Lyfter det en drake från Kanalplan?
En hemmamatch med 18 graders värme i april är nog en av de bästa saker du kan uppleva. Sällan förunnas vi den typen av själsligt masserande vårväder men problemet för oss bajare var att inte bara solskenet bidrog till en viss svettighet, snarare var det den bekymmersamma inledningen av allsvenskan vi hittills stått för. Att dyka upp till en sådan här vårmatch med två raka torsk och 1-7 i målskillnad ingjuter inte direkt självförtroende eller mod.
Efter förra omgångens genomklappning mot Häcken ställde jag mig två svåra frågor gällande årets allsvenska. Den första är hur våra motståndare kunnat ta två så här övertygande segrar? I premiären tyckte jag att resultatet avspeglade ett lag som inte hade marginalerna med sig. Mot häcken var det även så att motståndarnas första eller andra mål inte var resultatet av deras skicklighet. Otur är däremot inte vad som leder till vare sig den matchens slutresultat eller premiärförlusten. Att släppa in så många mål har snarast börjat framstå som konsekvensen av ett taktiskt problem. Häcken lyckades senast komma till 16 avslut varav 12 på mål. Givetvis är de ett offensivt skickligt lag men det sätt på vilket vi försvarade skapade tyvärr alldeles för enkla målchanser för våra motståndare. Det taktiska problemet syntes även i vår offensiv där vi inte ens kom upp i hälften så många avslut.
Den andra frågan är huruvida vi skulle kunna fortsätta vara så ambitiösa i vårt spel som vi hittills eftersträvat? Bajen vill etablera sig i allsvenskan och har även sagt att vi skall kunna utmana topplagen. Det i sig är så klart önskvärt och ingen av oss som följer laget vill något annat. Om vi däremot ska lyckas göra det med den typen av spel vi visade senast framstod som högst tveksamt. Vad vi sett i dessa första matcher är ett lag som straffas gång på gång på grund av enkla defensiva brister, något våra motståndare inte tycks haft några större svårigheter att utnyttja. Med över två veckors tid inför Piteå tror jag att en hel del vänts och vridits på i laget. Hur vi skulle ta oss an säsongens första match på Kanalplan visste inte vi supportrar men med facit i hand så tycks det ha skett ett antal bra beslut.
Till att börja med ändrades startelvan på flertalet sätt. Störst förändringar var det centralt i planen där Ellen Gibson, Matilda Vinberg, Madelen Janogy, och Elsa Karlsson alla fick kliva tillbaka. Istället äntrade Cortney Nevin, Fanny Hjelm, Emilia Larsson och Hanna Folkesson planen. Bland oss supportrar som stod i solen konstaterades det att vi aldrig vunnit mot Piteå hemma men kanske kunde det bli en förändring just idag? Ni som sett slutresultatet vet att så blev också fallet.
Den första halvleken var trots vädret ingen solskenshistoria. Om ni letar efter sekvenser av nervöst och darrigt spel från Bajen så är guldgruvan just denna halvlek. Från minut ett var det svårt att se organisationen i såväl vårt eget som Piteås spel. Felpassar, bortslagna långbollar och stoppade försök till kreativt passningsspel präglade hela denna del av matchen. Vad vi kunde glädjas åt är däremot det faktum att Bajen tycktes agera mer resolut, kompakt och säkert i vårt försvarsspel. Det ambitiösa spel vi inlett med i två matcher tycktes utbytt mot något mer krasst och realistiskt. Vi försvarade oss väl och tycktes mer försöka få ett grepp om matchen än att krångla oss ur någon annans grepp. Det fanns visserligen chanser i första halvlek men för oss men inget definitivt. Tidigt i den första halvleken behövde dessutom Alice Carlsson byta mot Ellen Gibson.
När det blåstes för halvtid så var väl känslan mest den att vi i jämförelse med tidigare två matcher var betydligt mer organiserat defensivt. Gibson sa i halvlek det att spelet var böljande men att laget höll på att jobba sig in i matchen. Målet tycktes vara att behålla bollen bättre för att kunna slå säkra passar och bygga upp något. Det här syntes också i statistiken där Bajen enbart lyckades få till 4 skott på mål under de första 45. Medan vi väntade på den andra halvleken höjdes temperaturen ytterligare en aning där i solen innan laget kom ut för vad som skulle visa sig vara säsongens höjdpunkt hittills.
Från starten av andra halvlek skedde en förändring där vi tycktes kunna ta ett helt annat grepp om matchen. Genast syntes ett mer distinkt spel med större tanke bakom såväl passar såsom positioner. Piteå neutraliserades på ett sätt vi inte lyckades med under den första halvleken. Nu fick Bajens anfallsspel en betydligt större plats där vi gång på gång lyckades leta oss högre upp i planen och även komma till inlägg samt avslut på ett sätt jag saknat i tidigare matcher. Främst lyckades inbytte Vinberg och Vilde Hasund tydligare nå närmare mål. Ett tecken på dominansen var hur lite Tamminen hade att göra i den här halvleken och även hur vi kröp närmare och närmare ett mål.
Utdelningen kom i minut 77 där vi lyckades få till ett i det närmaste perfekt anfall. Tamminen gav Nyström bollen som från backlinjen avancerade framåt och slog en boll ut till vänster där Emilia Larsson med en perfekt skarv gav Hasund bollen och lät henne avancera från mittplan. Med vänstern slog hon en djup boll på djupet i straffområdet där Vinberg lyckades snappa upp den. Hon vred och vände bort en försvarare medan Larsson som löpt sig fri fick bollen och på en pass enkelt kunde placera in 1-0. Om du ska skissa upp ett perfekt fotbollsmål blir det inte bättre än såhär och en fantastisk uppvisning av vad laget faktiskt kan. Efter detta så kan vi väl orda om att Piteå försökte hitta på något men inte lyckades samt att Hammarby nog var otroligt nöjda med att faktiskt kunna vinna en match i det läget vi är. Efter två raka torskar så blir detta därför en uppvisning i segervilja men även att det är nog med detta enklare spel vi kanske kan tänkas vilja fortsätta ta segrar.
Frågar du mig om det var en vacker seger säger jag absolut inte, däremot var det en seger. I nuläget skiter jag med vilken stil vi lyckas vinna utan konstaterar att insatsen den här helgen gav oss den första efterlängtade segern denna säsong. Dessutom så tror jag att vad som för laget var det absolut mest centrala lyckades de med, alltså att hålla en nolla och besegra ett lag de aldrig vunnit mot hemma. Vi skall inte underskatta, men ej heller överskatta, betydelsen av den här segern. Damerna har tagit sin första vinst och om vi lärt oss något de senaste åren är det att segrar i motvind oftast kan få oss att lyfta. En sådan här seger på Kanalplan kan förhoppningsvis sätta ton för resten av säsongen.
