillbaka ur underläge, eller att göra nyckelmål i ett sent skede där man måste göra mål. Självklart är det skillnad på taktik, matchbild och situation. Man skulle t om kunna argumentera för att egenskapen att komma tillbaka och göra sena mål är att reparera något som tidigare under matchen antingen felat, eller som helt enkelt inte hänt. Det är en lösning på ett problem. En lösning jag gärna sett idag — men vill man, som senast t ex under Nanne, se det match ut och match in för att man är på tok för ineffektiv under 80 minuter av matchen i stort?
Kanske får man ta ineffektiviteten i den här matchen och begrava den under titlen: A work in progress. Det är det både JM och JJ intonat, match efter match. JM i synnerhet, som varit med längre än Jesper. Uppbyggnadsåret innebär att riva ned grunden som någon annan byggt. Det syntes här. Man är fortfarande inte helt villig att spela längs marken, som ens nyförvärv är tränade för och till att göra — och trion up front är fortfarande grön med varandras samarbete. Örebro var önsketänkande som blev reellt. Det bästa resultatet ur ett gäng osannolika resultat. Man satte varenda not, i princip, rätt. Mot AFC gjorde man inte det. Ombyggnad som så är en seg process, om man inte bygger på en osäker grund och sneddar över en proverbial gräsmatta istället för att ta den asfalterade vägen runtomkring. Andra halvlek var uddlös, man tappade efffektiviteten i att sitta bak och spela med tålamod, och tappade istället initiativet till en klubb som nu måste kämpa med näbb och klo för att klamra sig fast i Allsvenskan. Den moroten är inget att leka med.
Den visade sig vara starkare i andra halvlek, där spelet böljade mer, och trots ett offensivt kantat byte i Pa Dibba lyckades AFC kommare närmre än vad Bajen gjorde till 1-0. Både Fox och Eddahri fick vid sina tillfällen gott med tid på sig att brösta ned sina bollar, sikta in sig på Wilands box, och trycka till. Målvakten — som faktiskt räddat poäng nu, thank you very much Twitter — parerade samtliga gånger, men det hindrar mig inte ifrån att undra om passiviteten är för att man är osäker på att störa när man faktiskt befinner sig i boxen, eller om det helt enkelt var en sömnig defensiv insats idag överlag. Och Eddahri, om vi ska fortsätta prata om honom, hade egentligen matchens överlägset bästa chans sent i matchen, när hans yttersida krullade sig upp mot Wilands bortre kryss. En fin räddning blev det av det, dock, och vi kunde pusta ut. Dessförinnan rusade han dock ut litet våghalsigt á (om vi ska ta en modern liknelse) Neuer, istället för att anamma det tålamod laget hade i första halvlek. Är det att ge Macke Degerlund alldeles för mycket, om Björn Paulsen alldeles för litet, cred, att säga att det nog inte hade räddats om det inte vore för att Degerlund stått där, trygg som ögat i en storm den här säsongen.
Nej, jag får ju faktiskt lov att säga vad jag vill om den här matchen. Så jag väljer att säga att det avmätta resultatet helt enkelt beror på att man måste bli mer klinisk och mer samspelta. Det funkade förra veckan mot ett högt liggande, våghalsigt spelande Örebro, som tillät den frontande trion att bryta sig igenom och gå runt på kanterna. Ett AFC som parkerat Mourinhobussen längst ned i tabellen, och som nu kämpar för överlevnad, not so much. Man har problem att bryta igenom en 11 man på däck/back-approach (buss-pun intended) — och det syntes idag. Hade det varit 2 år in i framtiden med samma tränare hade jag varit skeptisk. Nu får man se det som a bump in the road, förhoppningsvis ett långt pass video och sedan taktiska manövreringar för att överkomma liknande lag i framtiden.
